Till bokens start

Janne till systrarna, Stockholm den 8 juli 1861

Bästa Systrar!
Heder o tack för edra bref roligt att ni så snart tänkte på att skrifva äfven är jag glad att edra bref äro muntra och att ni slån bort alla bekymmer – sommaren är så ljuflig och träden så lummiga o Gysta så vackert att inga bekymmer borde få vistas på den kullen och ändå har der varit ganska många o tör väl bli fler. Om jag vore rik så skulle jag köpa Gysta och kalla det "Sången fri" och verkligen göra det till ett ställe dit ingen finge inträde utan det vore bevisligt att han inga bekymmer hade eller vore villig att genast kasta dem af sig. Min skuta kan jag gerna kalla för Sorgenfri då vi äro till sjöss och under sådanna somrar som nu då jag skulle mycket makligt tro mig om att segla Nordsjön öfver blott med mina systrar till Besättning, men i hamn som här i Stockholm t.ex. mycket bekymmer mycket afärer o gräl med grossörer och andra skojare. Bland Handelsklassen finns icke en ärlig menniska, icke en som anser för det aldra minsta generande att ljuga och skrädera som skräddargesäller. Säckbärarelaget i Stockholm är berycktade för sina alla möjliga onda egenskaper dock litar jag mera på en sådan menniskas ord än på en grosshandlares. Så är det icke allenast i Stockholm utan öfverallt. Deras lögner hafva gjort att jag inte kunde komma hem och jag hade ändå nästan kunnat vara borta en vecka. Nu kan jag det icke. Jag kan icke lita på de kanaljerna och har svårt att lemna folk o skuta för mer än en dag.

Jag har ledsamt här i Stockholm, inga menniskor hvilka jag vill umgås med och med hvilka jag kan harmoniera. Jag går ensammen och vallar på Djurgården om aftnarna finnande att Magnus har rätt i att skönare plats finnes ej på jorden, åtminstone har jag ej sett något ditåt. Men, man behöfver muntras upp och det blir väl inte förr än jag kommer till England, der är jag bekannt i hvar stad, höll jag på att säga, dock på så många ställen att jag har roligt, man gör lustresor utåt landet och skojar i skogen mycket friare och hjertligare än hemma i Sverige. Man talar så mycket om Stockholms artighet o vänlighet. Minsan jag har upptäckt en enda menniska som bevisat mig den minsta tjänst tvärtom har jag aldrig på något ställe blifvit så illa betjänad af mina mäklare o skeppshandlare (utan att nämna grossörerna).

Jag ligger vid Skeppsbron nu sedan jag måst flacka omkring i alla möjliga vikar förut för att dels lossa dels lasta. Halfva lasten har jag äntligt inne och hålls på att bära ombord allt hvad de hinna. Det dammar förtvifvlat, beklagligtvis blåser det mesta åt sidan och ombord på en skånsk jakt som ligger längs sidan och säljer smör och skinka med flera matvaror som snart äro begrafvna under förfärliga drifvor af damm. Adjeu nu med er kära systrar, kommer jag inte hem nu, så kommer jag då bestämt hem i vinter och då skall jag göra utfärder till alla orter där jag har några systrar att hälsa på. Hälsa Magnus o Fanny vore det inte för den välsignade fattigdomen så skulle jag också lägga mig till med en Fanny o det hiskeligt fort ändå. Nu får man gå och torka ensamen. Hälsa far o mor o andra bekanta från Janne.

Maria!
Tack för bjudningen till bröd-loppet aldrig har tillförnest en så stor heder blifvit mig bevisad och ändå måste man försaka. Det hindrar dock icke att jag den dagen dricker din skål och önskar dig all möjlig lycka o trefnad, att du blir lik Augusta Gellerstedt som ser så frodig ut mot förr. Ni nämnde inte om ni fått något vin hos Elsvik & Gyllander det skall vara 3 kannor godt Malaga vin.

Anna till Maria, Söndagen den 11 augusti 1861

Käraste Syster
Nu har du allt en lång tid väntat på bref från hemmet. Vi fingo ditt i lördags 8 dagar sedan, samma dag var jag inne i staden med systrarna, som då reste, och mötte der Moster Lina som kom med Maria. Det var ganska roligt hon kom ut till oss, hon var så vänlig och glad, så jag har knappast någonsin sett och hört henne sådan. Mamma brukar kunna prata men det försäkrar jag är intet emot Moster Lina det är lika emot alla, karlar, quinnor och barn. Doctorns bjödo vi hit liksom Östarna; samma dag kommo alla barnen, så nu äro vi i fullt arbete, de äro verkligen ganska snälla och det ser ut, som om de föresatt sig att arbeta allt hvad de kunna, hvilket är bra roligt. Jag tycker också det är bra att vi mistat Hilda hon var aldrig min favorit och jag misströstade alltid om att kunna lära henne något, hon är nu ersatt med en liten snäll flicka Hilda Ingeborg, mycket korta kjolar kappklädningar och en stor krinolin, det märkvärdigaste hår jag någonsin sett, kort och så lockigt så lockigt när det är vått, men blir det torrt så reser det sig alldeles rakt. I 8 dagar voro vi ensamma med fia men så kom fru Bergman och gaf oss förslag på kopparslagare Noreus dotter Josephina, hon är 15 år o ganska rask, hon sköter hela uppassningen och är inne under hela middagsserveringen, hvad tycker du väl. En dag voro vi hos Askers, Mamma och alla systrarne, de hafva ock varit här och vi hafva med Augusta öfverenskommit om undervisningen och vi skola studera mycket sjelfva. Sista dagen systrarne voro hemma kommo Anna och Magnus Morenius och bådo oss på aftonen dit. Mamma orkade ej gå utan vi tre gingo öfver skogen, der hade vi trefligt och fingo höra vacker och mycken musik det var mycket roligt äfvensom att vi träffade der Mamsell Risberg och funno henne vara mycket vänlig. Christinadagen blefvo vi bjudna till Lanna, der vi träffade traktens fruar och kommo i bekantskap med fru Löfdal. Från Bärsta hafva vi ingenting hört.

Fru Andersson, Ingeborgs moder, var en ganska lustig fru hon hade en hel korg med kringlor och kransar som hon så mycket önskade vi skulle smaka på hvilket vi ock gjorde och fyllde korgarna med körsbär. Du kan aldrig tro hvad mycket bär vi haft, i hela två veckors tid hafva både vi och Ödmans ätit så mycket vi förmått först söta och sedan klarbär. Pappa vill nu att vi skola flytta till Kihl i höst det säga vi nej till men i början af april tänka vi nu. Ingen större byggnad endast att täta stora byggningen och inreda köket till sängkammare och hafva köket i pappas flygel, visst blir det litet obeqvämt att springa öfver gården men huru många få ej göra det och fyra rum äro nog tillräckliga åt oss när Pappa får hafva sina egna. Det bästa är att han sjelf har tittat derpå. Vi äro glada, Ebba otröstlig. Vi hafva kokat superba körsbårssoppor om söndagarna, i dag af äpplen, de voro rätt bra – Mamma säger alltid då, jag undrar hvad Maria kokar för en soppa. Jag skall säga dig vi tänka och tala mycket om dig och sedan systrarna rest finna vi riktigt tomheten. Bra roligt hade det varit om Fanny kommit, det var bra svårt och ledsamt skrifva och svara nej åt honom, han bad så vänligt. Mörby är så kallt och han fruktar för hennes hälsa.

I afton om ingen kommer gå vi upp till Ebba hon väntar jungfru Malena. –

Ida reste bort en söndag till fru Berlin och är ej ännu återkommen, lungt och skönt. Ledsamt att du ej träffade Janne han gick den 16 och passerade Sundet den 27. Vi ha ej fått något bref, stor slarf. Maria Enhörning var efter sin hemresa något värre än förut, men är sedan moster reste sig lik igen-

Många helsningar från alla, en hjertlig helsning till broder Nils vare dock du sjelf mest helsad af din syster Anna.

Du hade ej betalat mamsellerna Davidsons räkning och som Magnus ännu var skyldig dig 2 rd öfverlät han dem på mig, du hade väl ingenting däremot.

Jaså det är på Mörby Fanny bor nu. Hennes föräldrar äger både Svenstorp och Mörby. På Mörby gifter sig Fanny och Magnus om tre år, det visste jag inte när jag gjorde pappersböckerna.

Anna-Lisa till Maria, Gysta den 11 augusti 1861

Min käraste Maria!
Tusende tack för ditt länge efterlängtade bref. Roligt att höra att eder resa gått bra, och att du haft roligt i Stockholm. Du nämner ej ett ord om Janne, vi ha ock af tidningarna sett att han lemnat Stockholm just den 16, men ej ett ord har han skrifvit hem, vi veta ej hvart han gått i Frankrike, men däråt är han. Härnäst du skrifver måste du vara snäll och nämna huru du blef emottagen af fru Ankarsvärd och huru du finner henne, du nämner ej ett ord därom, nog hoppas jag att du skall komma att finna dig i ditt nya hem om det ej är dess värre. Jag vet hvad jag måste ha svårt och obeqvämt många gånger, och ändå funnit mig. Blott man ser att man kan berga sig och har något att ta utaf så det ej blir brist i boden och köket, för det är det värsta. Jag fick förra postdagen ett bref ifrån Magnus, att han just i dag reser till Stockholm, derifrån till Uppsala för att änteligen disputera pro gradu, där han kommer att förblifva till den 1 oct., då han måste återvara i Örebro. Huru han skall kunna vara ifrån under september vet jag ej, men sin condition hos landshöfdingen tillträder han ej förrän den 1 oct.

Nu önskade han att jag skulle bjuda Fanny hit för att vistas här någon tid under hösten och biträda oss med undervisningen i vår skola. Detta hade visserligen gått mycket bra för sig, och flickorna hade ej velat hafva någon helldre än Fanny, men som du vet hade jag redan talat vid Augusta Asker att komma hit. Detta togs mycket väl af pastorn, och togs allvarsammare än jag någonsin tänkte, ty jag mente blott tidtals. Nu kommer Augusta i september och vi kunna omöjligt ha rum för båda flickorna, ej heller sysselsättning, vi tycka nog vi ta oss bra fram ändå, det går mycket lättare med små barn än stora. Så jag är nog ledsen att jag talt vid Augusta Asker, men detta kan nu ej hjelpas. Hilda Lindeberg kom ej tillbaka, hon skall gå i halfpension i Örebro. Augusta Risell är borta, och Ida har allt sedan bröllopet varit hos sin faster, få se när hon kommer igen. Således ha vi ej mer än 5 helpensioner och detta hjelper flickorna sig nog med. Lilla flickan ifrån Askersund är snäll och qvick, blott 9 år. Hennes mor var här, de tyckas vara så belåtna, skola snart komma igen och hellsa på sin lilla flicka. Men nu kom jag alldeles ifrån ämnet. Jag var ledsen att nödgas neka Magnus att bjuda hit Fanny, men tänkte på dig, om du har rum, nog skulle det väl vara roligt för dig om Fanny kom och hellsade på dig under september månad. Hon har nog bekanta i Stockholm, och ni kunde ju möta henne i Uppsala. Men om du bjuder Fanny, får du för all del ej låtsa om att jag skrifvit till dig om detta, ty Fanny vet ej af att Magnus skrifvit till mig. Det skulle fordras mycket öfvertalning att förmå Fanny att resa, bara af krus förstås. Men Magnus ansåg det vara så nyttigt för Fanny att få vara tillsammans med oss nu medan hon kan ha tid. Är det ej smickrande att sjelfva Magnus skrifver så. Du kan således veta huru svårt det var för mig att svara honom nej. Blefve det ej för tungt på posten skulle jag skicka dig hans bref. Fanny kunde nog resa hem med Magnus, blott hon hade några bekanta i Stockholm att bo hos. Gör nu som du tycker, men nog kan jag tro att du reser in till Uppsala någon gång för att träffa Magnus, han torde dock ej komma dit förrän i början af september. Vi har haft främmande af moster Lina som kom hit med Maria i söndags, orsaken hvarföre vi ej skrefvo till dig då. Flickorna reste äfven då till Lundby, vi ha ej haft något bref ifrån dem sedan de reste. Här har varit så mycket körsbär och hallon så vi kunde ej tro att vi skulle få så mycket. Om vi ändå hade litet hos dig. Äfven blir här temmeligen med äplen, mycket grönsaker af alla slag. Men olyckan har kommit i svinhuset. Den största grisen äfven som Kilgrisen fingo vi slagta. Lycka att de lefde öfver bröloppet och ej gorde oss oro då. Vi ha nu köpt en anan liten stackare istället men det blir en stor afsaknad i höst då vi skola slagta. Pappa mår väl och hellsar eder så mycket. Vi lefva nu som förr men tänka så mycket på dig huru du har det, och skulle så gerna vilja se det. Nej nu farväl, hellsa Nils så mycket från din mamma, äfven Greta skall du hellsa från mig.

Magnus bor tydligen nu i Örebro. Fanny Uhrs föräldrahem är Svenstorp i Asker. Hur de bor och vad de arbetar med har jag ingen aning om.

Lina och Maria är hustru och dotter till Erland Enhörning på Löfsta.

Johanna till Maria, Lundby den 25 augusti 1861

Min bästa fru syster!
Som det är söndagsförmiddag nu har jag tämmeligen god tid att skrifva till dig och gör det med verkligt nöje, det kan jag försäkra dig om. Först och främst skall du hafva många tacksägelser för ditt bref till oss. Jag blef rigtigt öfverraskad, ty jag trodde aldrig du skulle hedra oss med ett sådant, och rätt mycket skrattade jag vid genomläsandet deraf. Din förmodan att vi skulle vara qvar hemma då du första gången skref hem slog ej in, ty vi reste 14 dagar efter din afresa. Jag måste säga dig att vi begagnade oss af Drakenbergs rum i staden. Det såg så varmt, trångt och otrefligt ut i jungfruns rum att Stina och jag beslöto att våga försöket, dertill understödda af Cedervalls. Men en hård strid hade vi att utstå med Malena ty hon ville ej tillåta oss att rubba ordningen i rummen. Men som vi ej alls ville ge oss så lågo vi der om natten och sofvo utmärkt bra. På jernvägen träffade vi fru Edström f.d. Maria Åhrberg. Hon skulle fara till Stockholm för första gången och gladde sig deråt, hon var mycket vänlig. I Arboga var tant Anna oss till mötes. Stina blef rätt missnöjd dermed, ty hon måste sitta baklänges hela vägen. Lundby var sig fullkomligt likt både till det yttre och inre. Nu hafva vi haft ganska mycket fremmande här, ty båda flickorna Lublin, sångerskan Gurli och pianisten Ebba, ha varit hos oss några dagar. Ingen af oss flickor skulle få veta att de emnade sig hit. Magnus Lindberg, som ej heller visste något, for in till staden i tanke att han skulle hemta en herre. Han knapt trodde sina ögon och han satt serdeles förtjust på kuskbocken då han körde fram för dörren. Att beskrifva det tumult, det prat och skrik som genast blef rådande och har fortfarit under loppet af fyra dagar, vore alldeles fåfängt. För oss lugna säller är det verkeligen litet löjligt. Men det är alldeles nödvändigt för oss att vara lika tokiga, eller glada, vilket man vill kalla det för, annars tro judarna att man ej vill vara med dem. Mycket trefliga och rigtigt älskvärda voro de också. Det är underligt huru de kunna vara så anspråkslösa, då de äro så firade öfverallt. Ebba är då en rigtig skönhet, hon förefaller mig att till utseendet likna judinnan Esther uti Slottet Bluthaus. Hon spelar mästerligt, men det förargar mig att hon ändå skall säga att hon ej kan något. Vi hafva varit borta och haft fremmande här så mycket man har hunnit till med, och spelt och sjungit samt lefvat i sus och dus alla dagar. I dag på morgon hafva de rest. Gossarna hafva också rest till sitt Örebro och allt blef tyst och stilla. Men blott en liten tid, ty i nästa månad komma Rudenschölds och Geijerstams att fara förbi här. Det är aldrig ledsamt då det kommer fremmande. Vad jag gläder mig mäst åt är att vi får så mycket noter från Stockholm som Ebba skaffar oss. Jag har så mycket tänkt på huru ni har det hos eder, det skulle allt vara bra roligt att göra ett besök der som hastigast. Att i stället för det lilla paquet som jag tänker skicka få resa sjelf och möta Nils och få öfverraska dig, det vore ej ledsamt alls, men det blir väl någon gång det. Om du ej snart gör dina bärvisiter lärer det snart vara för sent ty här äro de slut alla, det är bara litet vinbär qvar och de äro rysligt sura. Du skall skratta då du hör att vi i likhet med dig och Nils gömde litet karameller som vi skulle ha då vi kommo igen från Hjelmarsberg. Då jag om söndagen skulle taga dem i min kledningsficka voro de försvunna, ho vet hvem som tagit dem. Detsamma var det med Stinas, så de hade då vist ingen välsignelse med sig. Jag är mycket tacksam om du skickar hit lärft till mammas kuddar. Tag af hvad sort du vill, jag såg ej till något deraf. Har du sett att du säkert fått med dig min grå ullschal, men den kan du skicka med Ida, om hon vill taga den förstås. Jag har i alla fall fått låna Annas. Det tycks som skulle du godt behöfva alla dynor du fick, då du har så kantiga soffor, men som sagt du får väl upphjelpa dem. Men hur passar din vackra matta emot rottingsoffan. Är Harbonäsherrskapet ett trefligt folk, eller behöfver man gruva sig för dem. I så fall är det ledsamt att de komma så ofta. Du kan tänka dig hvad jag håller på med för arbete. I går vindade jag till en väf, som jag skall sätta upp och väfva, så att blångarn och stickor och strån rök omkring mig. I dag skall ej detta garnet vara, utan det skall blifva bommullsgarn, nu får jag besvär att vinda nytt garn igen. Du tycker det är besvärligt att vara fru, men du har din frihet. Du behöfver ej, som jag nu gör, sitta som på nålar då du skrifver, att du håller på för länge. Derföre slutar jag nu med löfte att skrifva ett längre bref, ty det är ej godt att sitta på nålar må du tro. Vi hafva för övrigt fremmande af komministerns döttrar som ha burit hit två stora korgar med bruna körsbär. Men tant Anna har låst in dem, så hade jag icke passat mig och ätit då ingen såg det, hade jag allt fått vara utan. Hellsa Nils mycket och tacka för hans alla bref och varen öfvertygade att den som ej minst tänker på eder så är det Johanna.

Det verkar som om både Johanna och Stina är på Lundby just nu? Annars är det Johanna som bor där i flera år och Stina på Västanfors.

Min käraste Maria!
Tusende tack för ditt sista bref. Du kan aldrig tro hvad vi längta efter bref ifrån dig och hvad alla meniskor fråga efter dig. Om du har tid så skrif så ofta du kan, du gör oss dermed en stor glädje. Du tycker nu det skulle vara roligt att få komma hem till oss ibland. Hvad tror du då att vi skola tycka? Du skall tro det gör mig ont i hågen när jag ser det unga herskapet på Löfsta, de äro nu nyss hemkomna. De ha ej varit här ännu, men alla säga att unga frun skall vara en så hygglig meniska. Hon sköter sitt hushåll sjelf och har ej heller mer än en inpiga. Jag tänker då alltid på dig. Der kunde du ock varit om Drakenberg kunnat trifvas i Nerket. Vid Löfsta är så mycket frukt att jag aldrig sett maken.

Georg Enhörning har berättat för mig varför Erland lämnat Löfsta: ”På något vis fick Erland dålig ekonomi och Henrik fick gå i borgen för honom. Lars Lindberg, Adam Lindberg, P.I.Roman och Henrik fick gå in och överta Löfsta. Erland arrenderade och flyttade till Hellby”.

Jag undrar om ej Myröegendommarna skola arenderas ut efter grefve Callings död. Jag kan ändå aldrig låta bli att tänka på att ni skola komma tillbaka till hemtrackten igen. Jag fick i går notifikation ifrån Gustaf Drakenberg att hans fru fått en son, måtte nu den lilla få lefva. Jag gissar att ni bli bjudna till fadder. Om du då skall resa dit skall du väl försöka taga reda på Magnus i Uppsala då du reser derigenom. Huru gerna skulle jag ej velat gifva dig litet af hvarje med dig då du reste. Men flyttningen kom så hastigt efter bröllopet, att jag ej han tänka mig rigtigt före. Väl var det ändock att du fick Greta med dig, du har ändå en trogen och dig tillgifven meniska att lita på. Går det ej så fort för henne, så är hon åtminstone trogen. Skulle du vilja ha Anna Brån är hon vist ledig ännu. Du skall taga Greta till kokerska och skaffa dig en annan huspiga, Greta har mästa lusten för köket. Jag har nu stadt mig en huspiga som tjent hos bergsfogden Edströms. Jag tycker nog det blev för mycket att ha 2 dyrbara pigor, men när hon kom och bjöd ut sig kunde jag ej låta bli. Måtte det nu bli litet bättre ordning hos oss. I söndags hade vi främmande af Andersons ifrån Askersund. De äro så kärvänliga och rädda om sin lilla flicka. Frun hade med sig en korg med kriglor och annat småbröd till present. Flickan är snäll och lydig, jag skulle önska jag hade flera ifrån Askersund. Det var förhastat af oss att tala vid Augusta Asker, ty flickorna hinna nu alltför väl med undervisningen. Ödmans barn ha ej varit uppe på länge, så är Hilda borta och Augusta Risell. Hade vi trodt detta hade vi väl aldrig talt vid Augusta, men kunna nu ej hjelpa den saken. Några visiter har ej varit hos oss efter bröllopet, vi ha väntat kyrkoherdens men förgäfves, ej heller ha Henrics varit hos oss. Marie-Louise är ännu rask. Prostinnan Uddén har varit vid Östa öfver 14 dagar och väntat på hvad som komma skall. Du måste skrifva och berätta om du har mycket mjölk, om du slagtat några får och om ni fått in er säd oskadd. Här regnar det mycket så man skall just passa sig emellan rengskurarna. Det skall bli roligt höra om ni kommer att umgås så där förtroligt med edra grannar som de tyckes vilja. Det är nog besvärligt i ett tarfligt hus att aldrig vara säker för främande. Om vi kunde få till dig några buskar i höst vore det vist roligt, isynnerhet bör du plantera hallon, de växa så fort, vi ha haft alldeles ofantligt deraf i år. Jag har så mycket gurkor så jag vet ej hvar jag skall göra av dem utan skänker åt alla mina vänner. Nog är det bra ledsamt att ej kunna få ge dig något af det man kan ha, bär och äplen. Andra grönsaker är ock god tillgång på, men sådanna tör du väl ha sjelf. Pappa har så mycket mergelärter vid Kil att han tagit med sig hit och skänkt oss, han tänker på att skaffa dig jätteärter till våren.

Från Stina o Johanna var bref i går, de roa sig mycket deruppe, Erland Herlén o 2 mamseller Lublin har varit deruppe. Hon kom ifrån sin konstresa till Norje, de sjunga o spela och göra deremellan lustresor i det gröna, ej underligt att flickorna gerna vilja vara deruppe. Jag undrar just ändå hvad moster Maja och tant Anna skall säga om allt detta, så mycket främmande och kalaser. Barnen här äro snälla, de bo i salen. Som vi nu ej haft något främmande, sakna vi den ej, utan finna oss särdeles väl i det gamla kära förmaket. Jag spinner ull, skall sätta upp flickornas ullklädningar i veckan, blott jag får Britta, men här är stor brådska med att skära hafre. Nu måste jag väl sluta. Pappa och flickorna hellsa dig så mycket genom din Mamma.

Anna-Lisa till Maria, Gysta den 15 september 1861

Min käraste Maria!
Hjertlig tack för dina sednaste bref, du kan ej tro hvad det blef för en glädje på Ida då hon fick höra att du ville ha henne, hon skref genast till magistern och bad honom så bevekligt att han måtte betala för henne ännu ett år. Det ville han nu göra efter det var till dig, som han hade så mycken agtning för, och så mycket önskat att hon skulle få komma till, men tycker att hon nu borde kunna göra något skäl för sig, hvarföre han frågade hvad det yttersta priset vore. Derpå har jag ej svarat, utan bedt Ida sjelf skrifva till dig och fråga. Nu får jag säga att Ida, sedan hon var och hellsade på sin faster där hon förmodeligen fick det besked att hon ej skulle få komma till henne, blifvit så mycket bättre. Vänligare, hjelpsammare och raskare i hushållet, så jag hoppas att du bör bli belåten med henne om hon vill fortfara så som hon nu varit en tid. Det gör mig verkeligen en stor glädje att du vill taga henne till dig, jag hoppas då att hon kan bli en duglig meniska, och ni måtte bli belåtna på båda sidor. Jag tycker derföre, att om du kunde vara belåten med 100 rdr betalning för henne, vore det väl. Med vilkor att magistern bekostar hennes resa till Uppsala där ni väl får lof att möta henne. Hennes mor kunde ju möta henne i Stockholm, och hjelpa henne att komma på Uppsalabåten. Vi hade i thorsdags bref ifrån fröken Drakenberg. Hon skrifver att hon omkring den 20 skulle resa till eder. Vi ha skrifvit till henne och frågat om vi ej med henne skulle få skicka buskarna du begärde. Om de blefvo väl ombonade tycker jag att de skulle kunna berga sig om hon också kommer att uppehålla sig några dagar på vägen. Att skicka med Ida blir väl nästan sent, men torde då också gå an. Det är nog så mycket att det blir litet då med. Vi äro bjudna till Östa om tisdag på christning, pappa och Anna skall stå fadder, vi ha hört att den lilla kommer att heta Maria. Marie-Louise är rask och kan amma sin lilla flicka sjelf. Jag har i dag varit till kyrkan och fick der höra att kyrkoherdens ämnar sig hit i afton. Jag har derföre litet brottom. Här har ej varit några visiter förr för att tacka för bröllopet. Jag fick ock höra att det lystes för Augusta Funke och en hemmansägare från Nysund. Äfven lystes det för Britta, jag får således ej henne att väfva ullväfven som jag nu har allt färdigt till. Men jag skall skicka bud på Thilda, jag vill nu ej längre skjuta upp dermed. Vi hade i går bref från Janne, han är i Götheborg, kommer ifrån London, tänker göra en resa till. Om allt går väl lägger han sedan upp och kommer hem till jul. Nog tycker jag det skulle bli bra roligt om han kommer hem, vi bli annars bra ensamna. Från Magnus ha vi ej hört något, jag gissar han nu är i Uppsala.

Huru ledsamt att du skall bo så grufveligt långt bort, du kunde anars komma till oss i vinter då Janne kommer hem. Vi ha temeligen mycket äpplen, jag skulle så gerna vilja skicka dig något, men törs ej besvära fröken. Äfven har jag nu, då jag ej har bröllopet att tänka på, mycket ägg och gurkor. Skulle så gerna vilja skicka dig men kommer ingen väg. Skall dock skicka fröärter i ditt lilla sockerskrin som Ida kan ta med sig då hon kommer. Skrif om huru du tycker hon bör resa. Det är roligt höra att ni ha trefliga grannar. Hvad säger Drakenberg om att få lof att resa bort ibland. Ebba har länge haft främmande af Carin Åström men hon kan ej förmås att bli hos Ebba öfver vinteren. Gerna ville vi ha ett par pensionaerer till. Nu då vi ha Augusta Asker kunde vi väl hinna med det, äfven få vi rum nu då Ida flyttar. Nu farväl, hellsa Drakenberg så mycket från oss alla beder din Mamma.

Anna-Lisa till Maria, Gysta den 6 october 1861

Min käraste Maria!
Tusende tack för dina båda bref, du kan med skäl undra hvarföre du ej på så länge fått bref ifrån mig, men vi ha ju varit ute på långresa till Vestmanland. Jag ärnade mig ej dit i år, det vet du, men då bror Erland var nere på christningen vid Östa, var han så envis att vi skulle resa och bjöd oss så ordentligt till Mickelsmässodagen att vi ej kunde underlåta att resa. I synnerhet som vi lyckligt och väl fått upp all vår potatis och in allt annat. Vi kommo hem i går afton efter en ganska rolig och angenäm resa. Vi voro borta jemt 8 dagar, dels vid Hellby och dels vid Lundby. Morbror Lindberg, moster Maja och Johanna mötte oss vid Hellby, där vi voro till tisdagen då vi följde med Lindbergs till Lundby. Derifrån reste vi thorsdagen åter till Hellby, där vi voro qvar till lördagen, då vi åter begafvo oss hem. Vädret var under hela resan utmärkt vackert. Roligt var att se huru bra och trefligt Erlands nu har vid Hellby, sedan de fått flytta in i den nyreparerade byggningen, som är utmärkt treflig fast ej stor. Hon måtte vara något mindre än eder, men annars lika indelt med sal midt framför och vindsrum ofvanpå. Det är ett mycket vackert och godt ställe, serdeles lyckligt för Erland att få det så bra, de behöfva ej sakna Löfsta, ty detta är i alla afseenden mycket bättre. Vi voro tillsammans med deras grannar, simpelt och tarfligt folk, kamrerns och prästens, ej några grefvar och baroner eller rika brukspatroner, som äro så gott om vid Lundby. Jag finner mig mycket bättre vid Hellby än vid Lundby, så länge där får vara så tarfligt som det nu är. Jag har så mycket tänkt på dig under denna resan, om jag en gång finge se huru du har det, om det ändå vore så bra som jag tycker de andra ha det. Men det är så grufligt långt dit, så jag kan aldrig komma till dig. Jag träffade kapten Drakenberg i Örebro, han hade då nyss kommit ifrån Heselby. Han hellsade oss ifrån dig och sade att han tyckte det såg bättre ut än han väntade, trodde nog ni skulle kunna få bra med tiden. Men ett är det som aldrig kan hjelpas, och det är den långa vägen. Det skall bli roligt att få träffa fröken Ida, få se om hon reser hit. Jag trodde nästan att hon skulle vara i Örebro, ty de viste där att vi skulle komma in den dagen. Nu är Ida Carrells resa utsatt till den 20 oct, magister Sädbom skrifver nog derom till dig i dag. Jag vet ej om hon kan komma till Uppsala förr än den 22, ty det kan hända att ångbåtarna ifrån Örebro ej går fram på dagen. Det vore svårt för henne om hennes skjuts ej skulle vara ordentligt emot henne. Du får lof att söka ställa så till att hon får en säker karl som möter henne vid ångbåten. Det är bäst att ta en arbetsvang ty hon har en liten coffert och en stor kappsäck, så det kan få rum på en gång. Jag hoppas nog det skall bli bra med Ida ty hon har nu på sednare tiden varit mycket bättre till lynnet och äfven mycket arbetsammare och bättre i huset. Det gör så mycket då hon får bli ensam, det var ej passande hos oss med alla barnen. En nyhet berättas här nu som säger att Mathilda Bergman skall vara förlofvad med Ahlen, äfven skall Gustaf Bergman vara förlofvad. Detta får du allt veta med Ida om det bekräftar sig. Gerna skall jag skicka dig hvad jag har och kan med Ida. Åt henne ha vi nu köpt en ny kappa, efter den kunde du låta sy din om det finnes någon skräddare deruppe. Gör för all del ej någon kofta förrän du får se huru tyget räcker, ty det går mycket åt efter det nya mönstret, någon garnering nytjas ej alls. Johanna skulle nu låta sy sin vid Lundby, få se huru den blir, det var knapt tyg åt henne. Om det ej räcker till kofta åt dig råder jag dig att be Nils om hans rutiga rock åt dig till kofta. Ledsamt var emellertid att ej kappan blef färdig medan du var hemma. Har du ännu sytt din ullklädning? Nu hinner jag ej mera, jag väntar Ebba på caffe. Pappa hellsar dig så mycket genom din Mamma.

I breven har nämnts Hjelmarsberg, Gustaf Drakenberg, fröken Drakenberg och kapten Drakenberg. Jag känner nu för att presentera Nils Adalriks syskon. Äldst är kapten Carl Samuel med hustru Augusta von Schantz på Hjälmarsberg. Drakenbergsgatan i Örebro är uppkallad efter honom för han skickade sina mannar att hjälpa till att släcka en brand i de kvarteren. Sen kommer landssekreteraren Sten Johan i Stockholm. Sen Gustaf Bernhard med hustru Therése Arrhénius på Hagelstena i Uppland. Sen kommer vår Nils Adalrik och allra sist fröken Ida Drakenberg.

De två följande breven från Johanna till Maria saknar början och datum, men jag tror att de passar in ungefär här:

Johanna till Maria

Du skall tro att jag har gjort en stor handel i Köpings marknad. Jag har köpt siden till klädning. Det var mycket godt pris derpå så de tyckte alla jag skulle göra det, hela klädningen går till 49 rdr. Så nu när jag kommer för att hellsa på dig har jag åtminstone en snygg klädning. Just i dag har kommit hit en symamsell som skall sy en mängd klädningar samt min grå vinterkappa. Herrskapet äro på middag vid Bernshammar i dag så vi äro så lediga och fria, derföre sitter jag midt på eftermiddagen och skrifver alldeles som vore jag en fru. Något märkvärdigt har händt och det är att morbror har köpt 4 hästar. De komma hit i morgon och vi äro alla mycket nyfikna att se dem. Det är mycket roligt men de finnes väl ändå ej tillstädes då vi vilja fara bort kan jag tro. Har du någonsin sett så vackert väder i october förr. Jag har måst låsa upp fönstret för värmens skull. Det var minsann ej så här för ett år sedan då vi flyttade hit, minns du det Maria, huru det regnade. Stina var sjuk, hade tandverk, och vi skulle gifva henne medicin emot hennes vilja. Huru Erland kom upp i mörkret om qvällen. Det är rätt bra att det är öfver denna ledsamma period. Men vi hade allt trefligt i staden hos Magnus då vi åto så mycket bakelser. Stina har allt liksom jag känning af den odrägliga hvitsoten, men vi medicinerar båda två. Den här stillasittande sysselsättningen jag har är ej nyttig. Jag tänker att så snart som jag kan komma härifrån skall jag skaffa mig en annan plats der jag kan få gå litet mera. Jag börjar redan glädja mig åt att systrarna samt Janne komma hit i julhelgen. Mins du hvad vi gjorde upp allt för planer vid Gysta. Huru det då torde blifva om det ginge i fullbordan och ni komme hit och hellsade på, det vore något roligt. Och! det var sant, säg Nils att herr Fallgren var alldeles förtjust uti honom och att han hade önskat att få göra hans älskvärda frus bekantskap. Hade han tänkt på att jag skulle velat följa med hade han vist bjudit mig att göra det m.m. Nu börja vi ha brottom med julklappar d.v.s. vi tänka på att börja. Det blir väl ej något utaf dessa förrän näst före jul som vanligt kan jag tro. Jag håller mig vid att brodera kragar åt alla menniskor, det är minst dyrbart, och jag behöfver verkeligen se derpå, ty jag har gjort öfver med alla mina pengar detta år redan. Vill du vara god och trycka utaf dina näsdukar. Om du ej vill taga ett hörn på båda så tag det vackraste. Jag tänker göra en åt Bertha. Som jag läser för henne måste jag väl göra något storartat. Åt moster skall jag göra en lampmatta, men gossarna äro de svåraste att hitta på åt. Carl var hemma här en vecka. Glad och munter är han när han är hemma så här på ett litet ryck. Men blir det på längre tid då är han otålig och vet ej hvad han skall göra. Nu är tid för mig att sluta. Solen sänker sig så hastigt att hon väl snart är alldeles osynlig, och ännu har jag ej sytt ett styng. Hellsa mycket till Nils. Gif äfven Greta en hellsning och hugna snart med ett bref din syster Johanna. En hjertlig helsning sändes dig och Nils af Maria Lindberg.

Johanna Till Maria

Men Anna blir väl då så betagen af Bertha att vi få inga händer med henne. Har du hört något var Janne vistas, det skulle vara rätt roligt veta det? Nu kunde du just behöfva få detta lilla bref då Nils är borta. Du blir då så ensam så det blir rigtigt ovanligt. Om han drucke the ändå, så kunde du ha det i ordning så varmt och godt åt honom då han komme hem, men nu bryr han sig ej något derom den slarfvern. Roligt blir det i alla fall då han kommer hem. Tänk så trefligt om jag vore med och öfverraskade dig, nu har du väl gästrummet i ordning, Ida kommer väl i denna månad. Vi hafva nu höst på allvar, och alla äro ledsna deråt. Men du torde vara glad, ty de flytta ju då, Ankarsvärds, och då får ni utbreda edra meubler i alla era andra rum och får köket upp till eder, hvilket allt skall blifva trefligt. Många gånger har jag försökt göra mig en föreställning huru ni har det, men förgäfves, jag måste vänta tills jag en gång kommer. Nu måste jag allt sluta, med många hellsningar till Nils, och glöm ej Greta. Det fägnar mig mycket att ni sätta värde på Stina och mig som sitta på väggen. Vi trodde ej att det skulle göra dig så mycket nöje, men vi äro glada deröfver. Tant Anna hellsar så mycket. De andra skulle allt också hellsa om de viste att jag skref just nu. Skrif emellertid beder syster Johanna.

Anna-Lisa till Maria, Gysta den 18 oktober 1861

Min käraste Maria!
Tack så mycket för ditt sednaste bref. Du nämner deruti att du ej fått något bref förut ifrån mig angående Ida. Vi skrefvo till dig straxt Ida fick bref ifrån sin morbror med tillåtelse att få komma till dig, eller den 15 september. Detta bref måtte ej kommit fram. Det gör nu detsamma efter du sjelf skref till magistern och fick saken afgjord. Men huru mycket hon skall betala för sig vet jag intet. Han sade blott till mig att han tyckte hon borde kunna göra skäl för sig, men att han gerna ville betala för henne då hon skulle komma på ett så godt ställe som till dig. Måtte du nu blott bli belåten med henne. Nog tycker jag att hon varit mycket bättre nu på sednare tiden. Hennes morbror har varit mycket frikostig mot henne, gifvit henne 2 klädningstyg och en kappa. Men hvad han ej gifvit henne är en rigtig hvardagsklädning, detta är jag ledsen öfver. Vi ha gifvit henne en gammal ullkjol, du har en lika kofta. Om du ville låta henne köpa din kofta kunde hon kanske berga sig i vinter, jag gissar du nytjar den koftan ej mera sjelf. Magistern ville nog köpa en ullklädning af mig åt henne, men jag ville ej ta bort någon ifrån flickorna. Men du som har ull, kan gerna ställa till med en ullväf åt dig och henne tills i vår. Magistern köper nog gerna åt henne, då får du arbetslön betalt för din klädning med hennes. Jag vet nog att det fattas dig väfredskap, gerna skulle jag gifva dig af det jag har, men allt är så utslitet. Besinna jag har ej knutit solf sedan jag var vid Riseberga. Dock skall jag skicka dig några bommulssolf som jag fått igen ifrån Östa i stället för de jag gaf Henric. Väfskedar har jag vist många men bara trasor utom de nödvändigaste som jag sjelf måste ha. Vore du närmare vore det vist mycket jag kunde hjelpa dig med, nu är det ju intet jag kan göra för dig. Mycket roligt skulle det varit om jag fått träffa fröken Drakenberg och höra litet mera huru ni ha det. Det blef väl allt bra mycket bättre sedan ni fingo komma in i köket. Hurudan spis har ni? Kommer Ida att bo i lilla kammaren inför köket? Huru många pigor får du till nästa år? Har du mycket mjölk? Säljer du hemma eller måste du föra smöret och osten till Upsala? Har du fått mycket potatis och andra grönsaker. Du skref en gång att du hade mycket bruna bönor anars skulle jag skicka dig. Litet fröärter skickar pappa äfven som narcisslökar. Du kan väl förundra dig öfver detta frågvisa bref, jag har fått ett dylikt ifrån Stina Herlén. Hon är nu på Loviseberg hos Fribergs, hon ville så gerna veta om det är långt hemifrån som Maria bor. Dolks ha köpt en egendom i Fryckdalen dit Fiona och Dolk och lilla barnet skall flytta. De andra barnen skola bo qvar vid Edebäck. Detta kan jag aldrig tro går bra eller är rätt att lemna så unga meniskor ensamma att sköta handelen och guvernanten. Stadsråddinan lärer vara vid Risberg. Angnes Bäckgren skall flytta härifrån den 2 november. Pastorn tycker då hon lärt nog. Jag gissar att Amanda Hallin ej blir qvar längre än till julen heller. Jag skulle då allt bra gerna vilja ha ett par andra flickor i stället, anars kunna vi ej behöfva Augusta Asker. Lycka att vi ej öfverenskommit på någon längre tid. Anars är hon treflig och bra att ha, så länge vi ej behöfva ge henne någon lön. Få se om Janne kommer hem i vinter, det vore allt bra roligt, då skulle han ju resa till eder. Men vinterresorna äro ändå dyrbarare än sommarresorna. Det blef ej något af med gamla ullklädningen, derföre råder jag dig att du måtte sälja henne en af dina, hon har nu pengar, och du har många gamla. Väf nytt i stället. Helsningar din Mamma.

Johanna till Maria, Lundby den 16 november 1861

Kära syster Maria!
Änteligen! hör jag dig utropa, får jag bref från henne, och nu tycks det vara god tid derpå, ty nog har många veckor förflutit sedan jag fick bref från dig kära Maria. Jag vet ej huru det kommer sig, alltid tänker jag att vänta till nästa postdag, och så är det de här julklapparna som man har fullt göra med på sina fristunder. I dag har jag då rigtigt tagit tillfället i akt, ty de hålla på att skura i salen, så jag kan ej spela. Det har här varit en ruskig natt emedan det blåser så att moster måste gå ned midt i natten och säga till att ingen fick elda nu på morgonen. Det gör att vi här inne har måst gå opp utan eld, de andra ligga väl tills dager blir. Mycken tack för näsdukmönstren och den andra lilla profbiten. Jag tog den som du fick af Carin Hellman, men jag förändrade rosen på midten och gjorde en hålsöm istället för muscherna. Du talar om en piphylla. Det är ej godt för mig att ge förslag på någon, som ej har sett någon stymmelse till en sådan, åtminstone ej broderad. Här rökes endast cigarrer kan veta. Du gör ganska rätt uti att vilja ha mycket julklappar, men det är ej godt att få så många åt tre personer. Jag tycker hvad eder jul skall blifva tyst och underlig. Nog är det lätt att göra upp förslager och nog kunde vi sätta dem i verket också om vi finge göra som vi ville. Men det svåraste är huru vi skulle få andra personer att gå in på saken. Om Lindbergs här skulle veta att vi ens tänkte på att resa en så lång väg på vintern, åka med skjuts och till på köpet ligga på gästgifvargård, då trodde de bestämt att vi voro galna. Moster hon skulle kasta sig bakåt i stolen och storskratta på sitt eget vis. Emellertid vore det bra roligt att få göra en liten titt hos eder. Här skall du tro är ett lif, ty morbror håller på att bygga en ångsåg. Vist tycka vi fruntimmer att förslaget är litet vågat, men han har en stark tro på den sjelf. I alla fall så ha vi här haft en mängd ingeniörer som gått och mätt och vägt ut jorden. Till slut hafva vi fått en byggmästare som är här för beständigt. Han är från Luleå och alla äro vi ense om att vi ej träffat på en så hygglig karl förr. I det hela taget är han mycket simpel men har varit så pass mycket nu att han är fullkomligt vanartig och ogenerad, mycket rättfram och säger hvad han tänker. Vi äro alle zusammen förtjusta uti honom, och Bertha och jag höllo ett långt loftal öfver honom i går afton då vi sutto och trädde på mosters julklapp. Till slut tycker han mycket om musik och the. Hemmifrån hör jag sällan något nu, för närvarande vet jag ej om de lefva eller äro döda, men jag kan väl tro att Anna har mycket att göra, och Sofi kommer sig väl ej för med någon brefskrifning. Kommer du ihåg sådana storartade Lucia-firningar vi brukade göra och sitta uppe hela nätterna. Jag förstår ej hur vi orkade göra det då. Jag skulle ej kunna sitta uppe längre än till tolf utan att vara förstörd för den kommande dagen, och det var ni allt också. Nu slipper du väl att sitta uppe så där mera, du får göra hur du vill. Moster och tant Anna voro åt Hellby herom dagen. Då hade jag hushållsbestyret i två dagar, och jag blef nöjd på det då och var glad då de kommo igen.

Du har kanske hört att Stina skulle sköta hushållet vid Westanfors detta år, men hon slapp detta emedan de nu skaffat sig en rigtig hushållerska. Hon hade hushållet i fjorton dagar, men de lär ha varit nöjda med henne och hennes matlagning. Hon behöfde bra väl dricka brun i sommar, man blir vist aldrig utaf med hvitsoten förr än man får dricka brun. Jag äter så mycket piller så jag håller mig nog uppe, men det är både dyrbart och tråkigt. Hur tycker du om Ida Carell. Jag har just föreställt mig att du skall taga reda på henne så att hon blir en bra flicka med tiden, det vore bra roligt om du finge heder af henne. Vet du var Janne håller till, jag kan ej låta bli att tänka på honom då det blåser så här rysligt. Du har rätt som säger att bra mycket är förändrat på några år. Men det är väl det, ty det vore för ledsamt om allt vore i sin gamla form ständigt. Då du tänker på tiden vid Dalkarlshyttan, skall det vara bra skönt att tänka att den har varit, och prisa dig lycklig att någonting sådant ej kan komma i fråga. Tant Anna och jag talte om det härom dagen och hon tyckte nog det var synd om dig. Inte undrar jag på om du fått en förskräckelse för Lindbergs sedan den tiden. Jag måtte väl blifva den sista som skall vara här, det önskar jag. Moster och tant Anna äro så trätgiriga, så litet emellan träter de. Så är det sqvaller och spectacle, så man får tänka sig för innan man säger något. Nu är det snart dager och jag skall väl derföre sluta mitt bref. Jag skall göra mönster till en krage jag skall sy, som Maria skall gifva åt faster till julklapp. Jag är deras allt i allo, lagar skor, syr snörlif, broderar hvad som hälst, jag tycker det skulle vara ypperligt att ha en sådan menniska i huset. Hellsa nu Nils tusende gånger samt Ida och Greta från syster Johanna. Det är ej rigtigt slädföre här, men behöfs det mycket snö, för att få ett prägtigt.

Faster är Adams syster Regina Lindberg.

Anna till Maria, Gysta den 16 Februari 1862

Tack hjertligt för ditt bref. Bra ledsamt är det att du skall vara så illamående, om vi ändå hade dig litet närmare, så vi kunde komma till dig och få pyssla om dig. Jag kunde väl ej få komma ifrån för spelning och språks skull – men Sofi, och hon har så god hand, när man är sjuk, det hjelper ej hvilket man vill eller ej, hon sköter en ändå. Nu har hon varit borta i 14 dagar och det har gått ganska ordentligt och bra ändå fast jag var ensam. Ser du jag lät pigorna få koka och vispa och tittade till dem ibland, och de voro så glada att ha förtroende så de uppbjödo all sin förmåga och lyckades bra.

Augusta Asker hafva vi nu ej hos oss. Vi hinna mycket väl när vi äro två. Men det är synd om henne, hon går nu hemma alldeles till öfverflöd. Fru Asker läser och spelar med ett par flickor der, men Augusta får ej hjelpa henne, ej heller får hon gå i hushållet för det är en annan flicka som betalar för sig som sköter det, så det skall allt vara svårt för henne att vara hemma ej kunna vi heller taga henne hit det är ju spectakel att vara 3 lärarinnor för 5 barn. Våra unga grannar vid Löfsta tycker jag just påminna om Edra Harbonäsare, ingen stund kan man vara säker för dem; En af dagarne sade frun: ”Jag har allt ett litet ärende, men det skall jag ej uträtta om nu, så kan jag få anledning att komma ut och resa i morgon också”. Östarne och de komma väl öfverens och sällskapa ofta.

Herr Nilsson på Riseberga har köpt en liten egendom nära Kumla, när jag berättade det för Sofi betraktade jag henne noga men hon förändrade ingen färg utan såg snarare förundrad ut öfver min forskande blick, hvilken jag dock straxt förändrade för att hon ej skulle kunna komma på den tanken, om hon ej hade haft den förut. Det säges också att gubben Hegert har köpt Baron Ahlströmmers del i Riseberga och skänkt sina doterbarn, men jag vet ej ännu om det är sant. Förra söndagen lystes första gången för Gustaf Bergman och den första Mars skulle bröllopet stå.

Det var så roligt när Ida Drakenberg kom, hon lånade då min Trollflöjt och jag har af henne fått låna ett à quatre mains ur Trubaduren. Amanda Halin spelar bas, och det går nu rätt bra.

Tänk dig Ebba som nu ej varit här på 14 dagar, hon har varit sjuk och nästan sängliggande få se om hon kommer i afton. Vår gata är full af snö så ej är det lätt att komma fram – Farväl nu och skrif snart beder din syster Anna.

Sophie till Maria, Gysta den 16 Februari 1862

Min Kära Syster
Jag har nu må du tro, varit borta hela långa tiden och det förefaller mig just märkvärdigt då jag efteråt tänker derpå – Jag har nemligen varit vid Hellby och Lundby och helsat på och varit borta i 14 dagar. Jag var i allo lyckligare än Anna och Janne, derigenom att jag mera ostört fick språka med såväl den ena som andra, och Anna skulle gerna vilja byta med mig och farit nu med – De frågade mycket efter dig, och huru du fann dig deruppe. Hellby är ett mycket vackert ställe och jag fann mig rätt väl der – moster vill att jag i en framtid skall komma upp till henne och blifva boende, samt just som guvernant för hennes flickor men det får vi väl se huru dermed går.

Jag skrifver så slarfvigt och otydligt att det är ej lönt att fortsätta längre utan farväl och blif frisk och rask önskar jag dig.

Helsa Nils och Ida så mycket, och tack sedan för ditt sednaste bref –
Den tillgifna
Syster Sophie

Anna-Lisa till Maria, Gysta den 16 februari 1862

Min käraste Maria!
Hjertligt tack för ditt kärkomna bref. Jag ser derutaf att du ej är frisk, och det gör mig mycket bekymmer. Den åkomman du talar om har jag en gång varit besvärad utaf och det är mycket plågsamt, men för mig gick det dock öfver genom bruk af camfertliniment som jag tror är det verksammaste medel man känner för den svåra plågan. En noggran försigtighet att ej förkyla sig är ock högst nödvändigt. Det är troligt att det är kramp som är orsaken, och då vet du att camfert plär vara nyttig, jag vet ej något bättre. Skulle du vara i någon sådan ställning som unga fruar pläga vara och ännu har dina månatliga obehag, då är en absolut stillhet alldeles nödvändig. Du kommer väl ihåg fru Hedengren som fick sitta stilla ett halft år då hon fick lilla Olle. Men detta är ej troligt, ty detta plär minsan låta känna sig på mångfalldigt sätt, och reningen återkommer då ej ordentligt utan vid minsta oförsigtiga rörelse. Jag hoppas inerligen att så ej måtte vara, ty då måste du vara så yterst försigtig att jag alldrig begriper huru du skall kunna sköta ditt hushåll då du måste vara i en sådan stillhet. Det är emellertid väl att du har Ida, ehuru väl du behöfde en mera pålitlig hjelp. Nu är jag högst orolig innan jag får något bref ifrån dig och höra om du ej blifvit bättre. Nog är det skäl ändå att tala vid en läkare, om det finnes någon där på tragten, ty detta är saker som man alldrig kan vara nog försigtig med. Att ni har så mycket främmande är ock besvärligt då man ej är frisk. Jag nekar ej till att det icke är rätt roligt ibland, men nog är det både kostsamt och besvärligt för dem som skall laga till allting sjelf. Vi ha nu fått grannar som ville vara borta hvarenda dag, men vi ha ej tid att vara borta och ständigt ta emot främmande. Fru Zetreus har begärt att få spela med och för Anna och det fruktar jag blir alldeles för besvärligt, i synnerhet som han också vill vara med. Han far ut och åker med Janne hvarenda dag, vi kunna nu aldrig vara säkra för främande. Vi ha nu åter fått våra pensionairer, Amanda Hallin, Ingeborg Anderson, Anna Risell, Maria Enhörning och Teckla Fernström. Angnes kom ej tillbaka, de äro för rädda för läseriet, anars hade hon ej kommit härifrån på länge än. Nu är fråga blott huru vi skola kunna bevara Amanda för Sofies läseifver. Får hennes föräldrar någon nys om Sofies omvändelseifver, så kommer Amanda härifrån straxt. Sofie har nu varit borta 14 dagar. När Erland var här med Maria, tog han Sofie med sig till Hellby. Hon har nu varit där tills i går afton då vi hemtade henne i Örebro, hon hade gått på jernvägen. Moster Lina var helt förtjust att få ha Sofie hos sig så länge. Om du blott ej bodde så grufligt långt bort skulle hon nog få komma och hellsa på dig också. Men nu är resan så kostsam. Anna tog sig bra ut med flickorna, de voro snälla och flitiga. Janne skrifver och räknar med dem, så det var en liten hjelp för Anna. Nog är det nu sagt att vi skola få 2 flickor till ifrån Viby, men jag tror det ej förr än jag ser dem här. Doctorinnan Hofberg har tagit sig en pensionair ifrån Kopparberget och Fru Asker 2 ifrån Wiby. Du ser således att det ej är godt för oss att täfla med de gamla guvernanterna, men ännu skola vi väl försöka så länge vi ha några flickor qvar. Vi hade häromdagen kärt främmande af fröken Drakenberg, det var mycket snällt och vänligt af henne att resa hit. Hon sade att ni hade så trefligt och hoppades att allt skulle nog bli bra blott detta svåra året får gå öfver. De mådde alla bra vid Hjelmarsberg utom fröken Charlotta som tycks bli allt sämre och svagare. Gud låte henne ej behöfva lida för länge. I Hindersmässan voro ingen af oss inne, jag undrar om ni ha något att göra med distings marknad i Uppsala, ni ha ändå så långt dit. Vi har nu här ett förträffligt före så pappa har god afsättning på sin kalk, också är han nu hela veckan vid Kihl. Det är allt synd om honom att ha så otrefligt där. Och när han nu kommer hem är här ock bråkigt sedan vi fått tillbaka flickorna. Vi hade förut en lung och treflig tid, men det blir väl bättre när våren och somaren kommer. Maja-Lotta har varit sjuk, haft verk i hufvudet, så nu hörer hon mycket mindre än förr. Ebba har ock varit sjuk af bröstverk, så hon har ej varit här på 14 dagar, och ej vet jag om hon kan komma i dag heller, ty vi ha mycket snö i gatan. Du skall tro det var en lustig historia häromdagen. Vi voro alla hos Ebba och skulle läsa högt en bok tillsammans, Warnhems ros af mamsell Risberg. Det var mycket kallt och Ebba eldade en dugtig björkvedsbrasa, sköt spjellet för snart, och som hon ingen kaklungslucka har blef det os utaf. Vi märkte det ej men Anna blef illamående och skulle gå ut i köket. Där dånade hon och föll pladask i golfvet. Sofie skulle gå ut och hjelpa henne men började kräkas. Jag höll mig långt, men när jag skulle gå hem höll jag på att falla omkull och började äfven kräkas. När Ebbas Tea fick se allt detta började hon att storskrika och dånade hon med, ehuru hon ej setat i samma rum som vi. Vi fingo skaffa oss en häst och följande morgon voro vi alla bra igen. Det blef sedan mycket prat om dåningshistorien. Jag tänker på dig som låg hos Ebba så mången natt förlidet år och är så ömtålig för hufvudverk. Hade vi sofvit tror jag vi blifvit döda, ty vi kände intet os och voro ej heller så sjuka. Janne är ännu hemma, har varit en vicka hos Henric och är dessutom ofta vid Löfsta. Nu skall du vara snäll och skrifva snart och ej räkna på oss som ej han skrifva förra söndagen. Vi hade då främmande af gubben Hoff och Ulla som nu bo vid Holmtorp där de trifvas väl. Om vi så väl bodde vid Kihln ändå, jag blir alldeles ledsen vid dessa resor och skickningar fram och tillbaka. Vi ha i år ett par dugtiga pigor, vi ha redan en väf uppe som går bra, och så skall jag ställa till med en till, men ej blir det mycket väfva af ty bomullsgarnet är så dyrt. Jag har dock spunnit till sommarkappor åt flickorna. Om jag blott kunde få det bra kan nog min piga väfva det. Britta är gift så henne få vi väl aldrig mer. Anna-Kajsa Klingvall har fått en flicka som de hålla på att döpa i dag. Nej nu farväl måtte vi snart få bref ifrån dig och då höra att du är bättre. Hellsa Nills, Ida och Greta så mycket från din Mamma. Pappa och Janne hellsar dig så mycket.

Johanna till Maria, Lundby den 15 mars 1862

Bästa syster Maria!
Jo! Du har just en vacker syster som ej svarat på ditt bref på så länge, oaktad din begäran att jag snart skulle svara. Var försäkrad, ifall det kan blidka dig något, att jag hyser stora samvetsqval och lofvar bot och bättring till en annan gång. Jag har satt mig så bra i ordning och tänkte få skrifva i fred, för alla äro ute och gå, ty det är söndag i dag skall du veta, men just nu komma de igen, och då blir det väl prat och väsende utaf igen. Du torde kanske undra hvarför jag ej följde med, men jag har redan gjort min promenad. Den företog jag mig klockan sju i morse på det att skaren skulle bära mig. Då jag gick så der helt ensam på snön, så tänkte jag på våra barndomsdagar, då vi åkte kälkbacke utför Sahara som vi kallade backen utför till stenmuren. Det var ändå roliga tider. Då jag tänker tillbaka derpå tyckes det mig som om jag aldrig skulle få så lyckliga dagar. Åren går fort, vi blifva gamla och förståndiga och uträttar ingenting nyttigt. Ty att sitta här och sy hela dagarna och att lära ett par flickor spela är ju bra litet, och jag skäms ibland då jag tänker litet mera derpå. Hvad det skulle vara roligt att få komma och hälsa på eder på gärdet, som Nils skrifver. Men huru skall man kunna komma, man rår ju sig ej sjelf så mycket en gång att man kan gå ut och gå utan att be om lof. Jag tänker nog på den rara körsbärssaften du har lagat till för sommaren och på edra grannar som skulle vara roligt att göra bekantskap med. Men som sagt, det stannar vid tanken. Skall ni ha qvar den elaka Ida längre? Jag tycker att ni just kunde göra er utaf med henne till hösten. Stina blir ledig, ty hon skall flytta från Westanfors i höst. Det vore ju roligt för eder båda om hon komme och hjelpte dig med hvarjehanda göromål någon tid. Eller om du vet någon annan som kunde behöfva en sådan flicka, som allt kan duga till litet af hvarje. Jag vet ej om hon behöfs hemma för pensionen, i så fall kommer hon väl hem, men hon vill allt hälst vara borta. Du har väl hört att vi helt nyligen fått en liten cusine …

Ömt älskade Maria! Hade jag wetat namnet på ert ställe skulle du fått en wisite af mig för en wicka sen, men bättre lycka nästa gång. Må alltid wäl beder din cusine C.P.Lindberg.

… till vid Westanfors. Flickan skall döpas om onsdag. Morbror och moster äro bjudna och tänka att resa, hvilket de nu har hållit på att göra ett helt år, men kan ej komma sig iväg förrän de blifva ordentligt bjudna. Reser ej onkel Adam med så får jag resa, och det tycker jag skulle vara roligt, ehuru det ej är som din elaka Nils tror, någon serskild magnet som drager mig dit. Det måtte väl annars vara nog af att Stina är der tycker jag. Du kan just säga din gubbe, att kunde jag som jag ville, så skulle han ha sig litet snafs för allt det han skrifvit uti ditt brev till mig. Lufva om honom du, dugtiga tag. Som du har sett har vi främmande af C.P. Det är rigtigt roligt. Han muntrar upp herrn och frun så de blifva vid godt lynne en lång tid bortåt. Dessutom har han tusende historier att omtala, som just ej är att tro fjerdedelen utaf men ändå att skratta åt. Han reser om ett par dagar till Carlsdahl igen. Vi voro för någon tid sedan in till Köping på en subscriberad bal. Der höllo vi på att brinna upp af värme och då af trängsel. Det var så trångt då vi dansade att vi fingo oss örfilar af armbågar och knytnäfvar, men det var rätt roligt ändå. Till marknaden skulle vi resa, men just den dagen blef ett förskräckligt yrväder, så vi voro glada att få sitta hemma. Så snart det är så kallt tänker jag på eder hvad ni skola frysa som tycka att det är varmt och godt vid 11 grader, och vi frysa då vi ha 14 graders värme i salen. Men snart kommer sommaren o då slipper man frysa. Har du några blommor i edra fönster. Jag tänker derpå när jag känner doften af min hibiscus som står här och är så frodig. Man rigtigt ser huru de växa i solskenet. Här tänka vi spela en pjes ”Gud vare lof bordet är dukat” heter den. Jag skall bli en betjent, Maria kammarjungfru, Carl och Bertha skola blifva herre och fru, och tant Anna och Boman skola äfven blifva ett par. När den skall spelas är obestämt, men det blir väl nästa gång då Carl kommer hem. Nej nu skall jag sluta för denna gång. Jag behöfver ställa mig i ordning till middagen litet. Ungdommen från Kolsva kommer hit i afton, men hvilken ungdom, 4 à fem små barn med sin barnmamsell, det tråkigaste fremmande man kan få. I dag är den 18 mars, syster Annas och morbror Lindbergs födelsedag. Vi hafva bjudit Kolsvare hit i dag o ha derföre bakat och rustat hela förmiddagen. Jag undrar just hvad de hafva för sig hemma, men de lära väl ock traggla med barnen kan jag tro. Nej nu är ej mera tid öfver för mig att skrifva. Det är snart middag och festen måste då vara iordning. Det blir rätt trefligt i morgon då de resa bort herrskapet, vi blifva då bara ungdom och få vara litet glada och muntra. Många hellsningar till Nils från mig, samt till eder båda, från alla samteliga här, önskas att du måtte framföra. Löna ej ondt med ondt utan skrif snart till syster Johanna.

Den nya kusinen på Västanfors var alltså Magnus och Sofia Enhörnings tredje barn Malla som föddes 25/2 1862. Tidigare hade de Julia, född 30/8 1856 och Carl, född 14/5 1860.

Carl Lindberg hette egentligen Carl Petter och kallades C.P. precis som sin farfar. På Carlsdal var hans farbror Carl brukspatron och på Kolsva var hans farbror Lars brukspatron.

Janne till Johanna, Göteborg den 6 september 1862

Bästa syster Johanna!
Det kunde ju inte vara ur vägen att skrifva några ord till de der Westmanlandsflickorna som man så sällan får höra talas om. Om du inte har något deremot så skola vi fortfara att skrifva till hvarandra, för det går ju lika lätt att skrifva från Westmanland som från Nerike. Tack emellertid för ditt bref. Jag ser deraf att ni haft roligt der hemomkring och att ni gjort bekantskap med våra nya grannar derhemma både vid Lanna och Löfsta. Jag är öfvertygad att ni liksom jag hafva funnit båda dessa ställen ofantligt mycket mera värda ett besök än förr. Hela orten är likasom omskapad af den nya generationen, och Berga-flickorna äro ej längre högsta hönsen i korgen, dem till stor förargelse. Roligt skulle vara att veta huru det tillgick vid kräftmetet som ni skulle bevista och hvad du tycker om mamsell Zetraeus. Lördagskväll: Jag blef afbruten i förmiddags af en hop göromål med lossningen etc. Nu är jag loss och har rent skrubbat från alla koks och skräp. Om måndag skall jag börja med lastningen igen och blir jag sålunda snart klar härifrån igen. Det är också mycket brodtom för jag måste göra 2 resor till i år på England, huru sent det än månde bli. Sedan skall jag som vanligt fara hem och fröjda mig bland vännerna i hemorten. Kommer ni något hem i vinter eller skola vi dit upp. Hur mår miss Maria Lindberg och miss Lublin och miss Anna B., tant, och huru tillbringa ni eder tid eller hvad gör du egentligen. Mig synes Maria vara snart så stor att hon tar dig i kragen. Skall du fortfarande bli der? Hvad tycker Stina om Westanfors? Skall hon stanna der? Jag går härifrån till Middlesbro igen. Der er ett par svenska unga karlar, den ena m’er Contal (?) den andra öfvermasmästare. Ty du skall veta der är så mycket jernverk att ett helt län i Sverige fordras att kunna göra så mycket som blott på denna enda plats. Också ser du ingenting annat än Masungspipor och hör ingenting annat än hammarslag. I dessa svenskars hus är jag mycket, de äro båda gifta med engelskor och hafva rätt trefligt. Farväl nu min kära syster Johanna. Naturligtvis hälsar du till allesamman och så skrifver du ett bref en månad från i dag till Götheborg, adress: Schneidan Littmer & Co, för då är jag här igen. Din tillgifna bror Janne. Glöm ej att skrifva 6 oct. Naturligtvis framför du mina hälsningar på det aldra som bästa sätt allt efter hvars och ens eget behag.

Janne till Johanna, Göteborg den 15 oktober 1862

Bästa syster Johanna!
Heder och tack min kära syster för ditt välkomna bref som jag emottog några dagar efter min ankomst hit, så du kan se att jag haft en qvick resa. Du behöfver inte frukta för att ditt bref var för långt. Om du vill skrifva dubbelt så mycket så skulle det gå ledigt att läsa två gånger om utan att pusta ändå. Om några dagar är jag åter redo att gå öfver till Blyth med plankor och bjelkar m.m. och skall det bli min sista resa för i år. Måtte den gå så fort som den förra. Nordsjön är rätt stygg denna årstid, mörka nätter och oroliga vindar. Jag hade den olyckan att nära på blifva öfverseglad af en stor engelsk fregatt denna resan. Men genom en underbar tillfällighet så slapp jag med förlust af bogspröt och klyfvarbom. Det var mitt i mörka natten och svårt att reda sig. Vi fingo dock en ångbåt på morgonen som släpade oss in i hamnen, der vi lossade, lastade och reparerade, allt på 5 dagar. Jag har blifvit tillbjuden af en tysk grosshandlare, som har diverse fartyg och som jag seglat för hela sommaren, att föra ett af hans fartyg till sommaren eller kanske nu i vinter. Det vore nära dubbelt så stor förtjänst. Alltså stora skäl uti för mig om det blir något utaf. Dock kommer jag alltid hem till vintern, det är tvärsäkert, och ser huru det ser ut med Kihl. Jag sände hem en hel hop med färg och olja häromdagen att måla med. Och det kan hvem som helst göra när färgen är färdig, så det måtte bli snart färdigt. Men de är rätt tröga att skrifva, jag har intet bref fått denna gång, så jag är alldeles okunnig huru de ha det. De kunna omöjligt beräkna tiden då de skola skrifva. Roligt att höra litet nytt från Nisse och Maria. Att de skulle komma att bli hushållare begge två trodde jag, och det är ganska väl. De bli snart rika. Men att Idas rår på Maria det trodde jag inte. Vill hon inte ha någon af sina systrar till sig, eller kanske ni inte ha lust. Ledsamt höra det Stina skall vara så sjuklig, men det ger sig väl. Men apropos, huru mådde Maria, var hon lika mager, eller har hon lagdt något på hullet, som unga fruar ibland bruka? Nu slut för denna gång och skrif om en månad igen från i dag, så får jag det när jag kommer igen. Glöm så inte bort Boman. När jag sist skref så tänkte jag hvarken på Sager eller Boman. Jag visste inte att han var der, men jag tycker mest om honom utaf allihop vid Lundby, utom dig naturligtvis. Dock må du inte säga det utan hälsa alla hjertligen. Och skulle jag få godt om tid och pengar skall jag fara upp på några dagar i vinter. Din tillgifna broder Janne. Det börjar på att bli svaligt, så jag har i dag eldat för första gången i min jernkamin och det var rätt skjönt. Hälsa Stina då du skrifver.

31/10 1862 flyttade Nils Gabriel och Anna-Lisa till Kil, som de ägt sedan 1854. Här hans egenhändigt skrivna meriförteckning.

Käraste syster Johanna!
Ehuru det är midt på måndags förmiddag skall jag fortsätta mitt brefskrifveri efter jag är så bra i tagen, jag har nyss skrifvit hem ett långt plakat. Hjertligt tack för Ditt bref. Ni måtte ej ha roat er så mycket som vanligt, eller ock var det väl Westanforsresan som fattades, jag tyckte det blef så snart slut på Dina rolighetsnyheter. Roligt att Du fick så mycket julklappar, och klädningstyg som man alltid så väl behöfver, och rätt artigt af Magnus och Henric att gifva Dig en krans, jag tänker Du briljerar med den i Köping. Vi hafva väntat och hoppats att broder Janne skulle komma upp denna vinter, men nu skrifver han som vanligt att det ej kan bli något af. Men till Hellby ärnar han och Sophie sig, och då komma de väl ock till Lundby tänker jag. Emellertid är han så upptagen af visiter att han ej hinner med något annat. I synnerhet är han vid Sanna, ty fru B. har just en af sina systrar hos sig, och Du vet han tycker om glada ogenerade flickor. De roa sig bland annat med att rita muchtacher på de små två-månaders-pojkarna och så skratta de allihop ”och pojkarna mä” – skrifver Janne. De skrifver hemifrån att Stina skall vara frisk nu. Måtte det få fortfara och hon vara försigtig om sig. De hade nu återigen på förslag två flickor, men det är ej mycket att bygga på, ty de ha haft många på förslag men fått få. Kära Du, jag vill gärna ha beskrifningar på hvad som är godt och ej för dyrt. Du vet jag tycker det är roligt att ibland hafva något fint, och man ledsnar vid att jemt ha samma slag. Du har rätt, mina bisquiter äro nu allt förbi, men räkte ganska länge, och tänk ännu har jag ej slut på wörtbröd. Förstås det är sista bullen som går men det har ju i alla fall räckt länge. Det hade ej varit underligt om det icke varit godt, men ser Du detta var utmärkt rart. Hemma mins jag vi voro glada om det räckte till tjugondagen, men då voro vi många flera der. Du mins Johanna när vi reste härifrån i somras, mötte vi på skogen kapten Forsell, och vi sade Dig då så hygglig han var, och så lyckliga de voro. Nu är han död för 14 dagar sedan, det har väckt mycken sorg och saknad, ty det får letas efter en så hygglig och redbar karl. Jag var der när han dog. Jag mins ej om jag skref till Dig före eller efter nyåret eller om jag önskat Dig godt år, annars gör jag det nu af allt hjerta. Din syster Maria.

Anna till Johanna, Kil den 2 juli 1863

Kära syster Johanna!
Nu är midsommar med dess främmande förbi och borta. Vi hafva varit mycket lyckliga att ha haft ett så skönt och herrligt väder. Samma dag vi skrefvo vårt förra bref till dig, eller förra thorsdagen, kom Janne. Vi hade ej ännu gått och lagt oss. Pappa hade nyss tagit god natt, och när han kom upp på trappan ropade han: ”Nu ha vi Janne här”. Du kan väl förstå en sådan uppståndelse. Alla rusade ned o togo emot honom och blef det sedan ett långt pratande om ditt och datt. Janne var ganska belåten med Kihl och dess förbättringar och kunde ej förstå att vi hade hunnit göra alla de förbättringar som vi gjort. Han kom nu sednast från Edingburg och hade med sig vackra vuer utaf den staden och han sade att en vackrare stad hade han aldrig sett. Du skall tro att så roligt det än var så var det dock ganska besvärligt. Men vi lyckades dock så vi hade ganska fint 3 rätter hvar middag. Stina hade mången gång stort hufvudbry att vi ej skulle få detsamma. En dag gjorde vi ostkaka och fick den alldeles superb med bruna kanter och ändå lös och mör. Tisdagen reste först Janne kl 6 på morgonen, och så Magnus och Fanny 7, och vi tre flickorna fingo följa till Wredstorp och besågo Geråsen der vi åto matsäck, sofvo middag och hade ganska trevligt i den vackra ängen. Der är utmärkt vackert. Byggningen ligger alldeles i en äng med hasselbuskar stora som rummet och rundt klippta. Rätt som man går på en väg som slingrar sig omkring backarna kommer man fram för byggningen som är i en sorts schweizerstil. Ingen trädgård var der, endast några rundlar med blommor, men här och der i ängen bredvid vägen var vackra buskar och hallon- och krusbärsbuskar. Mycken fråga var allt att Magnus och Fanny skulle gifta sig i år, men jag tror dock att det blir uppskjutet till nästa år, men då blir det säkert. De tänka taga skolgossar och låta dem betala bra. Vi undra nu mycket huru du befinner dig, om du måste hålla dig inne i ditt rum eller om du får gå i de andra rummen ännu. Mycket undrar jag ock om Bertha Lublin är kommen till Lundby. Hon skulle ju komma omkring den 27 juni. Vi äro nu alldeles lediga för barnen, hafva endast Thecla Fernström som dricker Ronneby tillsammans med Stina. En dag i veckan skola vi gå till Askers och se på en klädning, svart siden, som fru Asker låtit sy i Örebro och som vi skulle sy Stinas efter. Nu slut. Måtte du snart bli frisk och komma hem till oss. Din syster Anna. Helsa alla.

Stina till Johanna, Kil den 2 juli 1863

Min bästa Du!
Hvad skall jag nu skrifva så att det ej blifver precist likt Annas bref. Först skola vi tala om dig. Hur är det nu med dig mån tro? Är du sjuk ännu eller är du bättre. Jag hoppas vi få bref derom i morgon. Jag skall helsa dig från prostinnan Uddén att du skall lägga svarta vinbärslöf på den del af dina ledamöter som värka. Om det är armar eller ben så linda dem om qvällen dermed och tag bort det om morgonen, det skall vara så bra mot värken. Detta lär du allt försöka med ifall du ännu är sjuk. I går var Ebba här. Hon kom på morgonen och på qvällen skjutsade Anna och jag henne till Knistabyn. Jag gick utaf vid Berga för att tala om en stek som vi skulle hemta. Der pratade jag en stund med flickorna och Axel, så kom Anna tillbaka och vi åkte hem. En afton då bröderna voro hemma kom Axel gående för att helsa på. Magnus och han sjöngo gluntar och jag accompagnerade, det var rigtigt roligt. Hanna och Gärda kommo hit för att bada. De blefvo qvarbjudna och stannade med sju sorger och en nöd. Det var roligt att de stannade så de fingo träffa Janne som de äro så förtjusta uti. Dagen före voro mamma, Janne och jag på Östa på barnsängsvisit. På hemvägen skulle vi säga till i prestgården för att hemta en kappsäck åt Robert. Alla menniskor kommo utsättande på vägen med stor fart för att helsa på oss. Sedan reste vi till Berga, der vi skulle hemta ett stycke kött. Janne och jag gick in, mamma höll i hästen. Vi blefvo omringade af en hel svärm Waldenströmmar, borgmästare och läkare, alla slägtingar till Erikas fästman. Der blef ett fasligt pratande och väsnande må du tro, men kort var den fröjden, ty vi måste vända om hem om en liten stund. I dag tänka Anna och jag att gå dit såvida ej något hinder kommer i vägen. I nästa vicka skola vi gå till Askers för att se på en sidenklädning. Jag får lof tänka på att sy färdig min men vet ej hur jag skall sy den. Somliga säga att det bör vara slätt lif, andra säga att det skall vara rynkadt, så jag vet ej hur jag skall göra. Vi skola också beställa hit en skräddare som skall ändra om min kappa. Jag har ej fått något bref från Sara ännu, det erkenötet, så jag vet ej alls hur det står till i Westanfors. Har du hört något derifrån? Nu måste jag sluta. Vi hafva ju tagit ännu ett broderi som vi måste skynda oss med. Helsa alla från din Stina. Herman Berens var här i måndags. Erik Landelius lär vara förlofvad. Fästmön är okänd.

Hanna, Gärda och Erika är Berga-flickor Krikortz och nu har även Axel flyttat dit.

Henric och Marie-Louise på Östa fick en dotter Hilma den 24/6 1863.

Jag tror att nästa brev är skrivet i augusti 1863.

Anna-Lisa till Johanna

Min käraste Johanna!
Med stor glädje ha vi förnumit att du lyckligt och väl ankommit till Uppsala och att du finner dig väl af badena. Måtte du nu bli rigtigt frisk, men då måste du vara så försigtig att ej den svåra sjukdommen återkommer. Jag skickar ej nu några penningar förr än nästa gång du skrifver och talar om huru mycket du behöfver för resan. Sedan ville jag att du i Stockholm skulle köpa Anna och kanske dig sjelf ett mörkt klädningstyg. Ylletygerna skola ej vara så dyra i Stockholm säger fru Sköldberg som nu är hos Ebba. Det du fick af moster tyckte Anna mycket om. Hon behöfver en mörk klädning för vintern och jag ville gerna gifva henne den. Laga änteligen att du får komma ut till Maria. Jag tycker det är så ledsamt att ej någon af oss kunnat resa dit i år, men vi ha sannerligen ej råd. Byggnaden i fjol hänger efter i år. Hvad tycker du om att Sofie är borta och roar sig på Sväntorp hos Fanny. Men Anna får vara hemma i år, det blir hennes tur till nästa år. Vi ha haft bref ifrån Stina. Hennes fruar voro just ej så vänliga då hon kom hem, men herrarna voro så mycket bättre. De roa sig nu dagligen med kalaser och utfarter som vanligt. Skrif snart och kom ihåg att vi ha långsam postgång. Din mamma.

Jag antar att det är till Västanfors som Stina har återvänt.

Anna till Johanna, Kil den 24 oktober 1863

Kära syster Johanna!
Nu nalkas tiden då du skall komma hem kära syster och jag skrifver nu för att höra när du vill hafva häst emot dig i Örebro. Vi längta mycket efter dig och undra storligen huru du skall komma att finna dig. För hvar dag gör jag upp hvad vi skola göra till julklappar och hur vi skola arbeta. Men alltid blir det, vi få se hvad Johanna säger. Och jag fruktar storligen att jag då går ifrån min sjelfständighet och öfverlemnar allt åt ditt godtfinnande. Nu är det jag som bestämmer och afgör men sedan blir det allt du. Jag önskar storligen att du måtte kunna, genom ditt exempel, få mig mera arbetsam och flitig. För vet du nu gör jag rakt ingenting. Jag skulle ha sytt en klädning åt mamma och har hållit på dermed i minst 3 veckor. Jag minns ej om jag omtalat att Thilda i Brotorp går hit hvar dag för att sy och spela. Det går just ej bra med någondera delen ehuru hon är en mycket beskedlig och hygglig flicka. Jag har svårt att ej brista ut i skratt när jag ser henne med båda armarna arbeta och hufvudet nedtryckt mot bröstet spela och sjunga Gubben Noack. Ja du kan ej tro så kostligt löjligt det är. Men du kan vara lugn, jag skall allt behålla henne i spelningen. Att Marie-Louise fått en flicka vet du väl och vi fundera på om vi skola blifva bjudna på fadderskap eller ej. Sofi är nu hemma och hjelper mig. Hon har bakat åt Magnuses och syltat lingon och vi voro inne i staden förra veckan och Fanny var då så rask och galant att hon ganska väl hjelpte sig ensam. Vi hafva vårt qvarter der och du får ligga öfver natten der i händelse du skulle komma med aftontåg kanske i alla fall. Nu är papperet slut, farväl och välkommen, alla helsa dig och helsa du alla från din syster Anna. Faster Sofi är för närvarande här. Hon kom med farbror Gösta och Lovisa som varit här. Från Janne hade vi bref, han var i Plymouth och ginge till Blyth och derifrån hem.

Faster Sofi Rönnbeck och farbror Gösta är syskon till Nils Gabriel. Lovisa är Göstas dotter. Gösta är dessutom pappa till Karlstad-Rothen Hjalmar och Laxå-Rothen Jacob.

Stina till Johanna, Västanfors söndagsmorgon

Kära Johanna!
Du kan väl undra hvad som kommer åt mig som ej skrifver och tackar dig för skickningen. Tack nu i alla fall för besväret med lampmattan. Jag är mycket belåten dermed och hoppas att det skall blifva vackert. Du som underhåller korrespondensen med Maria, kunde väl vara så snäll och tacka henne för klädningen. Jag borde skrifva sjelf, det vore ej för mycket. Den var mycket välkommen. Jag skall nog ändra den så den skall blifva rigtigt bra. Kjolen, hvad tycker du väl, var ej en smul för lång. Säkert kommer jag att begagna den på Österbergska julkalaset. Helsa emellertid syster Maria från mig och tacka henne så mycket du kan. Det är så vackert väder i dag, så få se om jag ej kilar öfver till Fagersta på ett par timmar i afton. Tant har redan tillbjudit, men icke stannar jag till qvällen der, det har jag föresatt mig. Förra lördagen kan du tro, följde jag med nya ångbåten till Fagersta, den kom så lagom på eftermiddagen. Då jag kom ned till slussen så hvem får jag se på båten om ej Theodor Björlingsson, en ung, vacker, glad och treflig man, som jag sett en gång förut bara hos Österbergs. Han var nere på Wirsbo och skulle resa hit till Fagersta på besök. Glad blef jag må du tro. Han kom strax sedan ångbåten lagt ut från bryggan och började språka, men roligt skall du tro var det att se Alrik och morbror der de stodo på bryggan och logo. På samma gång kom det två nya herrar till Fagersta, Mossberg och Lovén. Vi hade mycket trefligt på aftonen. Mossberg tycktes vara treflig, Lovén talte jag ej vid. Ehuru jag ej sett Björlingsson mer än två gånger voro vi så bekanta som om vi hade känt hvarandra i många år. Jag höll på att kalla honom för du så fort jag hann. Han kommer till Österbergs och jular. Tack för mönsterna till barnens byxor. Jag skulle redan hafva börjat med dem, men jag har ej något tyg ännu, så jag lär väl få ansenligt brottom på slutet. Nu är jag väl skyldig dig så mycket penningar kan jag tro, men du skall nog få igen dem. Vet du om tant Anna bestälde några tygkängor åt mig af Thelander, som hon hvar så snäll och lofvade då jag reste från Lundby. Du skall tro nu har jag i dessa dagar spelat Beethovens symfoni nr 7, tonernas vågor. Jag var något belåten då jag fick beröm af herrarna må du tänka. Nu håller jag på med nr 8, och sedan skall jag spela nian, den lär väl blifva en hård nöt att bita på. I går sydde jag mig en ny vinterhatt, den är med hög kulle och små brätten. Hatten är klädd med sammet, ett blått virkat band under samt min stora plym och litet svarta band uppå. Treflig är den i alla fall. Min bruna ripsklädning har jag låtit färga, den blef bra men var för kort, och dålig var den i lifvet också. Så jag köpte mig några alnar blått vackert tyg och gjorde ett garibaldilif samt satte en bred bård på kjolen, så klädningen är så vacker så du kan ej tro. Du talte om att du kammar ditt hår med nät, det gör jag också och har gjort det länge. Det är mycket trefligt och bra på alla vis. Det svarta nätet jag fick af dig får hänga på beständigt, och så har jag ett blått då jag skall vara finare. Tant och jag spelte litet i går qväll för Alrik, och då kom jag ovillkorligen att tänka på konung Saul och David. Jag liknade Alrik vid Saul hvars melankoliska lynne skulle upplifvas af Davids strängaspel. Tant och jag voro Davidar båda två. Vi tycktes också lyckas i vårt bemödande. Friskytten får du allt låna, men om du kunde låna oss Barberaren istället så nog vore det bra. Om du skulle vilja låna oss Oberon på en liten tid så nog vore det kärt. Har du köpt dig några nya noter. Tant Åhrberg kommer kanske hem i nästa vicka.

Stina till Johanna, Västanfors måndag morgon

Jag var allt till Fagersta i går och hade rätt trefligt. Mossberg är mycket hygglig, jag tycker rigtigt om honom. Bäst som vi spelte kort och skojade kom häst efter mig, då var gubben Arpen här, glad var jag att de skickade efter mig straxt. Förra måndagen skall du tro var ett lif här. Det var egodelningsrätt så häradshöfdingen och en annan herre voro här hela dagen. Till middagen som åts klockan 5 bjödos Arpenerna och Bergh. Sedan gingo herrarna in till Alrik, och der rumlades af hjertans grad, ty när de sedan kommo in voro de påstrukna allesammans. Trefliga voro de ändå, jag pratade och skämtade med dem både länge och väl. Jag skrattade åt dem hela qvällen och hela den andra dagen. Det var bara tant och jag bland nio herrar. Kära du skicka mönster på kragen så fort du kan. Om du hade tyg till den också så vore jag bra tacksam, jag vet ej hur jag skall få något. Jag hinner ej mera. Din Stina.

Västanfors herrgårds huvudbyggnad revs 1850 i samband med restaureringen av Strömsholms kanal och har aldrig byggts upp igen. Clas Gotthard Åhrberg köpte flyglarna 1852 och bodde i den norra tillsammans med dotter och måg, vår Magnus Enhörning. Alrik var Åhrbergs son. Han gifte sig 1866 med Cecilia Geijerstam och de flyttade in i Norra flygeln. Då flyttade Magnus in i den södra. Alrik dog 1872, men hans änka bodde kvar i Norra flygeln till sin död 1920. Då tog Malla Enhörning över. Hon gifte sig 1892 med Severin Löwenhielm. De bodde mesta tiden på Djursholm, men tillbringade långa somrar och helger på Västanfors tillsammans med släkten. Nu är där museum som liksom ingår i hembygdsföreningens alla hus. Jag har varit där och tittat på möbler efter Magnus och en hel del foton och uppgifter. Läste bland annat där att Julia gifte sig 1883 med Ave Geijerstam, var pianist och avled 1907 i lungsot. Eftersom vår Stina stack över till Fagersta litet då o då, så åkte jag även 3–4 kilometer dit och tittade. Det är en stor vacker röd herrgård med två flyglar, men privatägd, så man kan inte titta hur noga som helst. På Stinas tid var Tomas Aspelin brukspatron och Österberg inspektor. ”Att anlända till Västanfors med båt och sjunka ner i slussen till välkomnande släktingar på kajen var en oförglömlig upplevelse. Söndagsmiddagarna intogs i tur och ordning i de olika hemmen. Lek, spel o underhållning var viktiga inslag i umgänget. Musikaftnarna arrangerades oftast hos familjen Enhörning i Södra flygeln. Här fanns två musikaliska döttrar, Julia o Malla”. Taget ur en artikel om livet på Västanfors. Men det var eftersen Stina flyttat därifrån. På hennes tid bodde Magnus med familj i Norra flygeln, den som alltså nu är museum.

Min lilla snälla syster! Nu är du väl rigtigt rasande på mig som ej har skrifvit på så rysligt länge, men du skall veta jag har haft mina randiga skäl. I söndags 8 dagar sedan då jag tänkte att skrifva, blefvo vi bjudna till Fagersta för att viga in den nya salen hos Österbergs. Man klädde sig på bästa vis uti sin blå nettelduksklädning. Ida som skulle åka med oss, stufvade jag in i stora vagnen tillsammans med tant och 2 barn. Jag satte mig i den andra vagnen hos Alrik. Väglaget var knaggligt så att vi stötte ihop åtskilliga gånger. Man kom dock fram och började att dansa. Pettersson i Väla var der. Han var denna gång rigtigt glad och treflig. Bad mig om ursäkt för att han ej lät presentera sig på balen, men påstod att han var på väg 2 gånger. Jag spelade ej mer än en enda vals, men dansade alla danser och hade obegripligt roligt. Klockan 11 reste tant hem med Julia. Morbror stannade qvar hos mig o dansarna, som ej skingrades förr än klockan var ½ 1 på natten efter att ha dansat sig trötta och varma med besked. Österberg bjöd mig på en cigarr som smakade rigtigt skönt, trött och varm som jag var. En qväll för länge sedan speltes kort hos inspektorns. Vi förlorade ganska betydligt med penningar något hvar, som ingen fick vinna. Derföre beslöts att de skulle slås tillsammans och vi skulle göra bakelser. Mandel, socker, ägg och smör köptes. Mjöl fingo vi. Sara kom hit förra lördagen och vi gjorde 3 sorters bakelser. Hvitfelt och inspektoren hjelpte till och samtliga låg öfver natten. Om söndagen skulle dom ätas upp, som vi också ganska rigtigt gjorde. Jag bara önskade att du varit här och fått dela vårt öfverflöd. Tack för brefvet som jag fick i onsdags. Jag kan just undra hvem det är som Eriksson slår för. Någon är det väl eftersom han tagit sig till att komma så ofta till Lundby. Icke har han varit det förr. Kanske han fäster sina ögon på Johanna Roth. Nilsson kom hit till middagen. Morbror presenterade honom för mig. Alla de andra stodo rundt omkring och sågo på, hvilket gjorde att jag rodnade starkt till min stora förtret. Tant fick en högst rolig min och jag är nästan säker på att de börja bry mig för karlen då han rest. Nu är stora lampan tänd, slöjan sitter på och ger en angenäm dager åt rummet. Jag skall nu gå in och arbeta. Mitt rum har jag måst öfvergifva och sitter nu i kabinettet och skrifver. Skall i natt ligga hos Ida. Nu är det qväll eller snarare natt. Ida och jag sitta i samma kammare och skrifva och prata af hjertans grund och herrar hafva vi haft här till qvällen. 3 hafva vi själfva och 3 främmande. Ack om du visste hvad jag längtar att träffa dig. Jag tycker vi hafva så mycket att tala om för hvarandra, så får vi ej träffas i jul, vet jag ej hur det skall blifva. Kommer ni upp i jul blifver här en liten extra balett, det är redan afgjort. Ett stort bekymmer har jag och det är, hvar skall jag få något att sätta på mitt hår som är passande? Ifall det blifver någon balresa utaf till Norberg så har jag väl tants hvita att tillgå. Men hvad skall man hafva på alla bjudningar och högtidligheter som kommer att blifva här i orten, det kan jag ej förstå. Nu är jag trött och sömnig ty det är öfver midnatt. Ett rätt dåligt bref har du fått, men du skall få bättre efter jul, då jag kan få tid att skrifva. Jag har så brådtom till jul så att jag ej på länge har gått och lagt mig före kl ½ 1. Är derföre trött och uslig. Har haft och har ännu ondt i bröstet och halsen samt snufva till den grad att jag ej har kunnat tala begripligt på några dagar. Svärfar håller tal om stryplungsot, svärmor säger det är oförsvarligt, tant och morbror se bekymrade ut, och Alrik bjuder på pounsch så ofta tillfälle erbjuder sig. En glad och treflig jul önskar jag dig af allt hjerta. Helsa de andra och skrif snart till din Stina. Förlåt mitt rysliga slarf med streck, punkter och allt annat.

Jag är mycket tacksam över att inte alla breven skrevs på detta vis för att spara papper och porto.

Maria till Johanna, Hesselby den 19 december 1863

Käraste syster Johanna!
Fast jag nu är bra trött och icke så litet sömnig så skall jag väl ändå skrifva några rader för att önska Dig en glad och god jul. Julstöket är här i full fart. I dag ha vi bakat vörtbröd, pepparkakor, kransar och torra bakelser. I nästa vicka kommer det som skall vara af hvete, dvs hvetebröd och kringlor. Men det är så ledsamt att baka deraf i år, ty allt vårt hvete är sotigt, och allting blir så mörkt att det ej är någon glädje dermed. Jag som, likt mamma, sätter så värde på en hvit, mjuk och skön kringla, njuter på långtnär ej så mycket deraf när hon är mörk. Julklappar blir just ej mycket. Penningar är nu som alltid ondt efter, och jag är verkligen ledsen att jag ej skall hafva mer än den lilla kragen med manchetter som du finner i paketet. Men som sagt, penningarna vill ej räcka till. Lilla broschen tänkte jag du ville skicka till Stina, jag begagnar den i alla fall ej, och kunde hon hafva nöje af den, så är det mig en glädje. Wet Du, jag har fått färdig en virkad schal åt mamma som blef rätt vacker, och afsänd är den också. Få nu se om de kunna få den till jul. Af öfverblifvet fick jag till en liten dylik åt Sofi. Anna fick krage med manschetter och ett sammetsband. Till pappa skickade vi ett par tofflor lika med de Nils fick ett år, dvs af filt. Men jag har intet det minsta åt bror Janne och det riktigt gör mig bedröfvad. Ty jag vet nog förut att han tänker och tror att vi intet bryr oss om honom, och nog såg det ovänligt ut att jag hade hittat på något åt alla, blott ej åt honom. Måtte det nu ej vara på samma sätt med Dig. Lindströms komma till Harbonäs till jul, det tycker jag för min del blir rätt tråkigt. Men vi komma väl derigenom att ej vara så mycket tillsammans med Harbonäsarna. Hjalmar kommer dagen före dopparedagen, och jag undrar redan hvad jag skall hafva till mat. Fast det är nu ingen brist, en vacker gödkalf, en stekgris och en större galt hafva vi i denna vecka slagtat, och glad är jag för det myckna färska köttet som hänger på vinden, att det fryser och kännes friskt i vädret. Nu kom matbud och jag måste följa, Nils ser så otålig ut. Nils har talt så mycket om Uppsalaresan att för mig ej återstår mycket att säga. Liedforsens beklagade att Du ej kunde komma och de voro vänliga och både fru och dotter bad mig hellsa dig så mycket. Hedda skulle ej skrifva förr än efter helgen. Hon sydde en eklöfskrans af gröna garner och skulle fylla botten med glasperlor, det skulle blifva till en lampmatta åt någon af de herrar som skola stadna qvar. Dana, om Du minns henne, är nu skjuten och skinnet inne till beredning. Så i sinom tid skall Du allt få en matta af henne som lofvades medan Du var här. Få se om von Post tar reda på Dig och låter presentera sig. Det är en präktig karl och jag tycker riktigt om honom fast jag så litet känner honom. Han ser kanske ej så mycket ut för verldens ögon och hans sätt är litet eget. Men slängd lär han vara i landtbruk och ger både Adolph och Nils en och annan lection. Dessutom är han bestämt af de der herrarna som förstå sig på allting. Men nu måste jag säga Dig farväl, flyckten är ensam och koyen står till hvila. Hellsa alla och till Dig hellsar Augusta E. och Josephina. God Jul och godt slut på det gamla år önskar Din syster Maria. Landelius träffade i Uppsala och han tycktes ej vara emot att göra oss ett besök under helgen.

Maria och Nils umgås flitigt med Harbonäsherrskapet Adolph Ehrensvärd och hans hustru Augusta Lindström och deras döttrar Anna Maria Louise född 1861 och Anna Augusta född 1863.

Det finns ingen början på nästa brev från Maria till Johanna. Men det framgår av texten när det skrevs.

Maria till Johanna, Hesselby den 28 februari 1864

… Nisse, förklädestyger två stycken och små schaletter, det var nog ovanligt för henne, så hon såg riktigt lustig ut ibland, visste ej riktigt om hon skulle skratta eller gråta. Men nu är allt förbi. I tisdags reste både Hjalmar och Josefina. Den sednare flyttade på allvar så jag är nu ensam så länge. Men i nästa vicka kommer den yngsta af de största flickorna Weideman hit. Hon heter Thorborg och har aldrig varit ifrån hemmet förr. Men som jag nu tycker det går riktigt bra att vara ensam, ångrar jag nästan att vi bedt om henne, ty Weidemans anser sig visst ha gjort oss en stor tjenst med att lemna sin dotter. Och jag tänker, att får jag nytta af henne, så får jag nog besvär först. Jag har haft bref hemifrån och de tycktes vara så belåtna med sina julklappar härifrån. Särdeles var pappa förtjust i sina filttofflor, och det gläder mig bra mycket att han tyckte om dem, och att jag just på vägen till staden fick den ljusa idéen att sådana skulle framför mycket annat bäst falla honom i smaken. Nu funderar jag så mycket hvad jag skulle hitta på åt bror Janne till han kommer. Ty från hemmet påstå de att han tänker på resan, men det är derföre ej mycket säkert. De tala om att han ämnar resa åt Westanfors, och tro morbror Erland skall skjutsa honom dit och derifrån till Sala, der vi skulle möta. Om det blir af så får Du väl veta det veckan derpå. Jag tycker då det skulle passa att Stina finge följa med hit. Men Du som bor närmre till hands skulle ställa med den saken. Det vore nog roligare om hon komme på sommaren, men som det är fasligt osäkert hur det kan ske, är bäst att passa på tillfället. För det låter ej som någon af systrarna hemma ämnade sig med. Men om Janne intalat dem samma förskräckelse som han sjelf har för resor på landtbacken, är det ej underligt om de ej törs följa med. Nej, jag håller på att baka skorpor, jag måste ut och se till degen, och sedan kommer middagen, så ej mer skrifva förrän i afton. Det var ju präktigt att Du fick Dig en moirekjol, det var väl en underkjol? Eaudecologn tycks också vara god tillgång på, och det fick jag ej en droppe. Nå, fick Maria någon symaskin? Din nya ullklädning måtte vara utmärkt vacker och fin, jag tyckte mycket om provlappen. Det var riktigt skada att Du ej fick se och tala vid vår utmärkta löjtnant von Post. Men kanske Du ej tyckt så mycket om honom, ty han blir ej bekant vid första sammanträffandet. Hvad är herr Svan för en som du tänker att byta kort med. Måtte du vara mycket bekant. Lördags kväll: I går sedan jag väl slutat mitt bak reste Nils och jag till Harbonäs fast det blef temligen sent. Och som vi under helgen ej råkats ensamma, så blef det nu så mycket mer pratat. Lilla flickan är mycket söt och ganska snäll. Augusta är nu som jag ensam om sitt hushåll. Hon blef missnöjd med sin mamsell under julstöket och skickade hem henne, och ännu har hon ej låtit hemta henne. Men jag tror ej hon står så länge ut med hushållsbestyret. Hon har ingen kokerska eller annan pålitlig i köket, utan min ladugårdspiga i fjol är hennes kokerska, och min Fia som blef gift med deras kusk, hennes allt i allo. Och jag sitter helt bäfvande och är glad så länge det går bra, men fruktar hvar gång jag skall få höra den ena eller andra på något vis förgått sig. Och naturligtvis, såsom hafvande varit deras f.d. matmor, tycker jag mig hafva en heder af så länge de uppföra sig ärligt och ordentligt …

Ingen avslutning finns det heller på brevet. Jag antar att det gick iväg tillsammans med nästa brev.

Maria till Johanna, Hesselby den 3 mars 1864

Käraste syster Johanna!
Tack för Ditt bref, som jag kanske alltför länge låtit ligga obesvarat. Men jag tror nog att Du som är rask i handling ej låtit afskräcka Dig af min tystnad utan tagit Ditt beslut ändå. Och jag kan ingenting säga derom eller undra på om Du föredrager Westanforstrakten der ni alltid har så roligt mot detta enformiga Harbo, emellertid var det för oss ledsamt. Men som sagt, Du får lön der vill jag tro, och för en fattig flicka betyder det ej obetydligt, och så kan Du väl ej neka att bekantskapen med orten och dess ständiga nöjen gör sitt till. Nog tror jag Du kan undervisa så små flickor, och det skall göra Dig sjelf godt, ty man lär sig mycket sjelf genom att lära andra. Det var roligt att höra att Stina är så omtyckt och kan fylla sin plats, måtte hon stå ut dermed och ej hvitsoten får taga för mycket öfverhand. Du säger ej huru det är med Dig sjelf, om Du på vintern har haft några känningar af Din reumatiska värk, eller om sejouren i Upsala var tillfyllestgörande. Nils borde gå igenom samma kur, ty han har värk i benen mot ombyte af väder, och det är väl ej något annat än en släng af reumatism. Någon Janne har väl ej synts till, och nu är väl ej att förmoda att han kommer i år. Fast för närvarande har vi det aldra präktigaste före och i dag den kallaste dag vi haft på hela vintern och en sådan utmärkt rik och grann rimfrost att man ej nog kan beundra den lummiga björkhagen, Du mins man ser från sängkammarfönstret. I förra veckan hade vi slagt för oss och i denna bakar vi och nästa vicka tänkte jag vi skulle byka, så vi rusta just som till någon helg, och på sätt och vis kan det väl så vara, ty vi ha i år ej långt till påsk. Vi slagtade en oxe och två ganska stora och feta svin. Du kan då veta jag hade rätt mycket att ställa med. God och mycken korf har jag gjort och till och med fin grynkorf som är både min och Nils favoriträtt. Du mins kanske att pappa också hade mycken kärlek till sådan. När man nu har så mycket färskt så skulle det vara så roligt att kunna skicka hem en bit, då jag vet hur mycket mamma skulle sätta värde derpå. På sjelfvaste Maria-dagen måste jag baka skorpor, ty slagten hindrade mig i förra vickan, och jag tänkte några af grannarna möjligen skulle kunna komma. Så hände också. Gustafva och Charlotte Tottie, Ehrensvärds och med dem Grefve Carl Filip Schwerin. Han var med på Grenby och hade der sett Dig samt ett par af flickorna från prestgården. Så Du kan finna vi voro ej så få. Jag fick af Nils en stol som blir rätt skön att sitta uti när den blir i ordning. Ty ännu är det ej någon dyna i honom, du kan veta hurudan han då är, eller rättare känns. Ej heller är han betsad, men det skall bli. Från Ida Drakenberg fick jag ett vackert svart flor, af Augusta E. en lampmatta, en toilettedito och ett smalt blått band att ha om halsen och af fru Weideman ett par killingskin att skarfva mitt för snäfva pelsfoder med. Så Du ser grannar och vänner äro vänliga och snälla som komma ihåg en anspråkslös namnsdag. Litet blommor fick jag ock, men de voro då ej så utmärkta, men det är ej godt denna tid att hafva något så utmärkt i den vägen. Dock har jag en fuchsia och en lackviol som börja arta sig bra. Den 14 februari reste Nils till Warby för att med Gustafa göra sällskap på Stens bröllop. Det var den 16, och som två systrar gifte sig på en gång, var det särdeles högtidligt. Mycket folk och präktigt arrangerat. Icke blott confäktsbröllop utan en rätt matrik soupér. Men brölloppet var ändå ej glanspunkten, utan en morbror till flickorna, grosshandlare Almgren, hade en middag med bal, som lär ha varit det icke allenast delikataste utan jemväl gentilaste och roligaste. Så en sådan stackars landtbo som Nils blef alldeles förbländad öfver så mycket lyx och granlåt. Ostron, hummer, sparris och canderade valnötter åts som potatis. Apelsiner exmerades knapt. Champagne och andra fina viner flödade, skålar och tal i oändlighet. Brölloppet stod på Fenixsalen som var upplyst af tre ljuskronor, och i hvarje krona bran 60 gaslågor och tillika en oerhörd mängd kandelabrar med vaxljus. Så nog måtte de sett hvarandra. Isynnerhet som 10 stora trymåer återgaf reflexen af de myckna ljusen. Mycket blommor förhöjde effekten af det hela. Granna toiletter gjorde ock sitt till. Nog kunde det väl ha varit roligt att se all denna ståt, men det fick vara. Nils var borta i åtta dagar, och väl var att han hade roligt, då han nu skulle kosta på sig resan. Dock gick den ej till mer än 10 R. Ty Sten bjöd alla de sina på fritt logie. De hade en särskild våning, bestående af 4 rum, och der lär väl ha gått muntert till om qvällarna när de kommo hem från kalasen. Thore Strömberg och Richard Ahlborg voro de som mest höllo målron vid makt. Här hemma i Harbo lefva vi som vanligt ett ganska stilla och tyst lif. E. äro ofta här och vi likaså der, äfvenså då och då vid Lundsbro, föröfrigt ingen omväxling, annat än hvad hushållet bjuder på. Thorborg är rätt bra, fast hon är något inskränkt och mycket litet försigkommen, men det blir väl bättre. Wi vänta nästan Gustaf och Therese i slutet af denna vicka. Jag tycker allt det skall bli roligt, fast Therese är så tyst och sällan säger något. Men det blir litet omväxling, och när jag nu har mat att ta af och slipper grunna på den, tycker jag riktigt det skall bli ett nöje. Det är nästan sent nu att komma med råd om hur Du och Stina skall göra med Westanfors tänker jag. Du vill väl helst komma dit efter henne, och Stina vill väl, och bör väl, komma hem någon tid för att sköta sin helsa. Jag tror i alla fall att hon, i sådan tarflighet som denna är, ej skulle finna sig så väl som Du, som har bättre förmåga att finna Dig i alla omständigheter. Ställ nu hur Du vill, här är Du alltid välkommen, på längre eller kortare tid alltefter som Du sjelf vill. Hos Gustafs finns blott en riktig hushållerska, en plats som ni ej vill ha och som ej är afundsvärd. Jag har så mycket tänkt på om ej i Upsala skulle kunna fås någon som kunde anstå Dig. Men det är tids nog att höra efter då Du kommer hit. Kanske kunde vi då ock genom Stens få någon i Stockholm. Så ej tycker jag Du bör vara rädd att någon tid vara ledig, nog blir det någon råd. Jag har ej heller på länge haft något bref från hemmet, de äro så tröga att skrifva, få se om jag får till påsk. Genom Fanny hör jag att Janne rest åter till Götheborg. Får vi nu krig blir det väl ej godt för svenska fartyg att komma ut, om preusiska och österikiska kapare ligga i Nordsjön, men England skall väl hålla den ren och sen tänker jag Janne far till sydligare länder. Men det torde bli att komma ur askan i elden. Fanny har varit mycket illa sjuk, haft nervfeber på allt annat elände, men hon är nu bättre. Dock så svag att hennes stil är så darrande som om en gammal darrhändt gubbe skrifvit det. Bror Magnus skall resa hem öfver påsken. Vi komma väl ej att resa hem i sommar. Penningarna räcka ej till, och få se när vi får bättre råd. Jag gratulerar Dig till den nya kappan. Det är en stor affär att göra öfver med 43 R. på en gång, men nog bra skönt att ha ett ordentligt och varmt plagg, och ej tycker jag så dyrt heller i dessa tider då allt är så dyrt. I dag vänta vi accademifogden Arrenius och Ankarsvärd hit och Nils har visst bjudit Ehrensvärd och Kastengren. Måtte han ej bjuda många fler. Jag såg just nu att Kuylenstjerna och Ekstädt foro förbi. De kommo från Stynsberg som ligger på andra sidan Temnaren och eges af ett par Ankarkronor. Det just anar mig att de reste till Wiby och då komma de nog med. Vore det bara en hvardag. Men det här bråket, äta, dricka och spela på söndagen plågar mig, och nu palmsöndag till. Till påsk bjuda vi ut Hjalmar och Sten Julius Gethe. Få se om de ha lust att göra en släng ut på det präktiga föret. Vi lofva att hemta dem vid Dahlkarlsbo. Nej nu skall jag straxt läsa predikan, derföre farväl. Nils hellsar Dig och var öfvertygad att Du af honom är mest lika efterlängtad som af mig. Sedan nu Josefina reste är pianot aldrig öppet och följaktligen får man aldrig höra en ton. Framför min hellsning till kusinerna och tante Anna och skrif snart till Din syster Maria. Hellsa Stina då Du skrifver.

Nils Adalriks bror Sten, på vars bröllop Nils var i åtta dagar, finns i mitt släktregister på grund av att han gifte sig med en Indebetou. Morbror Almgren som ordnade balen likaså. Indebetous och Almgrens är jag släkt med genom Arosenius. Det var Stens andra äktenskap.

Anna till Johanna, Kil den 11 april 1864

Kära syster Johanna!
Tack för ditt bref, som vi nu snart nog besvara. I dag har jag varit i kyrkan och hört pastor Asker predika sin afskedspredikan. Den var vacker, isynnerhet talet då han tog farväl af alla gubbarna först och medelåldren och sist ungdommen. Han tog farväl af dem alla såsom om han ej mera skulle komma tillbaka. Hvad som också gjorde det mycket gripande är att hans son Bengt har insjuknat så häftigt uti lunginflammation så att nästan allt hopp har varit ute. Dock i natt har de tyckt det vara just som en vändning att de sade honom vara bättre i dag, men ändock bra osäkert. Tänk dig nu de skola hafva auction i veckan och flytta i den andra. Är nu Bengt sjuk så kunna de det ej, och då komma Hellmans, och hvart skola de taga vägen. Zethraeuses skola flytta från Löfsta och till Falkenå, han skulle blifva förvaltare der. Alla beklaga den unga frun, han är ej så god emot henne som han borde vara, och han kommer nu i svängen med Bergenschöldar och Königar som ej är nyttigt sällskap för honom. Ebba Sköldberg hemtade jag hit i går afton, hon skulle berätta huru hon tillbringat sin Stockholmsvistelse, och så skulle hon aflemna litet smått som hon köpt. Hon följde med till kyrkan och derifrån till Edströms. Mamma mår ej riktigt bra, hon har rheumatisk verk i hufvudet liksom förra året och det plågar henne mycket. Vi äro ledsna att du ej kan komma och hjelpa oss något med barnen före midsommar, men vi få så mycket roligare då när du kommer också kära syster. Ställ så att du kommer hem i höst. Säkert kommer Magnus att gifta sig. De skola då hafva skolgossar, och Magnus har redan vidtalat Sofi att komma och ställa hans hushåll i ordning. Och du skall ej tro att vi hafva så bekymmersamt och tråkigt lif härhemma, det är arbetsamt men nyttigt, och pappa tillåter oss att få häst så ofta vi önska att resa bort för att uppfriska oss. Vi hafva nu också tre pigor så vi hafva ordentlig uppassning. Vi hafva allt köpt oss en häst till som får gå uti grufvan. Han är gul och mycket ful men springer rätt bra. Vi hålla nu på att väfva en grå väf till kappa åt mamma och till kjolar åt oss. Janne är nog i Plymouth för närvarande och njuter af sommaren der. När du kommer hem skola vi sy på Magnus och Fannys matta. Hvad jag tycker det skulle vara roligt att hafva dig hemma, vi komma att tänka lika uti många saker. Då skulle vi bestämt prenumerera på någon modejournal. Jag hade så mycken lust derför nu och jag finge nog för mamma, men jag tycker det är för mycket för en ensam person. Vi hafva fått en liten ny flicka till, Selma, mycket snäll och oskyldig och riktigt barnslig. Ebba talade om att Berens önskade få sina flickor hit när de blifva litet äldre. För de tycka ej om pensionerna i Stockholm, barnen få der lära så mycken koketteri. Jag hade bref från Stina. Hon roar sig, men aldrig kan det vara helsosamt för henne. Men det är bäst att låta ungdommen rasa medan den kan få. Men nog tror jag hon stannar der så länge hon kan, och då de tycka om henne så är det ju bra. Nu skall hon dricka brunn der, Ronneby, få se hvad den har för verkan. Nu skall jag sluta, posten skall afgå tidigare emedan vi skicka efter tidningar på samma gång. Helsa tant Anna mycket samt Maria och Elin. Dröj ej alltför länge med att skrifva. Din syster Anna.

Asker har afskedspredikat och skall flytta och Hellman skall komma istället. Jag vet inte när han kom, men han var komminister i Knista-Hidinge 1864–1890.

Per-Olof Hellman var äldsta son till Karl Fredrik Hellman, helbror till Karin Hellman och halvbror till Hjalmar Hellman. Han var gift med Hedvig Klingberg, de hade en fosterdotter Hanna, och familjen bodde på Östa. Deras grav finns vid Hidinge nya kyrka, invigd 1867.

Min kära syster Johanna!
Nu undrar Du väl hvad det tar åt mig som skrifver två bref å rad. Men som jag finner att vi nu ej ha långt till den 4 maj vill jag uppvakta med några rader, och som jag har en krage och ett par manchetter som jag tänkt sälja men ej blifvit af med, skickar jag dig dem till present. Du kanske väl tycker de äro simpla, men sådanna der tätt virkade kragar ser ju ändå rätt bra ut. Skulle manchetterna vara för snäfva kan Du ju virka till en udd. Kunde jag så skulle jag äfven skicka Dig en blombouquett, ty nu har jag två löfkojor och två werbenor som blomma rätt snällt. Äfven en knopp på en kalla och en utslagen pelargon fröjdar mitt sinne. Men det är väl intet att skryta af inför Er som säkert nu har mycket blommor. I tisdags när vi höllo på att kläda oss för att fara till Lundsbro på en stund kommo de just hit, till all lycka innan vi gifvit oss af. En stund derefter kom Ehrensvärds och jag som ej var beredd derpå hade ej en skifva mjukt bröd, men fick låna en gammal bulle vid prestgården, deras endaste. Onsdagen voro vi sedan med E-s till Lundsbro. Måndagen var jag åkandes i Adolphs cariol med Thorborg bakpå till Harbonäs. Både Augusta och lilla Sten voro krassliga i influensa. Omkring den 4 eller 5 juni tänka vi åka till Wallby och hemta med detsamma lilla Jean, och jag får väl då göra bekantskap med ”svägerskan”. Nu du, om det ej vore alltför besynnerligt, skall väl matsedeln komma. Apropos mat så kommer erkebispen till prestgården i slutet af maj och vi tala ej om annat än mat och hvad dertill hörer när jag är tillsammans med prestgårdsfruntimmer. De hafva lika mycket oro och besvär för det besöket som om de skulle hålla bröllop. I nästa vicka tänker jag sätta upp en väf. Måtte min huspiga kunna väfva. Det skall visserligen blott bli till lakan, men i alla fall vore det väl om hon kunde. Var hon ej för er kanske den ständigt återkommande skjortsömmaren som just ej är så omväxlande. Men icke torftigare än hvad vi hafva för oss. Vi sy nemligen ihop till trasmattor och det är alls ej något roligt. Jag kan väl ej sätta upp dem i år, för jag har intet till varp. Men det kan vara bra att ha det undangjort till en annan gång. Den 11 är det stor studentconsert i Upsala, det skulle något smaka att få komma in och höra derpå, men det kan ej bli något af. Jag tror kören skulle bestå af emellan 2 à 300 röster. Fisk få vi nu hvar dag dels till present dels för pengar, så jag till och med gifvit folket. För en stund sedan då posten kom hade jag bref från Ida D. Hon skrifver och frågar om någon af mina systrar var ledig. Hos kapten Schröderheims är nemligen en guvernantplats ledig. Det är att undervisa två flickor om 11 och 9 års ålder, men detta är ej i din genger, dock om du ville, nog kunde Du gå i land dermed. Men jag bara talar härom emedan Ida bedt mig derom. Jag tycker det blefve så långt bort. Hultsberg ligger midt emellan Carlstad och Christinehamn ungefär. Utmärkt bra och vänliga menniskor tror jag visst de äro. Frun heter Drakenberg i sig sjelf och är kusin till slägten. Vill Du vidare ha några upplysningar, ifall Du tänker på saken, så är det bäst Du skrifver till Ida. Det är fråga om, men blott fråga om, och således får Du ej nämna något herom än så länge, att vi skola mottaga ett eller två barn för betalning. De äro döttrar till aflidne Sten Olof Drakenberg och hans nyligen döda hustru Marie-Louise Adelsvärd. Hon var enka då han gifte sig med henne och hette Flygare. Den äldsta flickan är 5 år och den yngre 3 eller så, och den minsta skall vara sjuklig, det är det värsta. Men ännu är intet bestämt. Vi hafva ej haft brev från slägten. Ida är den som hittills fört talan å ömse håll. Jag undrar så mycket hur det skall slutas. Nej, det börjar mörkna, farväl. Förlåt mitt enformiga och tråkiga bref, men jag har alls ingen flyckt. Hellsa Din omgifning och skrif snart. Mycken välgång och lycka önskar jag Dig nu som alltid. Syster Maria.

Jag undrar om den lilla Sten som är krasslig i influensa hos Ehrensvärds är Sten Drakenbergs son i första äktenskapet, född 1861? Eftersom Maria direkt efter skriver om att de skall hämta lilla Jean som ju är Stens bror och född 1859. Gossarnas mamma är ju död och pappan nyligen omgift. Kanske han o hans nya hustru ”vill vara i fred ett tag”??? De väntar barn sedan en och en halv månad tillbaka. Ett barn som föddes 16/12 1864 men som bara levde i två dagar.

Den 3-åriga dottern till avlidna Sten-Olof och Marie-Louise Drakenberg hamnade inte hos Maria utan hos Karl Vilhelm Drakenberg och hans hustru Augusta Bernhardina Santesson i Göteborg. Hon kommer senare i denna bok att kallas Göteborgs-Ida.

Magnus blev fil doktor 1863, var adjunkt vid läroverket i Örebro och gifte sig med Fanny Uhr 26/8 1864.

Fortsätt till nästa del, 1865–1869
Till bokens start