Till bokens start

Bertil till Maria, Stockholm den 14 juli 1896

… Det är roligt höra att ni må bra och att moster Stina inte är sjuk, måtte hon heller ej blifva det …

Magnus dog 1895. Frideborg gifte sig med professor Hjalmar Théel 1897 och dog 1898. De fick en son, Magnus, som dog 1899. Elisif gifte sig med densamma professor Théel. Elisif Théel var lärare på Åhlinska skolan, engagerad i Fredrika Brehmerförbundet, politiker och ”litet kändis”. Ansgar blev astronom och ”litet kändis”. Han var amanuens eller något liknande på Stockholms observatorium. Man hörde honom litet då och då på radio i ”dagens eko” då han kommenterade och förklarade olika celesta fenomen. Han skrev även artiklar i dagspressen. Han har gjort en stjärnhimmel i taket på China- teatern, men det verkar inte som om den finns kvar?

Mamma började tycka, att jag skulle ut o lära mig hushåll på allvar. Hon kom då att tänka på en gammal vän i Uppsala Tante Maria Drakenberg, som där hade stort hushåll o hade studenter inackorderade. Hon skref o hörde sig för, men fick svar, att hon hade för närvarande flickor där, men hennes tre systrar, som rådde om en liten egendom, Kil i Nerke, brukade ha inackorderingar, äfven hushållselever, kunde nog ta emot mig. Mamma skref till dem o fick jakande svar, jag kunde få komma. Jag reste dit o föga anade jag då, att jag där skulle stanna för alltid. Jag var ganska nyfiken på de tre Tanterna, Tante Anna hade skrifvit, att det fans tre ungherrar i huset, deras systerson Sten, deras brorson John o en herr Nordenadler. När jag kom till Fjugesta regnade det, vid stationen upptäckte jag en lång herre med glasögon, slokhatt o regnkappa. Det är nog någon af Kila-herrarna, som ska hämta mig, tänkte jag, i det samma kom han fram o presenterade sig som Sten Drakenberg o frågade, om inte jag var fröken Lundbom från Kristinehamn. Jag klef opp i vagnen, spände opp paraplyn, som det snart började rinna af o ner på min körsven, jag ursäktade mig, men han sa det gjorde ingenting, han var van att åka med fruntimmer. Jag kom fram till en röd gård, som låg så vackert i skogsbrynet, vid grinden möttes jag af Tante Anna som schasade ankor framför sig. Vi höllo framför en lång glasveranda, Tante Stina stod på trappan o tog emot gladt leende. Hon visade mig in i en treflig matsal, där stod framdukat ägg o smörgås, ty middagen var ju redan förbi. Lilla Tante Sofie kom in från köket o jag vardt så välkomnad. Hon var den som slog mest an på mig, hon verkade så hjärtegod, Tante Stina hade man så’n respekt för, hon var den, som skötte egendomen Tante Sofie hushållet o Tante Anna sina blommor o sina kära hvita pudlar. Sannerligen satt det inte en rödgråskäggig herre borta vid fönstret, sysselsatt med tapisserisöm, det var Nordenadler. Han var inackorderad hos Tanterna, var ganska mycket ”bakom”, kunde ej blifvit någonting, utan hans bröder fingo försörja honom till döddar. Så var det då Sten, han var utbildad trädgårdsdirektör o skötte nu trädgården på Kil, medan han väntade på något annat. Han höll visst på o anlade trädgårdar åt några i Fjugesta. John fick jag ej se, han var i Danmark o skulle ej komma hem förrän till hösten. Jag fick ett rum på öfre botten, bredvid Tanterna Anna o Stinas rum, det var egentligen deras förmak, där stod pianot men det var afdelat med en skärm o där bakom hade jag mitt rum, säng, byrå, kommod, bord, stolar, alt jag behöfde. Alt i huset var så antikt, möbler, skåp m.m. På nedre botten innanför matsalen var också ett gammaldags förmak, o så ett litet rum, där John o Sten bodde. I köksbyggningen oppå var det 2 rum det s.k. kontoret, där Tanterna hade sitt bokbinderi o tryckpress, Tante Stina tryckte visitkort, o innanför bodde Teodor Nordenadler. Tante Sofie bodde på vindskupan. Den långa verandan var full af krukväxter af alla de slag o möblerad nästan som ett rum, där samlades man regnvädersdagar, annars på sommarn åts ute vid ett stort stenbord vid husets norra vägg. Jag kom till Kil i maj tror jag, så vårbruket hade börjat. Där fans en äldre dräng Per o en gammal kogubbe Nisse Munter. Till gården hörde äfven ett skifferbrott, där brändes kalk som fraktades från annat håll o där voro flere karlar sysselsatta o då fans 4 hästar, för körslorna till kalken gick det åt fler, nu reda vi oss med 2. Jag bekantade mig så småningom med de båda herrarna, fast Sten Drakenberg var ganska stram af sig o rätt så gammalmodig. Tante Sofie höll strängt på, att vi skulle läsa aftonbön, o så predikan om söndagarna, då hon ville jungfrurna skulle vara inne o höra på. Om hvardagskvällarna rådde de sig ju själfva, men söndagarna sutto de ju med o försökte koncentrera sig på predikan. Sten läste för det mesta aftonbön, då det kunde hända, att Tanterna Anna o Stina slumrade till, men Tante Sofie höll sig vaken. När han slutat läsningen, drog han regelbundet upp klockan, släpte ut hunden, tog godnatt o gick in till sig. Nu stundade sommarn, då inackorderingarna kommo, Tante Maria Drakenberg o Tante Fanny o senare Göteborgs-Ida. Då öfvertog Tante Maria mitt rum bakom skärmen, Tante Fanny Stens rum, han flyttade till öfre rummet på den s.k. kavaljersflygeln, som då bara bestod af ett rum o inunder var det snickarbod o så ett rum bredvid. Jag flyttade opp på vindskupan till Tante Sofie o Tanterna öfverlät sitt rum åt Göteborgs-Ida o bodde själfva på vinden i den s.k. handkammaren, där de hade sina husgudar, alt möjligt mellan himmel o jord, det mesta skräp.

De två förtjusande flickorna på Brotorp som mormor umgicks med var två av tre flickor Laurenius. Anna född 1874 blev så småningom farmor till Inga Gill, Karin född 1876 anslöt sig som vuxen till någon sorts sekt i Örebro och Maria född 1879 gifte sig Nordin.

Så flickorna på Riseberga o äfven i Fjugesta, fast där fans mest unga fruar. Jag skulle resa när sommarn var slut, men Tante Stina öfvertalade mig att stanna, tills John kom hem. Det lofvade jag till slut, o han kom förr, än vi trodde. En af mina postdagar gick jag ner till Fjugesta. Då för tiden hämtades posten på stationen. I detsamma kom tåget o passagerarna gingo ur. Jag fick se en ung man med glasögon o svart slokhatt, liten o ljus o det slog mig medsamma, att det måste vara John Roth, som kom från Danmark. Således möttes vi första gången jag o min man, vi som nu varit gifta i 35 år. Jag gick fram till honom o hörde mig för. Jo, det var alt så o som vi nu hade samma väg hem, följdes vi åt o blefvo rätt bekanta på vägen. Tanterna vardt glatt öfverraskade o nu fick han beskrifva sina öden o äfventyr i Danmark. Han hade lärt sig ganska mycket under den tiden, jag tänker, det var nog skilnad där mot hemma på Kil, där Tanterna skämde bort honom. Jag tror att han var Tante Stinas o Sten Tante Annas favorit, det verkade så. Vi blefvo snart ett klöfverblad o umgingos kamratlikt med hvarandra. Det kom rätt ofta främmande helt à propos, men Tanterna hade många sorters småbröd på förlag o voro skickliga i matlagning, så de kunde, utan att blekna, se främmande åka fram till stora verandan. Mycket välkomna hälsade Tante Stina o Anna, Tante Sofie skyndade sig ut i köket att sätta på kaffepannan, kaffebordet dukades o för det mesta stannade gästerna kvar till kvällen. Ibland blefvo vi också bortbjudna.

Sten o Nordenadler gingo regelbundet hvar söndag i kyrkan, jag brukade följa med Tanterna ibland, de sutto alltid i Kila-bänken långt fram vid sidan af altaret, därifrån vi hade utsikt öfver hela församlingen o vi äfven blefvo beskådade. Sten o Ida voro mycket tillsammans, de hyste visst en liten klockarkärlek till hvarandra, fast hon var då nästan för gammal för honom. När hon skulle resa, följde vi henne till Laxå, där vi sedan hälsade på Roths. Farbror Anton var också med. Ja så blef det höst o jag reste tillbaka till Kristinehamn. I julhälgen blef jag bjuden till Kil o där afgjordes mitt öde, så att säga. John friade nämligen till mig på en slädfärd till Bärsta d.v.s. på hemvägen. Han var då vid Bo som inspektor, då A. Kjellman för tillfället var på hospital. Han kom till Kil så ofta han kom åt för att träffa mig. Han fick mitt ja så småningom o när jag sedan kom hem, kunde jag ju glädja Mamma, som visst hela tiden trott, det skulle bli Sten, men han hade ju sin Ida, så då så. Ja, brefven kommo o gingo titt o tätt o så beslöts det fram på vårsidan, att John skulle komma, o vi skulle ringförlofva oss. Sen gingo vi förlofvade 1 ½ år ungefär, jag inackorderade mig en månad vid Elfsjöhyttan hos kusin Gerda att förkofra mig i hushållet, o sen omsider hösten den 25 september 1900 stod vårt bröllop på Järnvägshotellet i Kristinehamn.

Roths som mormor hälsade på i Laxå, var Jacob med hustru Stina Wikström och deras sju barn. Morbror och moster som var med på mormors bröllop var Erik och Sofie Hellman från Kristinehamn, moster i Arvika var Laura Hellman, morbror Hjalmar Hellman i Arvika var då död för längesedan, deras söner som ej kommo var Carl och Nisse.

Vårt lilla hem var så fint, jag hade fått möbler hemifrån till alla tre rummen, gamla lusthusmöbeln af björk med en sådan där lång soffa o taburetter, divanbord, min fina antika byrå, pianinot förstås, så där var salong o matsal på samma gång, matsalen markerades endast af ett matbord vid fönstret, en gul skänk o mitt f.d. dockskåp, där jag hade mina lysningspresenter. I sängkammaren var det 2 träsängar, byrå med spegel o en liten röd möbel. Johns rum var i blått, där stod en chifonnier o ett skrifbord, det senare hade John gjort. Jag hade en nothylla, som bestod af hopsatta trådrullar mellan skifvorna, det hade jag fått en gång af honom i julklapp. Så startade vi då vårt lilla hushåll o Tanterna hade sitt. Mycket ofta voro vi inbjudna till dem på middag eller så. Men jag fick ej länge vara lös o ledig. Redan någon månad efter brölloppet började jag märka symptom o sen började flera månaders illamående som ej beskrifvas kan. Ibland måste jag ligga o fick ej behålla någon mat. Så fram på nyåret blef jag småningom bättre. Tante Stina hade hela tiden också varit klen, hennes magsår hade brutit upp o då för tiden fans ej bot för sådant, så en dag fram i januari dog hon. Strax före henne hade Farbror Anton på Lekeberga dött. Någon tid före hans död hade Sten Drakenberg öfvertagit gården o bosatt sig där. Han hade värdinna, den första var liten, pigg o duktig, hon råkade bli altför intresserad af unge patron, men han brydde sig då ej om någon annan än Ida, som var där om somrarna. För att öka ekonomin hade han då huset fullt av sommargäster o där vid Lekeberga rymdes många. Detta var förstås sen Farbror Anton dött o Sten blifvit ensam.

Vi saknade Tante Stina mycket, i synnerhet John. Hon var ”det kloka hufvudet” o John var så van att inhämta hennes råd i alt som hörde till landtbruket. Hon o jag brukade ofta roa oss med att spela à quatre mains. Nu intog Tante Sofie Tante Stinas plats oppe hos Tante Anna. Tante Maria var nu hos sin son om somrarna, men Tante Fanny gästade fortfarande Tanterna hvart år. Tante Sofie o hon höllo mycket ihop, de lutade båda två åt det frireligiösa hållet. Tante Sofie gick i bönhuset o hade söndagsskola i många år. Så kom då sommarn o den sista juli föddes vår lilla Karin. Hon var en så rar unge o sina föräldrars stolthet o glädje. Som min jungfru var så duktig, behöfde jag ej så mycket befatta mig med vårt lilla hushåll, utan fick egna mig åt lillan.

Sofie till Marianne, Kil den 25 maj 1900.

Kära Snälla Marianne!!
På det innerligaste får jag tacka dig för det vackra tröjtyget som du skickade mig till min namnsdag. Vi hade främmande utaf Anton Hinnerson annars var ingen mera här, han orkade gå den långa vägen ehuru han ju är rätt gammal, Larson mötte honom vid Brotorp då han skulle gå hem. Vid Brotorp bor nu en ny arendator som heter herr Villers han ser stor och stark ut och arbetar sjelf i sitt jordbruk han har ej varit här ännu ehuru John och Nordenadler varit hos honom flera gånger. Här hålla de nu på med Johns bygge ett ganska stort tillökning på stora byggningen. Väggarne äro nu uppe nästan, får man taket på kan man sedan få snygga litet omkring. Nu är det så brottom med att gräfva, så och sätta i trädgården. Vi hafva icke Sten som styr och ställer utan Anna måste taga sig an och ordna med allt, och det blir mycket för henne. Jag håller på med mitt bokbinderi och har icke brist på arbete men får icke hålla på utan måste afbryta så ofta om dagarne så det går så långsamt. De hjertligaste helsningar till Frithiof, Jerker och Elisabeth från Din tillgifne faster Sofie. Gud vare med dig o de dina. Hoppas att ni må finna eder väl! Häromkring hafva messlingen herjat bland barnen och de hafva varit mycket sjuka. Som vi hafva i morgon eder bröllopsdag vill jag framföra min hjertliga Lyckönskan.

Sten lämnade Kil 1 november 1899 för att gå på Tomta lantbruksskola i ett år.

Sofie till Marianne, Kil den 19 januari 1901

Kära Snälla Marianne!!
Du kan med skäl undra på oss som ej låtit höra af oss på hela Julen. Ja! Kära du det har varit så mycket som oroat sinnet att man ej med lugn kunnat sitta ned för att skrifva ihop ett sansat bref. Jag vill nu först så mycket mycket tacka dig för de rara julpresenterna du skickade oss, mitt hvita förkläde såg så vackert och näpet ut, att det väckte allas beundran och Stinas tafla var utmärkt vacker. Hvarföre vi haft det så oroligt är den, att Stina varit så sjuk, hon är nu Gudi lof litet bättre och vi hoppas att det må blifva bra igen men då hon är såder sjuk som hon nu varit kan man ju frukta det versta. Hennes onda består uti en svår värk i bröstet sådan som brukar föregå blodkräkning nu har hon ej haft någon utan måste hålla sig så stilla och vara så försigtig med mat, på det att det onda må gå tillbaka. Så hafva vi haft dödsfall i slägten, Anton Hinnerson är nu mera icke bland de lefvandes antal som ni väl genom tidningarna sedt. Han dog några dagar före sin födelsedag. Han var ej sängliggande mer än en 14 dagar fast han var dålig och klen på hösten. Han hade en god hjälp i Sten Drakenberg som tog an Lekeberga 1 nov. och är nu herre der. Anton hade en ståtlig begrafning, en präktig middag för grannar och vänner. Maria D-berg och Elisif Theel samt Anna och Hedvig Nordström från Lillkyrka voro med och de mest långvägade. Syster Maria är ännu qvar. Elisif reste i tisdags, Hedvig på måndagen. Anna måste resa samma dag som begrafningen var emedan hon hade en liten som väntade på henne. Nu ser du hvarföre vår tid varit så upptagen, medan Anton ännu lefde skulle vi väl fara öfver och helsa på honom då han önskade det så mycket. Stina kunde ej komma, fick ej taga farväl av honom och kunde ej komma på hans begrafning hon var för klen. Vi hafva varit bjudna till Qvistbro prestgård en dag i Julheljen på förmiddagskaffe och middag. Så skulle vi bjuda dem hit men tänkte att Stina skulle blifva litet bättre först. Nu får jag till sisten tillönska dig och de dina en god fortsättning på det nya året. Vi få med hvarje nytt år en ny räkning hos vår Gud. Han har bevarat oss. Han har gifvit oss många goda gåfvor som vi en gång skola svara för huru vi användt dem, må vi ej slösa bort vår tid på onyttiga ting, utan så, att vi kunna vara behagliga för Gud och nyttiga för våra medmenniskor. Många hjertliga helsningar från oss alla till dig, Fritiof och barnen. Syster Maria helsar dig prostinnan Ekström äfvenledes. Gud vare med dig och oss alla önskar tillgifna Sofie Roth. Anna tackar mycket för julklappen! Stina är dålig.

Det är skrivet på alla kanter av brevet, på en kant har Sara skrivit ”Hälsning från John o Sara”. Anton dog den 5 januari och Stina den 30 januari.

Jerker, Lisa och Marianne Liljefors 1901.

Mariannes och Frithiofs två första barn, Jerker 1894 och Lisa 1895, föddes i Gnesta. Nisse, som så småningom blev Stor-Nisse till skillnad från Nisse Roth, föddes däremot i Stockholm 1902. Någonstans däremellan sålde Frithiof bryggeriet i Gnesta, satte familjen i lägenhet i Stockholm och åkte på långresa med en kompis, bland annat ända till Italien.

Alla familjemedlemmarna gästade naturligtvis sina släktingar på landet litet då och då i olika kombinationer och olika länge. De tre barnen fick hjälpa till olika mycket, ibland gratis och ibland emot en liten betalning. Om det inte passade på Kil så kanske det passade på Lekeberga. Det var ju så nyttigt att vara på landet och slippa den bullriga smutsiga stan.

Jerker, Lisa och Stor-Nisse var Karins, Nisses, Sigrids och Erlands enda kusiner, och de var varandra mycket kära hela livet.

Roths och Petterssons på Gysta umgicks en hel del. Här fotograferade på trappen till huset som Nils Gabriel byggde. Sara och John hälsar på, troligen sommaren 1902.

Sten till Mita, Lekeberga den 4 december 1902

… Här är nu så ensamt, ej det glada lif som om somrarna, men när det blir för dystert traskar jag iväg till Kil, och vi tar oss i all gemytlighet ett parti Tok, Sara har blifvit rent passionerad kortspelerska, lilla Kajsa växer till sig, är dugtig och rar och naturligtvis allas favorit …

Mormor Saras memoarer 1903

Litet mer om Mita Drakenberg född Hellman som nu kommit in i historien, på grund av att alla är släkt med alla och att man mest umgicks med släkten. Mita är kusin till Sara genom att Hjalmar och Karin är syskon. Mita är syssling med både Sten och John genom att Hjalmar är kusin med Maria och Janne vilket beror på att Ann-Katrin och Nils Gabriel är syskon. Att John och Sten är kusiner genom att Janne och Maria är syskon kanske inte riktigt hör hit? Men en liten extra rolighet är att det faktiskt är Mitas förtjänst att Starbäcks kom in i historien. Mitas pappa Hjalmar dog ifrån sina tre barn när han var 57 år. Han var sjuk länge innan han dog och en ung sjuksköterska från Stockholm anställdes och bodde i familjen. Hon hette Olga Starbäck och var pappa Rolfs faster. En livslång vänskap mellan Mita och Olga omfattade senare även Olgas syster Augusta och deras föräldrar. Mita hälsade på Starbäcks i Stockholm och fastrarna hälsade på Drakenbergs på Lekeberga och även Mitas bror Carl på Fruktåker. Det var så både pappa Rolf och faster Valborg hamnade på Lekeberga. Bertil Drakenberg umgicks också flitigt med Olga och Augusta på senare år.

Jerker till Frithiof, Kil den 24 juni 1904

Snälla Pappa!
Tack snälla pappa för vykortet. Det var min namnsdag i fredags då fick jag 1 krona af tant Maria och karameller af tant Sofi. Midsommarafton var morbror John och Lisa och jag vid Gysta där hade vi så roligt. Nils är så yr och han springer och hoppar vi ha de där kvigerna utanför oss och Nils vill alltjämt vara med korna och grisarna. Jag brukar harfva och plöja och separera. Jag har haft litet snufva men det har gått öfver. I dag har jag varit och vallat korna. Vi hafva nu fått en flicka som ser efter Nils. Kommer inte pappa och hälsar på oss snart? Vi hafva fått tre gamla fruar. Nu måste jag sluta mitt bref för denna gång. Många hjärtliga hälsningar från Nils, Lisa och Jerker. Hälsa Agnes.

I oktober 1898 flyttade Maria Drakenberg till Stockholm där sönerna Nils och Alrik nu hade möjlighet att erbjuda henne ett hem. När Nils gifte sig med Elin 1902 ”ersattes han” av Bertil. Somrarna 1903-1907 tillbringade Maria på Lekeberga. I juni 1908 flyttade Alrik till Härnösand och Bertil till Nils och Elin. Elisif och Hjalmar Théel övertog lägenheten. Maria var en tid på Théels sommarställe och hela sommaren på Lekeberga. Från mitten av september till och med maj 1909 bodde hon hos Nils och Elin med barnen Yngve och Stig i Äppelviken, Ingrid och Anna var inte födda ännu. Den familjen vet jag väldigt litet om, men Nils var kamrer eller kassör eller något ditåt på Wiklunds Maskin- & Velocipedfabrik i Stockholm. Alrik skrev många brev till Maria och ville att hon skulle flytta till honom i Härnösand. Men det blev till Lekeberga Maria flyttade i juni 1909, och där stannade hon till sin död.

28 oktober 1904 föddes Sten-Olof, Nolle, Drakenberg.

Jerker till Frithiof, Kil den 29 december 1904

Kära Pappa!
Hur mår Pappa jag mår bra, min resa gick så bra, Morbror var nere vid station och hämtade mig. Alla mår dom bra, Nils har blifvit så stor och kan nu krypa värre, Karin blef så glad när jag kom. Det var så kallt i kupén och mörkt de tände lamporna så sent. I onsdags var jag på Gysta där hade vi så roligt där var så mycket pojkar bland dem var äfven Sven på Löfsta som gick och spelade för Moster Sara. När jag kom så frågade Karin om inte prosten var med, i dag har Morbror John, Moster Sara och Tant Anna rest till Kvistbro Prestgård. När vi voro vid Gysta kommo vi inte hem förr än ½ 2 på natten. Nu måste jag sluta mitt bref med många hjärtliga hälsningar till Pappa, Mamma, Lisa, Nils, Agnes o Gerda.

Sofie till Marianne, Kil i januari 1906

… Hur går det med eder afär? du skref om att ni möjligen komme att flytta till Örebro. Det vore ju roligt om ni komme oss litet närmare, är det blott förmånligt? Jag hoppas Jerker är frisk och kry Lisa och stora Nisse äfven? Barnen här växa och förkofrar sig, lille Nisse har haft ondt i bröstet men är nu bra. Hur är det med Nisse Liljefors bröst, han som brukar hosta så mycket. Vi hade för några dagar sedan ett godt före men det räckte icke länge nu hafva vi åter barmark och fruset. Framför nu min hjertliga helsning till fru Liljefors, hon bor ju qvar hos eder? samt Frithiof och barnen från tillgifna tanten Sofie Roth. Anna helsar! John och Sara likaså. Mitt bref skulle egentligen vara slut nu men efter det var litet mera rum, skall jag tillägga några ord. John, Sara och herrarne hafva gått till Berga i afton för att gratulera Agnes Nordenmalm. De voro bjudna dit på Augustdagen då var det ett stort kalas och mycket folk bjudna herrn sjelf heter August. Lilla Karin har varit bjuden på Julgransplundring flera gånger i Jul och hon har haft så förfärligt roligt hon har lärt sig flera lekar och är så förtjust i att dansa så i skymningen spelar Sara och då vilja barnen svänga om herrarne komma då ned från sina rum för att dricka kaffe och då få de dansa med dem en stund. Ja nu helsa Karin och lille Nisse så mycket till sina kusiner och undra om de skola träffas i sommar. Farväl för denna gång. Gud vare med eder och oss alla. Densamma.

Utdrag ur Mita Drakenbergs annotationskalender för år 1906

8/1 Tanterna Roth, John o Karin här för att plundra gran tillsammans med statares barn. Med Karin o Sten-Olof var det 13 barn.

10/1 I dag åkte vi till Kil på släde som gick mycket bra o var första gången i vinter. Tant Sofie följde med tillbaka och skall jag försöka sy en blus åt henne.

13/1 John, Sara o Nordenadler kommo o hämtade tant Sofie och blusen var färdig o rätt bra. John o Nordenadler skulle lära Sten spela vira som de och Tersmeden hålla på med hvar dag. Det tycker jag ej skulle vara trefligt.

15/1 Voro vi på Kil i sällskap med Karin Hedin som spelade fiol för oss, det var så roligt att få höra litet musik. Det gick mycket skralt på släde hem.

27/1 Kom den lilla efterlängtade tösen och hafva vi ju nu önskebarnen, far en dräng och mor en piga.

2/3 I dag hafva vi firat Stens födelsedag men varit för oss själfva, Kilare voro hindrade. Vi ha fått en mängd godsaker från Sthlm.

4/3 I dag har tant Sofie kommit för att hjälpa mig med barnen.

29/3 Fyllde jag 24 år och blef så firad, moster hade beställt en stor tårta från Arvika, utmärkt. Kilare voro här på afton en stund.

4/4 Döptes vår lilla Kerstin Laura Maria. Hon skrek under hela akten.

13/4 På afton var Sten till Kil och gratulerade tant Sofie på 70-årsdagen.

14/4 Hela helgen hafva vi varit för oss själfva. Stötte i dag på Kilare, men de skulle på en konsert i Fjugesta.

17/4 Tanterna kommo från Kil och gingo med till kyrkan på begrafning.

25/4 Voro John, Sara, tant Sofie, Karin och Nisse här. Nisse för första gången. Han tyckte Kerstin var en docka, men hade stort nöje att dra henne i vagnen. Till en början tyckte de att Sten-Olof var för liten att leka med, men så hjällpte tant och jag dem att leka kurragömma som de alla tyckte var roligt.

Min moster Karin var då alltså knappt fem år och min morbror Nisse 2 ½ och Sten-Olof bara 1 ½. Så det kan man väl förstå att de behövde litet hjälp.

29/4 På afton voro John, Sara och tant Anna här.

27/5 John, Sara, tant Anna och barnen här på afton och åto vi sparris till kvällen, den var utmärkt.

4/6 På afton kom Sara, John, Mattis Lundbom och fröken Kamph, de sista Roths gäster. Efter kvällen dracks äggtoddy.

24/6 Kilare här till middagen, barnen med. Till middagen hade jag fått köpa 1 ½ liter smultron, men betalt 1 kr litern.

25/6 Väntade vi Qvisbroarna som budat för sig och väntade till ½ 6 och ingen kom. Vi drucko vårt kaffe i sällskap med tanterna Roth som gått hit. När kaffet väl var drucket kom Elisabeth gående och talade om att ett hjul gått af vagnen vid Knistaby. Som det ej blef säkert lagat måste de vända om. Hon hade gått hela vägen. Det var ju bra förargligt.

Jerker till Frithiof, Kil den 25 juni 1906

Kära lilla Pappa!
Tack snälla pappa för allt det goda jag fick det var så godt att få litet godt att äta. Här på Kil har jag så roligt. Om dagarne samlar jag grankottar och får 20 öre säcken för dem. Karin och Nisse tycka så mycket om mig så de vill alltid att jag skall gå ut med dem. Midsommardagen var vi vid Lekeberga för att höra på en fosterländsk fäst det var ganska roligt. Sedan vi hade hört på den gingo vi in och åt middag. Till middag fingo vi så mycket godt, till äfterrätt fingo vi smultron. På namsdagen fick jag af farbror Tersmeden ett schackspel ty farbror hade lärt mig spela schack. Farbror Tersmeden är så snäll och hygglig jag är uppe hos honom hvarenda dag och jag har så roligt däruppe. Vi leka generaler där uppe och jag får låna hans sabel och jägarhorn. Strumporna, som jag fick med mig hvar så godt som hål på hvartenda par så jag har måst tagit nya rätt ofta. Det var bra att jag fick den där kronan att köpa frimärken för ty jag är snart pank. Nu har jag fått mina känger af skomakaren de äro af boxkalf och äro så rymliga och bra och fina äro di me. Dom kostar 9 kr och pappa skulle vara snäll och skicka pengarne så fort som möjligt. När pappa skickar pengarne så skicka några kronor mer ty båda de andra paren måste lagas och det kostar väl 2 kr par. Vega har fått en liten fölunge för en tid sen den är så rar och stor, när man kommer och vill klappa den då kommer Vega och ställer sig emellan. Farbror Tersmeden och jag äro ofta ute och metar fisk men vi få inte så många och om vi få några så äro de så små. Bergman han har fisktur, en kväll metade han, på metspö, upp två stora abborrar och en gädda. Ja nu måste jag sluta, ty det ringer till frukost, med många hjärtliga hälsningar från oss alla men mest från pappas Jerker.

Utdrag ur Mita Drakenbergs annotationskalender för år 1906, fortsättning

29/6 På afton reste farmor och Sten till Kil och sedan lillan var lagd reste jag efter. Vi togo oss en sväng efter maten.

14/7 Farmor kom hem från Kil där hon varit en vecka.

19/7 Farmor, Bertil, Sten, Sten-Olof och jag var till Kil och gratulerade Sara på fm.

22/7 Var stort kalas vid Kil att fira Sara, efter kvälln dansades. En sådan kurtis har jag aldrig sett, ej mindre än 4 par.

Jerker till Marianne, Kil den 26 juli 1906

Kära lilla Mamma!
Det var nu så längesen jag skref hem så jag har nu så mycket att tala om. Om dagarne har jag hjälpt till med hö och arbetat värre men nu på senare tiden har jag inte kunnat gjort det för jag har haft en så svår böld. Det har kommit så mycket inackorderingar här vid Kil så man får knappt rum att bo här jag har nu flyttat till det lilla köket därborta o har så trefligt där så. Bland dom som har kommit är tant Alfhild, en fröken Tenoff och herrskapet Wallin, som bor i flygeln. Farbror Bertil Drakenberg har kommit hit nu och bor på Lekeberga. I söndags var det stort kalas här det var så mycket folk så det var ända förfärligt di var ifrån Berga, Gysta, Sterringe, Torp, Lekeberga, Sälfven, Granhammar och en hel hop från Fjugesta och på kvällen sedan dansa di värre ända till kl 12 på natten. Det har regnat ganska mycket här så man har måst hålla sig inne. Här ha vi fått anker och di går ikring och skriker och vill ha mat alltjämnt. När jag går och ser på dom så tänker jag på Nisse, att han skulle tycka det vara roligt att få se dom. Om fredag skola vi alla till Qvistbro på storkalas, och om söndag äro Morbror, Moster, Karin och jag bjudna till Sterringe. Ni har väl roligt i Sigtuna, kan jag tro och badar väl i Mälarens klara böljor hvarje dag. Ja just nu som jag satt och skref här kom farbror Nordenadler från Fjugesta med posten och jag hade med ett långt bref från pappa och som jag hörde där reser han ut till er hvarje söndag. Hälsa och tacka honom så hjärtligt för brefvet det var så roligt att få något bref hemmifrån för jag har längtat så mycket. Hälsa äfven och tacka Lisa så mycket för kortet jag skulle nog ha skrifvet ett kort till henne men jag har inte råd att skrifva för ofta för jag har betalt doktorn 2 kr ty jag var där två gånger för bölden också salva och lite annat till den så jag törs inte köpa så mycket. Ja nu måste jag sluta mitt bref med många hjärtliga hälsningar från Tanterna, Morbror o Moster och mammas Jerker!

Jerker till Frithiof, Kil den 16 augusti 1906

Kära pappa!
Tack så mycket för brefvet, jag skulle ha skrifvit och tacka men jag har inte komme mej för med det. Jag arbetar värre om dagarne jag har varit och kört in råg, och jag har stått i gluggen och tagit emot från kl. 6 på morgon till 7 på kvällen men då var man trött också har jag kört gödsel om dagarne. Jag har haft vykort från mamma och hon frågade hur jag hade det med mina strumpor, men dom är allt bra för tanterna har stoppat dem. Dom där höga kängerna har jag gett bort. Alrik en pojk som sköter ladugården han har många bröder en lika gammal som jag så han ville ha dom. Jag har tänkt att resa hem den 21, så jag har inte länge kvar att vara här, ty jag måste hem och göra iordning böckerna och läsa litet, Pappa måste skicka respengar ty jag har bara 2 kr kvar det har gått åt så mycket till docktorn och medeciner till mina bölder som jag haft. Jag vet ej om jag får resa för half biljett för jag är fylda 12 år så det är bäst pappa skickar för hel biljett. Ja nu har jag ingenting mer att skrifva om så nu slutar jag mitt bref med många hjärtliga hälsningar till er alla från pappas Jerker. Tanterna och morbror och moster hälsa så mycket.

Utdrag ur Mita Drakenbergs annotationskalender för år 1906, fortsättning

16/11 Varit till Kil med smör. John och Sara hade i går kört omkull och vält ner på ett gärde där vägen låg högt. Sara och fölungen hade kommit under vagnen, men allt hade gått lyckligt.

25/11 Voro vi till Kil på middagen, Sten, Nolle och jag, men reste hem strakst efter kaffet.

25/12 Till middagen kommo Kilare med barn, tanter och inackorderade herrar.

27/12 Sten på fm till Knista på kommunalstämma och gick sen till Kil dit vi alla voro bjudna på afton. Träffade där Ingrid Wetter och beklagade oss som vanligt öfver att vägen oss emellan är så lång.

29/12 Reste Sten och tant Anna Roth till Stockholm för att hälsa på släktingarna.

Jacob och Stinas dotter Ingrid var nu gift med Calle Wetter på Bärsta.

… I morgon far jag till Kil på middag och gratulerar då tant Anna …

Sten till Mita, Lekeberga den 18 mars 1907

… I går var jag vid Kil till middag och qväll och spelade kort hela tiden …

10 juni 1907 föddes mamma Sigrid Roth.

Saras memoarer 1907

Ja, nu hade jag åter en liten tulta, sommarbarn liksom systern. Blåögd och guldhårig låg hon och smålog i sin korgvagn o storasyster beundrade henne mycket. Men stackars jag blef denna gång så medtagen, så jag måste söka läkare. Men jag blef ej bättre, snarare tvärtom, så jag fick bort o hvila mig ett tag o kom till Tanternas gamla kusin Tante Anna Olsson. Hon bodde ensam i en röd stuga, sonen o hans fru hade byggt sig en villa i närheten. När jag kom hem fick Nisse sin tumme krossad o Karin fick en knöl på halsen o barnsjukdomarna kommo så småningom. Messling o kikhosta, den sistnämnda långvarig o ängslig som vanligt. Sigrid var ganska liten när de hade den o Karin hade börjat skolan. Jag brukade följa o möta henne, innan hon så småningom åtföljdes av Nisse o Pers flicka Rut.

Anna Olsson är äldsta flickan Tranberg född 1839, gift med bonden Eric Olsson och mor till fyra barn. Hon är nu 68 år och det låter som om hon är änka?

15/2 1908 fick Sten-Olof och Kerstin systern Maja.

Alrik till Maria, Härnösand den 14 juli 1908

… Gumman Berggren fick sluta sina dagar, och väl var det. Hennes krafter voro väl allt alldeles förbi. Om det är någon möjlighet, skall jag väl i höst, när jag kommer till Sthlm, försöka, om jag kan få hennes julgåva från Coldin öfverflyttad på moster Sofi, men det är ej värdt nämna derom, om det ej lyckas …

Bertil till Maria, Stockholm den 14 juli 1908

… Sara har vi ej hört något af och i dag när jag telefonerade hade hon redan rest till Nyköping …

Där hälsade hon säkert på sin kusin Mattis Lundbom.

Jerker till Frithiof, Kil den 20 juli 1908

Kära lilla Pappa!
Tack snälla pappa för kronan o brevet, som jag fick på min födelsedag! Det var rysligt roligt att få brev från pappa … Det har nu regnat mest varannan dag en tid, men i går o i dag är det strålande vackert. Jag kör hästräfsan om dagarne o arbetar med höet värre. Men vi har blott kunnat köra in höet på ett gärde, det andra står i volm. Det blir nog en mycket präktig skörd i år efter vad det nu syns. Hafren håller redan på o blommar o är mycket hög och rar. Somliga dagar då det ej är för vått på rovåkern ligger jag där o rensar. Jag har tjänat bortåt 4 kr. Men det är fasligt tråkigt att krypa de långa raderna uppför. För det mesta leka vi rövare i vår fästning. Den är mycket stilig o väl byggd, ska pappa se. Gunnar Gyllenspetz o jag äro hövdingar o de andra rövare. Nils är mycket dugtig som rövare o då vi andra barn äro borta leka Nils o lilla Nils på Kil rövare o göra långa strövtåg så att man får gå ut och leta efter dem i skogarne. Då kan man hitta dem, då de sitta o äta lite bröd, som de då ha tagit med sig som matsäck. Vi bada även mycket, varenda dag, och då är Nils med o han är så duktig. Han hoppar o plaskar i vattnet o vill aldrig gå upp. Vi ha gjort oss stora segelbåtar av trä med segel som gå att hissa o allt annat tänkbart, kajuta m.m. Om dagarne gå vi även för det mesta blott med byxor på oss o någon gång även skjorta, så vi äro fasligt bruna på kroppen precis som negrer. I går voro lekebergarne o alla möjliga personer från halva Närike förresten här, ty det var då moster Saras nams- o födelsedag. Det var mycket roligt här då. Det var i solen 44° i dag. I afton skola vi köra hö o då skall jag vara med. Då det är regnigt bruka vi vara uppe hos farbror Tersmeden o spela alla möjliga spel. Han är så snäll så o Nils tycker fasligt mycket om honom. Nils ramlade en dag ned från en hövagn o slog sitt knä rätt illa, men farbror T. skötte det o nu är det aldeles bra. Om kvällarne brukar jag spela vira med Farbror Tersmeden o Nordenadler. Pappa vet kanske inte, att jag inte ligger uppe hos mamma o de andra, utan jag ligger i stora byggningen i samma rum som Gunnar G. Om pappa ville skicka lite ätchoklad o karameller! Det är så gott att få något, o vi längta så mycket efter det, ty här få vi inget annat än om vi köpa för 5 öre hos Hagbergs, o det blir inte mycket. Ja, nu måste jag sluta mitt brev med många hjärtliga hälsningar från Mamma, Lisa, Nils o alla andra på Kil från pappas Jerker.

26/8 1908 skrev Lundby-kusinerna Maria och Henrik Lindberg trevligt brev till Maria. De satt och pratade om gammalt och ville plötsligt ha kontakt med flickorna Roth och Maria. Henrik har en liten hustru Ragnhild. Hon är i Alingsås för att köpa orrar. Hon hälsar så hjärtligt till sina favoriter Alrik och Bertil. Maria har en dotter i Strö som heter Eva. Hon är gift med Fredrik von Post och har två döttrar, som är Marias glädje. Hoppas hon får en pojke nästa gång som kan efterträda Fredrik som fidekommisarie till Hagbyholm. Maria har nyligen varit på Västanfors för att hälsa på släktingarna där, Sofi Enhörning och Cecilia Åhrberg. Sofi har varit nog älskvärd att öppna sitt hem för gamla moster Lina och hennes dotter Agnes, hvilka förut bodde i Västerås. Dottern Maria som ”alltjemt är betydligt fjäskig” är inackorderad i en familj i Westerås. Kostnaden betalas av brodern Magnus Enhörning som är kontraktsprost i Sörbärke och lär hafva det mycket bra.

Sten till Maria, Lekeberga den 6 oktober 1908

… På aftonen kommo Johnses och tant Anna öfverfarande, de hade båda barnen med. Det var riktigt trefligt och roligt att de kommo, de stannade öfver qvällen, som var tidig … Om lördag skall vi ha middag för Wetters och Johnses, det är bästa att passa på nu, medan det är så grannt månsken …

Mita till Maria, Lekeberga den 18 oktober 1908

… Vad roligt att farmor känner sig så kry att farmor har orkat resa till Upsala, det tyckte nog tant Fanny var roligt. Förra måndagen voro Vetters verkligen här Ingrid, Karl, frkn Pettersson samt de två största flickorna. Så voro Kilare här och hade Nisse med, och jag vill lova att dessa 5 barn hade roligt, så det glömma de ej snart … Om tisdag är bröllop vid Berga, dit John och Sara äro bjudna, men inte herrarne, vad de nu tycka om det …

Jaså, Fanny bodde i Uppsala efter Magnus död, det visste jag inte.

Sten till Maria, Lekeberga den 30 oktober 1908

… Nolle väntade hela dagen att Nissen på Kil skulle komma öfver, men det gjorde han inte. De hade slagtat två grisar och en liten tjur på måndagen, så han kunde inte komma ifrån, vädret var heller inte så inbjudande … Johns Alrik skall också flytta, så John tänker sköta ladugården själf i vinter, men det tycker jag allt ska bli knogigt …

Mita till Maria, Lekeberga den 31 oktober 1908

… Vi voro över till Kil en dag i veckan och då tyckte jag att faster Karin var ovanligt kry. Hon höll på att sy en kappa till Nisse, som hon nu var så intresserad av. Sara hade haft ett par bulnader på sina fingrar, det är riktigt styggt tycker jag, att ej dessa bulnader ger med sig …

Sten till Maria, Lekeberga den 16 november 1908

… I tisdags hade vi Ekströms, prosten, prostinnan och tant Beata, pastorns och Kilare John, Sara och båda tanterna. Till middagen som var kl 3 serverades smörgåsbord, soppa, stek med potatis, brysselkål och sallader och så valnötstårta till efterrätt. De voro ej kvar till qvällen utan foro hem vid 7-tiden … I lördags var jag på kalas hos Gustafssons, det var Emil-dagen, vi voro endast herrar, t.o.m. Nordenadler och Tersmeden voro där men John var hemma …

Alrik till Maria, Härnösand den 9 december 1908

… Jag har skrifvit till byråchefen Sundberg och anmält moster Anna såsom efterträderska åt Charlotte, men om det lyckas vet jag ej ännu. Jag har bett vaktmästaren i Coldinerorden taga reda på hur det går och hoppas väl få svar innan jul. Det kan ju hända det ej går denna gång, men då får man väl hoppas det ska kunna lyckas ett annat år. Jag anmälde moster Anna såsom äldst, hoppas väl de kunna sämjas och dela om de får något …

Sten till Maria, Lekeberga den 17 december 1908

… Barnen har fått kikhostan tråkigt nog, di fick den nog vid Kil Katarinadagen …

Sten till Maria, Lekeberga den 22 december 1908

… Tack så mycket för brefvet och lådan, som kom redan i söndags morse, så Mita och jag foro öfver till Kil på middagen med de saker, som skulle dit. Vid Kil voro de krya, barnen äro nu nästan bra. John har sålt en af sina fölungar, den sist inkörde, för 450 kr, han gjorde ju inte med så många hästar, han har ju en ändå som han skall köra in i vinter … Juldagen vore meningen att Kilare skulle komma hit samteliga, som vanligt, och så ska vi väl dit annandagen tror jag. Det blir minsann mörkt att åka genom Kila-skogen, men vi ha ju lyktor nu …

Sten till Maria, Lekeberga den 26 december 1908

… Till juldagsmiddagen kommo Kilare Sara, John, båda tanterna, Nordenadler och Tersmeden, så de fingo sig ett parti på e.m. Matsedeln var smörgåsbord, buljong, stek med potatis, brysselkål, bönor och saltgurkor och till efterrätt smörtårta, som tanterna sätta särskildt värde på. Så julöl, hemgjort, mycket gott. I dag skulle Kilare till Gysta och i morgon skola vi till Kil på middag …

Sten till Maria, Lekeberga den 30 december 1908

… Här har allt förlupit i lugn och stillhet, utom att vi voro vid Kil tredjedagen, det var mycket kallt och blåsigt den dagen och vid Kil var det ganska kallt inomhus när vi kommo trots kamin, men blåser det det allra minsta så är det nästan omöjligt för dem att få varmt. Det blef dock något bättre efter middagen sen vi tänt lamporna och gran och dansat kring den, men vid dansen hände en stor olycka, barnen ville dansa fortare och när vi då kom i farten släppte Nisse och slog emot kaffebordet så att omkring ett ½ dussin kopparna for i golf och gingo sönder, det var mycket förargligt. Pettersson var med och skjutsade hem Mita vid 6-tiden, men vi herrar stannade till qvällen. Aftonen fördrefs med musik och kortspel …

Sofie till Maria, Kil den 30 december 1908

Kära syster Maria!
Ett innerligt tack för den rara julklappen och allt det öfriga samt brefvet som säger hvad ni hafva för eder och huru ni må, det är allt så kärt att få och höras. Roligt att Alrik kunde komma ned till julen det hade nog blifvit bra dystert att vara deruppe skild från eder alla. Han var så snäll och skickade oss Anna och mig 50 kronor som han kunnat utönska ur någon fongd det var bra vänligt af honom. Vi hade före jul ett slaskigt väder och grufvade oss öfver att ej kunna hålla rent och undrade om det gamla ordspråket skulle slå in ”när Anders slaskar skall julen braska” och just på juldagen blåste en bister nordan. Vi voro till kyrkan Sara, jag och jungfrurna, Anna och John voro hemma och sågo efter barnen. Vi voro sedan bjudna till Lekeberga på middag. Barna voro ej med ty det blåste för kallt ehuru de voro bjudna. Vi fingo en mycket rar middag. Buljong med frikadeller, oxstek med potatis och grönsaker till och sist smörtårta med äpplemos. Båda Mitas bröder voro vid Lekeberga och det blef mycken musik. Sedan voro de här på söndagen till middagen. Mita satte i frågan om hon skulle följa med men så hade hon Pettersson som skjutsade så att hon kunde fara hem när hon ville, sedan vi druckit kaffe reste hon. Till middagen hade vi just detsamma de hade vid Lekeberga med den skilnaden att vi hade en kalfstek i stället för oxsteken, smörbakelse hade vi också som var rätt lyckade. Jag var så ledsen att jag ej lagade så att jag fick med i Stens låda som han skickade till jul Yngves lilla bok och Kajsa Varg samt en liten dammduk som du skulle ha. Det är så obetydligt att man tycker det ej är värdt att skicka men jag kan ju försöka med den lilla boken. Vi hafva nu slut på det gamla året och träder in på ett nytt, hvad som kommer att möta oss under det samma veta vi ej men vi få hoppas och förbida att Herren skall bevara oss allt framjent såsom han gjort det hitintills. Ja, Gud gifve oss alla ett godt nytt år! Måtte du få vara frisk och kry och ni alla föröfrigt och Bertil ej anstränga sig för mycket. Han skall ej betala något för de gamla böcker han får, det vore bäst han komme hit och såge sjelf hvad som vore dugligt. Den sköna filten du virkade åt mig begagnar jag hvarje natt det ligger på täcket. Ja tack! tack! för allt helsa så mycket till alla från tillgifna syster Sofie.

Anna till Maria, Kil den 30 december 1908

Kära Syster!
Nu har åter en tid förgått och jag skulle ju skrifva men det har ej blifvit af och ändå hade vi så många juldagar men se söndagar äro ej skrifdagar och det blef mycket öfver i vårt arbete som vi måste afbetala nu efteråt. Bland annat är det en slädfäll som jag syr ihop och det är rätt besvärligt. Gamla Karin har nog många gånger påmint att vi borde ha två och jag hade för längesedan skaffat ihop materialerna men drog mig för sömnaden men nu måste jag ta ihop dermed när kölden kom. Ja nu är julen öfver och den mörkaste tiden. Snart börjar dagarna åter bli längre och ljusare men den värsta och kallaste tiden återstår dock, och jag har alla kläderna hängande kvar ute på Mariannes kök att torka. Vi bykte dock icke lakan och duktyg utan endast gångkläder så det blir endast att stryka. Men nu åter ha vi helgerna så det är ingen sammanhängande dag, så det är ens värdt att börja dermed förrän efter Trettondagen men sedan blir det ej heller något afbrott förrän till Påsk. Tack kära syster för julklapparna vi hafva njutit så mycket af den fina konfekten, det är utomordentligt godt, men ganska dyrbart är det nog. Fikona har jag ej slagit upp ännu. Nyårsdagen skola vi bjuda Hagbergs barn hit för att plundra granen. Sara tänker följa med upp till Fjugesta i morgon och höra om de få komma. Våra barn tycks nu vara alldeles bra för kikhostan så jag kan ej tro det är farligt nu mera. Jag får visst lof att göra ett litet bak och förstärka gubbarna med som skola hänga i granen annars blir det just ingen utdelning af. Sjelfvaste lilla Sigrid får tag i en hare eller karamell och biter af den och tycker det är så roligt att räcka den. Nu till sist önskar jag dig ett Godt nytt år, helsa, ja så mycket som möjligt, det är ej så godt att få vara så frisk denna kalla årsens tid, men må Gud bevara oss för alla olyckor man kan just häpna när man läser tidningarna och ser hvad svåra saker der förekommer. Farväl, många helsningar till Eder alla från syster Anna.

… Trettondagsafton voro Kilare här på middag och herrarna fingo sig ett parti på afton …

Mita till Maria, Lekeberga den 21 januari 1909

… Min lutfisk blev i år ganska bra, så att tant Sofi föll i sådan förtjusning över den. Jag har ännu ett kok kvar och jag tänkte få Kilare hit och äta den. När vi som nu äro hindrade att resa dit, då råkas vi ej alls …

Sten till Maria, Lekeberga den 27 januari 1909

… I söndags hade vi konsert i kyrkan af Örebro läns lärarekör som sjöng för oss. John och Sara kommo öfver på f.m. och öfvervoro konserten. Sara stannade till middagen, men John for hem för att sköta krittren, men kom tillbaka på afton, så vi spelte litet ömsom kort och piano …

Sten till Maria, Lekeberga den 4 februari 1909

… Barnen vid Kil äro fortfarande krassliga, så Sara läser själf med Karin denna termin, för hon skall slippa gå den långa vägen … Mita, John och Sara är in till Örebro för att öfvervara en konsert af bröderna Ysaye, som ger en konsert där på genomresan till Kristiania. John och Sara fara efter den ut till Runnaby, till Gunnar Pettersson där de skola ligga i natt. Mita bor hos Lilli …

Gunnar är ytterligare ett ”Gysta-barn”.

Mita till Maria, Lekeberga den 9 februari 1909

… Måtte tant Fanny komma att trivas med som det nu blir ordnat för henne, men nog lät hon nöjd med något liknande i somras, nog tycker jag det blir roligt för henne att vara i Sthlm där hon har sina anhöriga och vänner …

Mita till Maria, Lekeberga den 17 februari 1909

… I går afton voro vi över till Kil och var det första gången jag var vid Kil en kväll sedan Maja föddes. De voro alla krya, de två barnen äro nu ute om dagarne, så att de nu hade fått litet bättre färg på kinderna … Sten och John fundera på att resa in till Örebro om söndag och se på traftävling …

Sten till Maria, Lekeberga den 26 februari 1909

… I söndags var det traftävlingar i Örebro på viken nedanför Hjelmarsberg, jag och John gjorde sällskap in för att se på ståten och voro ombedda att ta in hos Lilli, som vi ock gjorde. Drucko först kaffe och togo sen en droska och foro ut till Hjelmarsberg redan ½ 11 för att se oss omkring där litet innan täflingarna började kl ½ 2. Och vi gingo igenom stall och ladugård grundligt och besågo anläggningarna utomhus. Det var mycket roligt att se hur det nu ser ut där, och är det allt ett utmärkt vackert ställe, och så väl och fint hållet nu öfverallt. Det var också mycket roligt att se traftäflingarna, jag har aldrig sett någon förut. Vi kommo så tidigt så vi hade en utmärkt plats, och kolossalt med folk var där. Sedan täflingarna voro slut satte vi af in till staden, och återigen till Hofstens där vi åto middag …

Mita till Maria, Lekeberga den 26 februari 1909

… Då Sten förra lördagen var till Kil med litet smör följde tant Anna med hit och var till i tisdags då Sten och jag skjutsade henne hem, men då sade faster Karin till mig, att jag inte skulle få taga tant Anna ifrån dem, ty tant Sofie får då så mycket att göra. Det var ju ej heller för arbetets skull utan jag tror både hon och vi tycka det är ganska roligt, då hon kommer hit på ett par dagar, men jag tror nog att faster är den som saknar tant Anna mäst … Om lördag tänka de ha en konsert vid Sälven. De hava talat vid en herr Bergendorf från Lesjöfors som spelar fiol, frkn Susanna Nordenmalm skall sjunga och Sara accompagnera dem båda. Några av oss resa väl dit, om vi ej kan fara alla tre, det går ju på släde vägen om Kil men inte på slätten …

Mita till Maria, Lekeberga den 3 mars 1909

… Jag skulle skrivit förr men har haft litet att rusta med för gårdagen. Objudna kommo Kilare, pastorns, ungdomen på Sällven, så hade jag stött på Gustafssons och Schultz. Det var mycket gemytligt och trevligt tyckte jag, om nu gästerna tyckte det samma vore ändå bättre. Till kaffet hade vi den sedvanliga födelsedagstårtan och en sådan där rar saffranskaka som Kilare hade med sig, m.m. På afton bjödo vi på apelsiner och knäck samt vischyvatten och punsch för herrarna. Till kvällen hade vi stek med potatis och morötter, fläskkorv (som hade stark åtgång), ett helt litet smörgåsbord, öl, mjölk och te, samt till efterrätt en kaka med blandad frukt i, men tårtan var ej så riktigt lyckad, utan litet tung. Det var ju kanske ej så stor mångfald av mat, men jag skulle bli så glad om sällskapslivet här ville antaga enklare former än det nu har, nog kunde de bli mätta, och det är väl huvudsaken. Vi hade ätit strakst efter ½ 10 men klockan blev 12 innan de voro resta, så jag tror de funno sig ganska väl. Gustafssons hade en främmande herre med sig som sjöng bra, vi försökte till och med ett par duetter, som är så roligt. Sara och jag spelade också. Till slut fingo vi oss en sväng i stora salen som vi hade eldat upp, det är ett så vackert rum, så det är roligt få begagna det då man blir litet fler. Båda tanterna från Kil voro med, det händer mera sällan … Maria-dagen hade Kilare sagt ifrån, att de skulle ej alls kunna komma, då deras konsertfrämmande skulle vara kvar till kvällståget. Emellertid rann söndagen upp med det allra härligaste vinterväder med litet nyfallen snö på träden, så Sten sade vid frukosten, ”få se om inte Kilare komma på f.m. ändå”. Det gjorde de också med musici, viol, noter och allt, så vi hade full konsert här på f.m. så åto de middag här och herr Bergendorf reste till sitt land igen med middagståget. Det var så roligt att de kommo, och han var så snäll och villig att spela, fast han spelat dansmusik halva natten förut på Fjugesta hotell …

Sten till Maria, Lekeberga den 21 mars 1909

… Vid Kil äro de krya, vi lära bli ditbjudna endera dagen tillsammans med Ekströms, det var meningen som den 18 dennes, men då var det ju omöjligt att komma dit på grund av snöovädret …

Sten till Maria, Lekeberga den 8 april 1909

… Vi voro öfver till Kil i söndags tillsammans med Vetters, Karl och Ingrid, det var roligt att träffas, de hade åkt på släde fast det började gå skraltigt. John och Sara hålla nu på med att öfva in ett par teaterpjeser, som skola uppföras på en bazar vid Fjugesta till förmån för en föreläsningsförening därstädes den 17-18 dennes. Sara skall t.o.m. uppträda som kavaljer/ung löjtnant … Annandagen skola vi öfver till Kil och fira moster Sofie …

Sten till Maria, Lekeberga den 23 april 1909

… Ja, nu är bazaren lyckligen öfver, och var den i allo mycket lyckad. Teaterföreställningarne voro de som drogo mäst, Sara hade öfverlåtit sin roll på John, som skötte sig mycket bra. Tersmeden stod i skjutbanan och Nordenadler var marskalk. Mita hjälpte Sara spela under mellanakterna på teatern … Från Kil kan jag helsa, har varit där i dag, de höllo på och satte upp en gardinväf, som Sara skall väfva. De ha nu fått nya jungfrur, en var redan kommen. Tant Sofie har länge haft ondt i sina ögon, det är någon fluss, som har gått öfver dem allesammans vid Kil, men tant Sofie har varit värst däran. Tersmeden var nu också angripen …

Sten till Maria, Lekeberga den 10 maj 1909

… Vid Kil må de bra d.v.s. tant Sofie är ej riktigt bra i sina ögon än och tant Karin är ganska skral …

Elisif till Maria, Stockholm den 6 juni 1909

… Nu hoppas jag att faster riktigt blivit installerad för sommaren o åter orienterat sig på alla gamla välkända platser, gjort promenader i skogen o varit på kyrkogården o till Kil …

Jerker till Frithiof, Kil den 24 juli 1909

Kära lilla Pappa!
Tack så mycket för 2-kronan och brevet, som jag fick på min födelsedag! Jag skulle ha skrivet långt före detta men jag har dels inte haft tid och dels varit för lat. I dag regnar det emellertid, så då har jag ingenting att göra och kan därför skriva till pappa och farmor, som jag hittills inte skickat något brev. Det är så mycket roligt här på Kil, ska pappa se. Först, när vi kommo hit lekte vi varje dag rövare i skogen, och det var mycket roligt, allrahelst som flickorna Petersén från Fjugesta kommo hit och voro med, så vi blevo många. Nu på senare tiden däremot har jag inte alltid kunnat vara med, emedan jag hjälpt morbror med mycket. För det första har jag gallrat rovor och endast på detta tjänat mig vid pass 15 kr. Sedan är jag med i det vanliga arbetet från morgon till kväll och får för det visst per timme, så att jag kommer nog att tjäna bra med pengar innan sommarns slut. Nu hålla vi på med höet och det är mycket arbetsamt. Jag brukar dock mest köra hästräfsan och det är ganska roligt. Varje kväll brukar jag även sköta om korna och separera m.m. Om torsdagarne brukar jag kärna smör, och om lördagarne åker jag med det till Fjugesta. Pappa ska även se, att jag varit ute på en fisktur med farbror Tersmeden till Logsjön. Vi foro dit på en lördag och kommo igen på en onsdag. Det var mycket vackert där, och vi hade förfärligt roligt. Vi fingo låna rum på en gård där, men mat hade vi med oss själva. Denna kokte jag på ett av farbror Tersmeden medtaget spritkök. Vi hade hoppats få några gäddor, ty Logsjön är bekannt för att ha mycken och god fisk. Emellertid fingo vi blott 3 stora aborrar och 2 braxnar. Detta berodde naturligtvis på, att gäddan ej var i tagen. I söndags var här stor bjudning med bal. Det var mycket folk här, och vi hade mycket roligt. Jag brukar ganska ofta spela schack eller vira med farbröderna och det är väldigt roligt. Ännu ha vi ej ätit varken körsbär, jordgubbar eller färsk potatis, men smultron och blåbär ha vi fått. Det ser dock ut att bli mycket körsbär och äpplen här i år. Nu skulle jag be pappa, att skicka mamma så fort som möjligt pengar, ty hon är alldeles renrakad på det. Vidare skulle pappa vara snäll och skicka mammas kappa och Lisas kängor. Några lakan behöver pappa inte skicka om inte ett par när pappa kommer och hälsar på oss, och det måste pappa göra, ty vi längta så att få träffa pappa. Ja nu måste jag sluta mitt brev, ty jag måste nu äta middag, och sedan skall jag fara på morbrors velociped till Finntorp, en gård, som ligger mer än en mil från Kil. De hjärtligaste hälsningar från oss alla; pappas tillgivne Jerker.

Marianne i samma brev

Snälla du skicka pengar jag vill ej ta på kredit och är nu alldeles renons. Hjertliga helsningar tillgifna Marianne.

Den äldsta flickan Petersén, Signe, blev så småningom författaren Sigge Stark.

4/9 1909 föddes Ingrid Drakenberg i Äppelviken.

Alrik till Maria, Härnösand den 23 oktober 1909

… Helsa Sten och tacka honom för hans vänlighet att tänka sända mig frukt, den emottages med största tacksamhet. Vill han då också skaffa utrymme för en 3 kilo af Nordenadlers nötter, så vore jag tacksam. Jag kan ju sedan få skicka liquiden i frimärken till mamma, så gör nog mamma upp med honom …

Elisif till Maria, Stockholm den 5 december 1909

… Ja, nu ha vi nobelfesten igen, betydligt roligare i år när allas vår Selma får priset. Nog skall jag gå på utdelningen, men banketten får vara i dessa dyra tider. Faster Annas kaffebröd avgår om tisdag. Måtte Nordenadler vara så välvillig och avhämta det. Jag hoppas faster är med på kafferepet …

Bertil till Maria, Stockholm den 12 december 1909

… En stor säck med bättre lump har jag tagit undan för att sända till eder, dess innehåll är af varierande beskaffenhet men är min tanke att Mita kan väfva trasmattor af det, hoppas ni inte tycker illa vara. Det kan ju hända att det finns tyger som kunna användas vid Kil, så låt dem då få hvad ni inte vill ha själfva …

Bertil till Maria, Stockholm den 17 januari 1910

… Nu har vi John här och fästa på honom värre, men inte vet jag om han tycker det är roligt för han säger inte mycket. På fredagen var han hos oss på middag och ett litet spelparti med Gustafschöld samt Elisif. I går voro vi på middag hos Elisif och sedan på Dramatiska teatern och så på Grands smörgåsbyffé. I morgon skall John och jag gå och bada bastu, få se hvad han tycker om det …

Bertil till Maria, Stockholm den 26 februari 1910

… De hjärtligaste gratulationer på Maria-dagen. Hoppas att mamma måtte kry och rask få fira den med det sedvanliga kafferepet. Kilarne komma väl alltid öfver så att ni få litet sällskap vid kaffebordet … Här finns en säck lump, vill ni ha mera …

Alrik till Maria, Härnösand den 6 april 1910

… Bra snällt av Lilli att komma ihåg mostrarna, men det är då åtminstone roligt ge dem något för de äro då så tacksamma, äfven för det allra minsta. Roligt Lilli kommer ut ibland o hälsar på …

Alrik till Maria, Härnösand den 9 maj 1910

… Min kaktus, som jag fick af moster Anna, har haft en ståtlig blomma och nu hålla tre nya på att slå ut och en massa knoppar följa, så den tycks då vara riktigt snäll …

Början saknas på nästa brev.

Lisa till Marianne, Kil den 12 juni 1910

… skönt att fara med båten. Men jag kunde just inte sova något på natten. Det var ganska otrevligt att ligga där jag låg, ty jag måste ligga vid olåsta dörrar, och de sprungo ut och in där. Vi kommo till Örebro vid 11-tiden. Där träffade vi Gunnar Gyllenspetz, de flytta ut till Kil i slutet av nästa vecka. Tåget från Örebro gick ½ 2 och jag var framme vid Fjugesta vid 3-tiden, och där var farbror Tersmeden. Han var mycket förvånad när han fick se mig, han sa att de inte hade väntat mig för än vid sista tåget, då morbror skulle ha kört ner och hämtat mig. Han hjälpte mig att bära och vi gingo till Kil. Vid Kil är det mycket vackert. Morbror har satt opp en stor gunga. I fredags var det lillans födelsedag hon fyllde då 3 år. Då fick hon en mycket lustig present nämligen en liten bock …

Morbror är ju morfar John och lillan är mamma Sigrid.

Jerker till Frithiof, Lekeberga den 13 juni 1910

Kära Pappa!
Resan hit gick utmärkt bra. Biljetterna sammanlagda kostade 14.50 kr. Det var förfärligt vackert och härligt på kvällen att fara genom Mälarens vikar och fjärdar och ännu härligare i kanalen på morgonen. På natten låg jag i rökhytten på akterdäck på en soffa där. Inte var det vidare behagligt att ligga på en smal o hård träsoffa ska Pappa se och inte fick jag sova heller så värst mycket. Men det var inte så noga. Lisa låg i en bädd i försalongen men kunde trots det ej sova något hon heller. Vi togo emellertid igen skadan längre fram på morgonen både Lisa och jag, då vi lade oss och sovo i salongen, där trappan till aktersalongen är! Det var förfärligt långsamt och tråkigt att fara på den föga natursköna Hjälmaren, och det var därför med glädje vi landstego i Örebro vid 11-tiden. Där fingo vi vänta i 2½ timmar och gingo och hälsade på Gunnar Gyllenspetz. Lisa träffade även Blenda som var på Kil i fjol. På tåget till Svartå var det som vanligt otrevligt i högsta grad. Kvavt och hett i kupéerna, så en kunde gå åt, och fullt med fulla karlar. Vid Hidingebro var farbror Sten och lille Sten-Olov mig till mötes med häst o vagn. Vad matsäcken beträffar så var den mer än tillräcklig; det blev mycket över fastän vi åto av alla krafter. Vi köpte ej något annat under hela resan än 2 sockerdricka i Örebro. Resan till Hidingebro kostade 60 öre och till Fjugesta 70 öre. Här på Lekeberga har jag ett härligt rum beläget 1 trappa upp med den mest vackra och hänförande utsikt, över en med tät grönska och en porlande bäck försedd dal, man kan tänka sig. Rummet är stort, enkelt men trevligt möblerat och försett med en garderob. Det ligger åt öster så att jag varje morgon vaknar vid att solen sticker mig i ögonen. Tant Maria har varit mycket svårt, ja till och med livsfarligt, sjuk, i det hon haft lunginflamation. Härifrån kommer hon nog ej på månader att hämta sig och ligger ännu i ett mycket ovisst läge … På Kil var jag i fredags och där var sig likt. Hyresgästerna ha ej kommit ännu, men anlända i denna vecka. Lisa tyckes få riktiga goddagar där, ty vad jag hörde av henne, så behöver hon inte göra just annat än duka av och på. För barnens räkning finnes ju barnjungfru. Flickorna Petersén äro visst även i år lika flitiga badgäster vid Kil som i fjol … Här på Lekeberga jobbar jag för högtryck hela dagarne. Vi ha nu hållits och täckdikat, men i dag har jag varit vid Lekeberga såg och burit spån, som man täcker tak med, hela dan nästan. Varje morgon kör jag mjölken till mejeriet i Hidinge och det är roligt. Om kvällarne vattnar jag och farbror Sten i trädgården och gräver och planterar värre, vilket är mycket roligt. Jag badar 2 gånger om dagen och det är härligt, ska Pappa se … Jag hoppas innerligt att Nisse skall få komma ut på landet och undfly den gräsliga, förfärliga, torra, varma, otäcka och bullrande staden. Han har väl slutat skolan nu, hoppas jag … Nu skall jag till sist säga, att det vore mycket bra, om jag finge ett par långa bommullsbyxor, ty jag förstör de här gräsligt. Det vore bra, om i byxorna som ni kanske skickar mig, låge en påse karameller. Jag byter nattskjorta varje kväll o borstar mig om tänderna om morgnarne. Farbror Sten och tant Mita hälsa så mycket. De hjärtligaste hälsningar till er allihop, ingen nämnd men ingen heller glömd, från Pappas Jerker.

Alrik till Maria, Härnösand den 4 juli 1910

… Ledsamt nog hörde jag också att det är slut på Elisifs Lekebergavistelse, det blir nog bra tomt för mamma, då ju såväl Sten som Mita är fullt upptagna af sitt arbete. Roligt vore ju om någon annan gammal bekant komme och helsade på nu under mammas svaghetstillstånd …

Lisa till Marianne, Kil den 8 juli 1910

… Tack snälla mamma för breven och sakerna mamma har skickat mig. Jag behöfde så väl få ett förkläde, ty det smutsar man rysligt … Här är det förskräckligt roligt för vi äro så många… Jag har inte alls så mycket att göra, jag får se efter Sigrid och lägga henne om dagarna men det är inte alls tråkigt, ty hon är så rar och så får jag duka av bordet efter måltiderna och duka ibland… Tänk att inte mamma har kommit ut på landet än, lilla Nisse tycker väl att det är tråkigt… I onsdags var tanterna samt morbror och moster på guldbröllop hos Larssons i Hidinge. Ja, kära mamma, jag måste nu gå ut och se var lillan är …

Bertil till Maria, Stockholm den 15 juli 1910

… Jag hörde att Nisse var på väg ned till Lekeberga på vilociped och tycks han tagit samma väg som jag. Hoppas att han har haft vackert väder, för det har minsann inte varit för rart den tid han varit ledig …

Jerker till Frithiof, Lekeberga den 27 juli 1910

Kära Pappa!
Här äro vi mitt uppe i höbergningen. Vi ha snart slut på det som väl är, ty det har varit en ansträngande tid, skall pappa se! … Rågen börjar bli mogen, så att snart blir det att taga itu med den. Det blir tråkigt att få ta upp råg. Krusbären äro nu mogna o det blev mera än vad man kunde vänta så att jag äter så jag får ont i magen. Hallon o vinbär finnes här i stora mängder. Färsk potatis och andra grönsaker äter vi varje dag. Tant Maria har nu blivit nästan sämre, så att doktorn kommer i morgon. Somliga dagar ligger hon som i dvala. Här har varit mycket främmande människor på besök kortare tider. Mycket musik får jag höra, Beethoven, Mozart, Schubert m.fl. i stora mängder, det är helt enkelt förtjusande. Särskilt Beethovens Månskenssonat är bedårande. Jag läser mycket här. Har läst Runebergs samlade arbeten, Gösta Berlings saga, o håller nu på med Jerusalem av Selma Lagerlöf. Varje söndag går jag i kyrkan, ty jag har just ej något annat att göra så där på en söndagsförmiddag. Åtta dagar i går voro vi på Kil och hade där förfärligt roligt. Där var cirka 25 främmande personer o det dansades boston värre. Musiken utfördes av ett litet kapell, bestående av piano, flöjt och fiol, så det var fint värre. Det dansades till o med så att en fröken svimmade o då kan Pappa tänka sig att det gick hett till … Ja, nu slutar jag mitt brev med de allra hjärtligaste hälsningar till er alla från Pappas Jerker.

Jerker till Frithiof, Lekeberga den 9 augusti 1910

Kära Pappa!
Ja, nu är klockan 7 här vid Lekeberga och arbetet för dagen är slut, och jag har nu tvättat mig och riggat upp mig litet och har därför tid att skriva några rader hem. Först får jag tacka för brevet! Det var riktigt roligt att få, ty jag längtade att höra lite från er och det var rätt längesedan, jag hade fått något. Det var emellertid tråkigt att höra att mamma o Nils bo i staden. Ni fara väl ut åt landsbyggden varje söndag, förmodar jag, ty annars skulle det bli för tråkigt för lilla Nisse. För övrigt hoppas jag, att ni må bra. Jag mår som ”en prins i en bagarbod” och det vet ni ju hur han mår. De där långa filbunkarne, som jag i början inte alls tyckte om, äter jag nu mycket gärna. Det har varit en knogig tid ska pappa se med höet och rågen. Rågen har vi skurit o skola snart köra in densamma om det vackra vädret fortfar. Jag blev så vådligt glad att jag slapp att taga upp med utan fick istället skyla. I dag har jag räfsat efter på råggärdet. I morgon skola vi köra gödsel ut på trädet. För övrigt får jag köra mycket här och det är ju alltid roligt, både par o enbett och oxarne också. Nu ha körsbären o krusbären varit mogna länge o jag har ätit värre. Även päron äter jag. Det är sådana där Lars-mässpäron o de äro mycket goda o finnes rikligt av. Men något som är tråkigt är, att det är förbjudet att meta en enda kräfta o det som annars är ett så stort nöje. Här finnes kolossala kräftmarker, många gånger större än vid Kil, så det var riktigt synd. Jordgubbar har jag ej ätit mycket. Ni äta väl bär värre kan jag tro, särskilt Nisse. Häromdagen var jag i Fjugesta o klippte mig, vilket väl behövdes I lördags var jag på Kil o Lisa var ju borta. Hon är hos en flicka Ericsson på Wäsby o skall vara där i 8 dagar. Det är väl den roligaste sommar Lisa har varit med om, kan jag tänka mig. Hon bara roar sig och gör nästan ingenting. I dag reste tant Mita på sin farbrors begravning i Kristinehamn, Morbror o Moster Sara ha även rest dit, ty det är Mosters Morbror. Tant Mita har förut sorg efter sin morfar, som dog för lite sedan. De från Kvistbro prästgård ha varit här i dag o hälsa så mycket till er därhemma. Mamma undrade hur det var med mina strumpor o annat. Det är bara bra. Lisa stoppar dem åt mig och tvättat får jag när som helst, så att jag har ej använt hälften av de saker jag hade med mig, ty så fort det blir något smutsigt, får jag det tvättat. Vad hemresan beträffar så dröjer det väl en 14 dar till dess. Lisa ämnar ej fara hem förrän 1sta september. Biljetterna har jag kvar! De hjärtligaste hälsningar från oss alla här vid Lekeberga, men mest från Jerker. Slut! Skriv snart.

Alrik till Maria, Härnösand den 26 september 1910

… Hjärtligt tack för de gångna 14 dagarna på Lekeberga. Det hade ju varit ofantligt mycket roligare, om mamma varit rask och kry, men man får väl vara tacksam för att det är som det är och ställa sina förhoppningar om ett tillfrisknande på framtiden. Jag tyckte allt att mamma repade sig något under den tiden jag var der nere, och kan man bara finna att det går framåt, får man ju vara nöjd, äfven om det går med små steg. Min resa gick bra. Någon Lilli råkade jag ej i Örebro utan gick ensam ut i staden och drack en kopp kaffe …

Bertil till Maria, Stockholm den 22 oktober 1910

… Nu ha väl John och Sten varit på auktion hos Hellmans, det skall bli roligt höra hur de komersade der, om de blefvo fast för något lösöre …

Det måste vara efter rika morbror Erik Hellman i Kristinehamn.

… Jag tycker det var en lustig idé af Laxå-Rotharna att flytta till Fjugesta, der de ju ej känna några. Det är dock en bra bit till Bärsta derifrån, så att umgänget kan väl ej bli så stort …

Nils till Maria, Äppelviken den 28 oktober 1910

… Elisif ringde just nu på att hon hade haft bref från Mita att den nuvarande sköterskan ej vill stanna längre och hade hon en på förslag som jag tycker skulle passa bra. Tråkigt att det ej ska lyckas få någon som vill stanna …

Bertil till Maria, Stockholm den 6 december 1910

… Tråkigt att höra att tante Anna inte är kry, hon som annars ej brukar klaga i första taget. Jag undrar mycket om mamma skulle vilja fråga henne om hon ville sälja taflan Kain och Abel åt mig, så är jag villig betala en 10 eller 15 kronor för den. Jag tror ej den är värd mera. Skulle så vara skall jag godtgöra henne derför … Det var tråkigt att Sten och Mita skulle vara förhindrade att komma till Kils när Wetters och Rothens voro der, då hade de ju fått lifva upp bekantskapen å ömse håll …

Alrik till Maria, Härnösand den 12 december 1910

… Just i dag har jag fått julgåfvorna från Coldin och skall väl med det snaraste skicka moster hennes 50. Jag hoppas Nisse skött om mammas från Gillet …

Bertil till Maria, Stockholm den 24 januari 1911

… Jag skickar 10 kronor som mamma skall vara snäll ge till moster Anna för taflan och 10 kr som mamma får för egen räkning …

Den tavlan hänger i skrivande stund i mitt sovrum. Farbror Sten ärvde den tydligen efter farbror Bertil. Mamma Sigrid fick den av farbror Sten, när hon bodde på Backa kvarn i Gropen 1966–1974, för att den hade hängt ovanför Nils Gabriels säng. Jag ”tog den” när jag och mina syskon delade på mammas och pappas tavlor efter pappas död 1980.

19 maj 1911 var dagens namn Alrik.

Vid besök hos sin kusin Mattis Lundbom i Nyköping, skickade mormor Sara detta foto till Alrik Drakenberg med texten: Kära farbror Alrik! Här kommer jag, liten Sigrid, o har den äran uppvakta Farbror på namnsdagen! Jag har gjort mig så fin som möjligt, bästa klädningen, lockigt hår, alt för att ta mig så bra ut för Farbror. Många hälsningar Sigrid.

Bertil till Maria, Stockholm den 14 juni 1911

… Nu har ni Alrik som håller er sällskap och som väl åstadkommer litet omväxling uti enformigheten …

Bertil till Maria, Stockholm den 5 juli 1911

… Den 16 hoppas jag vara på Lekeberga för att stanna till den 22 då jag måste resa hem igen … Genom kort från Alrik hörde jag att de voro inne på utställningen och sågo sig om och Sten reser väl in i denna veckan äfven för att se på alla kor och hästar. Separatorsutställningen har vi ordnat, så den skall väl vara särskildt fin. Herr B v H har jämte 2 st arbetare varit der nära 2 veckor. Äfven så har vi levererat en hel del fina gardiner till Anderssons på Hjälmarsberg. Nu äro ni lemnade åt er själfva en tid kan jag tro, sedan Alrik och Ida rest. Det blir väl tomt men snart kommer det ju andra såsom Lindströms och Elisif som visst äfven tänker slå sig ner hos er på sin ledighet …

Jerker till Frithiof, Kil den 11 juli 1911

Käraste Pappa!
Nu äntligen kommer jag mig för att skriva till Pappa, vilket jag naturligtvis skulle ha gjort förr. Men jag har inte så värst gott om tid ska pappa se. De enda lediga stunder jag har så är det middagsrasten 12-½ 2 och efter kl. 7 på kvällen, och då är jag ganska trött … Vi ha nu här nyss börjat med höskörden. Det blir förfärligt dåligt i år allting tack vare den långa torkan. Överallt talar de om, att de måste slakta ned och sälja halva sina besättningar. Det enda som såg ut att taga sig efter det välgörande regnet, var havren, men denna har nu överhopats av ohyra och ser ut att alldeles förstöras. Några körsbär blir här ej, ej heller blåbär och lingon. Dem tog frosten. Så nog ser det mörkt ut för lantbrukarne i år allt. Nu är här det vackraste väder. Vi bada varje dag. Nils mår som ”en prins i en bagarbod” ska Pappa se. Han är ute och leker indianer m.m. hela dagarne och njuter i fulla drag av sin lantvistelse. Nu ska jag tala om för Pappa en nyhet, och den är, att mamma har tagit emot en pojke från Uppsala i inackordering för 50 kr i månaden. Morbror ansåg att det skulle vara förtjänst att ha honom och det är det nog. Mamma ska kanske taga ännu en pojk, som är från Kungsbacka, på 14 dagar för 25 kr. och det är ju tydligen affär. Hon har därför ej nu behov av de pengar Pappa skickade utan de andra pengarne räcka bra. Om Pappa därför får tid att resa ned, vilket vi så innerligt önska, så bjuder mamma på resan. Som Pappa vet har det varit utställningar i Örebro nu och morbror bjöd Nisse och mig in på dessa i lördags. Det var mycket roligt att se de granna djuren och fina maskinerna. Nils hade förfärligt roligt. Han fick gå på cirkus, åka karusell och äta bakelser nästan så mycket han ville. Vi voro en hel dag i Örebro, kommo ej hem förrän kl. ½ 1 på natten, så vi hade god tid till allting. Pappa har väl hört talas om järnvägsolyckan. Morbror och stalldrängen här voro med på tåget. Morbror slapp helskinnad undan men Alvin, drängen, fick sig några skråmor i ansiktet och en del kläder förstörda. Moster och Karin skola om torsdag fara till Varberg på en månad. Moster är ganska klen så att det skall nog göra henne gott. Jag får nu sluta mitt brev med många många hälsningar till lilla Pappa från oss alla på Kil men allra mest från mamma, Nisse, Lisa och Jerker. Kom, kom snart hit! Jag sjunger väldeliga här och gör alltid stormande succees.

Alrik till Maria, Härnösand den 12 juli 1911

… Få se om Bertil hinner inträffa till Lekeberga den 16, det var åtminstone hans plan. Han nämnde att både Ida och Louise sannolikt ämnade sig ner, den förra dock endast på några dagar …

Alrik till Maria, Härnösand den 5 augusti 1911

… Ja, nu ha ni väl Elisif hos er så hon får njuta af landtlifvets behag, att Louise har lemnat har jag märkt af några rader jag fick från henne, hon lät mycket belåten med sin Lekebergavistelse …

Alrik till Maria, Härnösand den 20 augusti 1911

… Genom Elisifs vänliga bref fick jag en liffull, uttömmande beskrifning på Jeans o Mabels besök hos eder. Det var ju roligt för er alla att de kommo, och bra tur var det ju att mamma repat sig igen efter sin sjukdom lördagen förut, så att mamma kunde ha någon glädje och trefnad af deras besök. Roligt var nog också att Elisif var hos er, så ni hade någon bekant till hjelp med sällskapandet, inte för Mabel är svår dervidlag, men Mita blef ju tidtals upptagen och då var det ju godt Elisif fanns. Pojkarna voro väl lifaktiga som vanligt och väckte väl Nolles synnerliga intresse. Och idag ha Ni ”morfar” hos Er. Han har väl så mycket godter med sig åt barnen så det vill väl till att de ej äta sig sjuka. När så Löthners också gjort sitt besök, så är det väl slut med sommarvisiterna för i år …

Det vimlar av sommargäster på Lekeberga. Lindströms var Mitas och hennes bröders förmyndare när de var unga och föräldralösa, Ida och Louise är ju Hagelstena-kusiner, Jean är en Stockholms-kusin, ”morfar” är, i det här fallet, Lindström, Löthners är Mitas släktingar på mödernet.

Bertil till Maria, Stockholm den 11 september 1911

… Sänder i dag några böcker, när ni läst Morgonstjärnan så ge den till Karin på Kil, åt henne kan det vara lagom lektyr …

Det finns faktiskt två Karin på Kil, Saras mamma Carin, 80 år, samt Saras dotter Karin, 10 år.

Alrik till Maria, Härnösand den 2 oktober 1911

… Genom Bertil hör jag att mamma undrar var Dorés bibel är? Jag tror den skall vara qvar i Stockholm, men Bertil säger sig ej finna den. En upplaga fick moster Sofie, men jag tyckte nästan vi hade två. Moster har väl ingenting gjort vid den hon fick, så den kan väl mamma få låna så länge …

Bertil till Maria, Stockholm den 15 oktober 1911

… Nu ha vi efter mycket letande både här och der, funnit den omskrifna bibeln, den kommer nu per järnväg ner till mamma jämte några andra böcker. Den låg uti en gammal lår som Elin hade orena kläder i, men hon påstår sig ej ha hört oss leta efter den, så derför fingo vi ej tag i den heller förr än här om dagen …

Bertil till Maria, Stockholm den 31 oktober 1911

… Genom bref från Alrik hör jag att vi kommer att sammanträffa hos er i jul, hvilket blir mycket roligt, få se om jag kan komma iväg i ordentlig tid på julafton, det kommer väl att bli kolossalt med folk …

Elisif till Maria, Stockholm den 10 november 1911

… Från Kil höra vi att den stora reparationen nu går av stapeln. Måtte de bli nöjda med resultatet. Mamma tycker att det är förskräckligt att få köket så inpå sig och säger att herrarna naturligtvis komma att springa därigenom jämt. Å andra sidan är det nog skönt för fastrarna och Sara att slippa vistas i den där kalla gången jämt. Vattenledning är ju en härlig sak om det visar sig gå bra…-

Elisifs mamma är ju Fanny Roth. Hon har genomgått två jätteoperationer i ansiktet på grund av cancer och vistas på Solgården-Solhemmet-Sofiahemmet, det står litet olika i breven.

Anna Schult till Maria, Stockholm den 2 december 1911

… Om Tante råkar, eller skrifver till, någon vid Kil, skulle Tante vilja bedja dem säga åt Fredrik att han sänder mig den blankett jag skickade honom för en tid sedan med sitt namn behörigen bevittnat. Jag måste hafva den den 15. Jag har ett sådant bestyr att få dem jag har dylika affärer med, att svara och att skicka dessa blanketter tillbaka till mig. Det är en liten obetydlig lifränta som skall tagas ut, och då måste räntetagaren sjelf skrifva sitt namn … Alrik gläder sig åt julen och de många helgdagarna, då han får komma ner till Tante och slägten …

Anna Schult är en kusin till Sten, som tydligen ”har hand om” Fredrik Tersmeden.

Fortsätt till nästa del, 1912–1923
Till bokens start