Den här texten skrevs för några år sedan till en ännu outgiven bok om seriernas historia.

Carl Barks – en kortfattad introduktion

Kalle Anka-tecknaren Carl Barks var en av de riktigt stora serieskaparna. Det var inte han som skapade den välkända ankan, men det var han som uppfostrade honom till en komplett personlighet med ett brett spektrum av känslor. Det var också han som skapade Joakim von Anka, Alexander Lukas, Oppfinnar-Jocke, Björnligan och Magica de Hex.

Carl Barks är inte bara den självklara förebilden för otaliga funny animal-tecknare. Han har också inspirerat många serietecknare inom andra genrer. Robert Crumb, Bröderna Hernandez och Gilbert Shelton är några framstående serieskapare som nämnt Barks bland sina influenser.

Det tog lång tid innan Carl Barks hittade sin rätta plats i livet. Född 1901 i Oregon försörjde han sig efter skolan inom en rad yrken, bland annat lantarbetare, skogshuggare och reparatör av järnvägsvagnar. Men det var skämttecknare han ville bli. Han tecknade flitigt på sin fritid, och 1928 började han sälja småfräcka teckningar till skämttidningen The Calgary Eye-Opener. 1931 fick han fast anställning på tidningen, som gavs ut i Minneapolis.

Efter fyra slitsamma år på The Calgary Eye-Opener sökte sig Barks till Walt Disneys animationsstudio i Kalifornien. Han anställdes som inbetweener (en hjälptecknare med uppgift att göra mellanstegen mellan huvudtecknarens bilder) och blev senare befordrad till manusavdelningen. Barks jobbade nästan uteslutande med Kalle Anka-filmer och deltog i framställningen av drygt 30 stycken, bland annat Knattarnas debutfilm ”Donald’s Nephews” från 1938. Under sina sju år på studion lärde han sig åtskilligt om timing och visuell humor.

Carl Barks var fortfarande anställd på studion när han tecknade sin första Kalle Anka-serie, ”Kapten Morgans skatt” från 1942. Serien var baserad på ett avbrutet långfilmsprojekt, och Barks delade teckningsarbetet med kollegan Jack Hannah.

I november 1942 lämnade Barks Disneystudion. Tanken var att han skulle driva en kycklingfarm, men ödet hade andra planer. Förlaget Western, som gav ut Disneyserier på licens, behövde en tecknare som kunde förse dem med tiosidiga Kalleserier till tidningen Walt Disney’s Comics & Stories (WDC). I april 1943 publicerades ”Köksträdgården”, den första av omkring 250 tiosidiga WDC-historier från Barks penna. Från och med majnumret svarade han för både manus och bild.

Under de första åren var tiosidorshistorierna tydligt besläktade med de kortfilmer som Barks tidigare hade sysslat med. Historierna präglades av en våldsam situationskomik, med Kalles häftiga humör som främsta motor. Men mot slutet av 40-talet blev historierna alltmer behärskade och mångbottnade. Kalle utvecklades till en mer nyanserad personlighet, med en komplicerad relation till omvärlden.

Parallellt med tiosidorshistorierna för WDC gjorde Barks en lång rad länge serier, som oftast var mer äventyrsinriktade. Här hittar man klassiker som ”Vilse i Anderna”, ”Jul i Pengalösa” och ”Den gyllene hjälmen” (alla från åren 1949–52), mästerligt berättade historier med ett stort djup i karaktärsskildringen.

1952 kom ”Den finurlige Farbror Joakim”, den första långa berättelsen med Kalles stormrike farbror som titelfigur. Barks hade introducerat honom fem år tidigare i serien ”Jul på Björnberget”. Från och med nu var det han som dominerade Barks långa serier.

Mot slutet av 50-talet blev det tydligt att Carl Barks fantasi började mattas. Han tappade också mycket av spänsten i sin linje. De sista åren fram till pensioneringen 1966 gick han i stor utsträckning på tomgång.

Under hela sin verksamma tid arbetade Barks i fullständig anonymitet. Först på 70-talet började hans namn bli känt. Vid mitten av 80-talet hade namnet blivit så etablerat att det svenska förlaget började utnyttja det i sin marknadsföring, bland annat av de så kallade Guldböckerna med återtryck av Barks serier.

Sommaren 1994 reste Barks runt i Europa och besökte bland annat Sverige. Han fick ett jublande mottagande av 160 fans när han gästade ett fanmöte i Stockholm.

Carl Barks dog av leukemi den 25 augusti 2000 i sitt hem i Grants Pass i Oregon och sörjdes av en hel värld av Kalle Anka-läsare. Han blev 99 år.

Bland senare generationer Kalle Anka-tecknare är Barks den självklare förebilden. Några tecknare, som holländaren Daan Jippes, har lyckats påfallande bra med att återskapa Barks teckningsmanér. Den viktigaste efterföljaren är dock amerikanen Don Rosa, som i sina ankserier kombinerar en stor Barkskännedom med en berättarton som är helt hans egen.

Olof Siverbo