Den här intervjun med Reine Brynolfsson och Jens Jonsson publicerades i Göteborgs-Posten den 30 januari 2006.

Under inspelningen av TV-serien God morgon alla barn upptäckte skådespelaren Reine Brynolfsson och regissören Jens Jonsson att de har samma bakgrund. Båda är gamla serietecknare.

Vi sitter i Jens Jonssons soffa i Vasastan i Stockholm. Reine Brynolfsson ler brett. Han bläddrar i serietidningen Svenska Serier nr 2/1979, som innehåller hans serie Albin Lindblad. Reine pekar på en ruta som föreställer huvudpersonens hus.

– Det är Seminariegatan 20 i Annedal. Jag bodde där tills jag var sju–åtta år.

Albin Lindblad utspelar sig i 50-talets Göteborg och handlar om en tioårig filmfantast som trivs bäst i fantasins värld. Hans bästa vän är fifflaren Harry Lime från filmen Den tredje mannen. Tillsammans försöker de ta reda på vem som stulit ett donerat hjärta från hans skolas biologisal.

När Reine tecknade serien var han 25 år och gick på scenskolan i Malmö.

– Utgångspunkten var att den skulle utspela sig i min barndomsmiljö och handla om film. Mitt barndomshem var rivet, så jag använde foton för exteriörerna. Interiörerna ritade jag ur minnet, berättar han.

Han berättar också att den originella handlingen växte fram under arbetets gång.

– När jag började teckna serien hade jag ingen klar bild av vad som skulle hända.

Sedan är det norrlänningen Jens Jonssons tur att minnas gamla tider. GP räcker honom tre nummer av Yogurt Art, en amatörserietidning som han gav ut i början av 1990-talet.

– Åh herregud! säger hans och skrattar. Hur gammal var jag när jag gjorde de här?

Sexton–sjutton år, räknar vi fram. Jens börjar bläddra i de enkelt tryckta A5-tidningarna.

– Jag jobbade i lite blandade stilar, konstaterar han. Jag gjorde både realistiska grejer och skämtserier.

– Vad var du inspirerad av? frågar Reine.

– Jag minns ett nummer av serietidningen Daredevil som jag köpte när jag skolkade och låtsades att jag var sjuk. Daredevil låg på en brygga och var svårt sårad – det var som en chock för mig! Så jag började följa Daredevil. Det var Frank Miller som gjorde den då. Hans historier kändes mer vuxna än de andra superhjälteserierna.

Jens slutade att teckna serier i 19-årsåldern, då andra intressen tog över. Men det är ingen tvekan om att hans känsla för bild och form är en tillgång i hans arbete som regissör. Han reser sig från soffan och hämtar en pärm med detaljerade bildmanus, så kallade storyboards, som han tecknade inför inspelningen av TV-serien God morgon alla barn. De genomarbetade skisserna påminner en hel del om serieteckningar.

– Det var oerhört inspirerande att se hans manusskisser, säger Reine, som spelade rektorn Bengt i den omskrivna TV-serien.

– Det var när Reine såg mina storyboards som han frågade om jag hade tecknat serier, berättar Jens.

Om man jämför Reines och Jens ”karriärer” som serietecknare kan man se en del paralleller. Båda växlade mellan humorserier och mer realistiska berättelser. Båda medverkade i Svenska Serier (Jens med en skräckserie i nr 2/1992), och båda gav också ut egna amatörtidningar.

Reines tidning, som utgavs tillsammans med kompisen Rudy der Hagopian, hette Pinther och utkom under några år på 70-talet. Den innehöll allt från fejkade bokrecensioner i Monty Python-stil till en högst seriös artikel om lagstiftningssystemet i Romarriket. Och så serier förstås. Exempelvis en parodisk historia om den hårdkokte deckaren YY Guts, skriven och tecknad av Reine.

– Jag har alltid tecknat, så långt tillbaka som jag kan minnas. Serier började jag göra när jag var tolv–tretton år, säger Reine och berättar att han inspirerades av tecknare som Alex Raymond (Blixt Gordon), Burne Hogarth (Tarzan), Hal Foster (Prins Valiant) och George Herriman (Krazy Kat).

Precis som Jens Jonsson var han även förtjust i superhjälteserier. I slutet av 60-talet slukade han tidningarna Fantastic Four, Spider-Man och The Mighty Thor, som utgavs av det amerikanska förlaget Marvel.

– Det enda stället i Göteborg där man kunde köpa Marveltidningar var Turisten vid Kungsportsplatsen. De fick in Marvel en gång i månaden, det var en högtidsstund. Jag var en riktig seriefreak.

Serieintresset falnade dock i takt med att teatern fick en allt större betydelse i Reines liv. Nu har han inte läst serier på många år.

Det gör däremot Jens Jonsson. Senast läste han Ice Haven av Dan Clowes, som han tyckte mycket om. Han utesluter inte att han återupptar sitt serieskapande någon gång i framtiden.

– Om man vill ha full kontroll över sitt skapande så ska man rita serier. Då kan man göra historier som filmindustrin aldrig skulle tillåta. Hollywood handlar bara om pengar. Även en så etablerad regissör som David Lynch har svårt att hitta finansiärer till sina projekt.

Reine Brynolfsson och Jens Jonsson kom väl överens under arbetet med God morgon alla barn, och de har nyligen avslutat ett nytt samarbete. Reine spelar den manliga huvudrollen i Jens kortfilm Linerboard, ett relationsdrama som har premiär vid filmfestivalen i Rotterdam i dag [den 30 januari 2006].

Reines nästa projekt är huvudrollen i Macbeth, som går upp på Dramaten den 20 maj [också 2006]. Och Jens?

– Jag vet inte, säger han. Det är både stressande och spännande. Nu kommer nya filmkonsulenter, så i bästa fall får jag stöd till min debutlångfilm till våren.

Olof Siverbo